Anonym (Hm) skrev 2024-08-20 18:45:19 följande:
Jag vet inte hur du trodde det skulle bli att få barn men det är så det är för de flesta. Du kan räkna med att det håller i sig i några år. Inte precis som nu, men tröttheten, frustrationen, sömnlösheten, det ständiga uppassandet etc. Utmaningarna kommer ju dock förstås inte vara precis samma. Till exempel, nu vill du inte ta dig iväg för din nyfödda skriker i vagnen, senare vill du inte ta dig iväg för barnet kanske får utbrott eller springer bort om du tittar åt andra hållet en sekund. Du vågar inte ta dig långt nu och hänger mest i närområdet, sen när barnet blir lite äldre orkar du inte ta dig så långt bort för då ska halva huset med, barnet blir bajsnödig när ni precis ska köra ut ur uppfarten (eller kommit nån kilometer hemifrån), gnäller för det är tråkigt i bilen, gnäller för det vill gå istället för att sitta vagnen (och då tar det en halvtimme att gå ungefär 500 m), har du inte med vagnen gnäller barnet över att det är jobbigt att gå. Sen när du kommit till destinationen är barnet trött, har utbrott, gnäller, skriker, du hinner inte sitta 1 minut utan måste jaga efter barnet som nu är toanödig igen. När ni ska hem vägrar barnet och skriker i bästa fall bara halva vägen hem men oftast hela och fortsatt nån timme efter att ni kommit hem. Bor du i lägenhet eller radhus kommer du leva i konstant panik över att grannarna hör ditt skrikande barn 24/7. Hur som, väl hemma upptäcker du att den oersättliga viktiga snutten som är den enda barnet kan somna med har tappats bort på utflykten så det är bara att ge sig iväg och leta. Och så vidare, och så vidare, och så vidare.
När barnet börjar bli rörlig kommer det rulla runt, krypa, ställa sig, klättra precis överallt det inte ska göra detta. Det kommer alltså inte ligga kvar där du lägger det, som nu, och det roligaste barnet vet är att göra saker det inte får samt följa efter dig hela tiden - speciellt in på toan.
När det börjar prata kommer du höra mamma 500 gånger om dagen och få ungefär 4000 frågor per dygn, samt få hantera fullständiga vredesutbrott med öronbedövande skrik i en timmes tid för saker som att du skalat bananen precis som barnet bad dig att göra, för den skulle visst tydligen inte alls skalas. När barnet lugnat sig, förlåtit dig och kramat dig tar det ungefär 8 min innan barnet upptäckte att det var helt fel färg på muggen h*n fick och rond två av vredesutbrott börjar.
Hej!
kändes nästan som att du ville skriva av dig och lätta på ditt hjärta än att hjälpa mig och ge mig tips/hopp om framtiden som jag nämnde i mitt inlägg.
Det här hjälper inte mig så mycket just nu, även om jag vill tro att du kanske ville hjälpa till genom att vara logisk.
Jag förstår att alla perioder med barn är tuffa och att jag kanske aldrig till 100 procent kommer bli mig själv igen.
Men jag kommer vilja försöka iaf. Vilja hitta tillbaka till sådant som gör mig lycklig och förhoppningsvis tycka att den största delen med att ha barn är underbart.
Som sagt, jag ville gärna ha lite tips på vad jag kunde göra för att vara positiv just nu i denna lilla dimma och mörker som jag hamnat i.