• Anonym (hajjen)

    Separera med små barn?

    Hej! 
    Någon som separerat med små barn? Vi har två små barn (under 2) och jag känner varje vecka att jag kvävs i förhållandet och här hemma. Jag har ingen tid för mig själv, jag måste konstant valsa efter sambons pipor. Jag har absolut inga känslor för hen. Sambon vägrar all form av samtalsterapi. Visar mig ingen respekt och jag känner mig konstant nedtryckt. Inget form av samliv över huvud taget. Vi hittar heller aldrig på något. Jag vill men han vägrar. Jag vill inget mer än att separera men kan inte ta mig för pga små barn. Någon som har erfarenhet av liknande?

  • Svar på tråden Separera med små barn?
  • Anonym (An)
    Anonym (Samma) skrev 2024-08-20 19:55:12 följande:

    Mitt enda viktiga tips är att försöka alltid bete sig så man i efterhand känner sig stolt över sig själv. inte säga eller skriva ngt per mess man inte skulle kunna säga framför en kollega. Det är så lätt att bli provocerad och vilja säga sitt hjärtas mening, men det eskalerar bara och skadar bara barnen. För det måste man ju inte vara en mes som går med på vad som helst. Jag har ibland läst upp mess och liknande för mina bästa vänner för att se till att jag är ok i tonen. Jag har också krävt kommunikation i skrift kring viktiga saker för att det ska finnas kvar svart på vitt vad vi kommit överens om. 

    svårast har varit att se Igenom all manipulation och fulspel och förstå vad som är bäst och rätt att göra i alla möjliga knasiga situationer som uppstår när någon inte spelar enligt någon enda regel och t ex spelar på barnens skuldkänslor för att få dem att vara extra med den andra föräldern trots att barnets inte ens vill det själv.  exempel - hot om att barnet blir dåligt  på en viss enligt pappan viktig  sport om de inte följer med pappan även på mamma-helg för att göra denna sport och sedan skickar fakturan till mamman för att det ju var mammahelg. Annat exempel är att aktivt skita i att skicka med nödvändig utrustning till mamma så man omöjliggör mammans planer - tex inte skicka med några vinterytterkläder eller skor eller utrustning av något slag när man vet att mamman någon timme efter överlämning ska åka på skidsemester med barnen. Finns tusen och en olika exempel. I sådana här sitsar är det ju rätt svårt att hålla sig cool och inte häva ur sig en hel massa som man inte vill läsa upp för en kollega. 


    Bra poäng.
    mitt ex njuter av att få mig att tappa det så jag är väldigt noggrann att inte skriva i affekt och pratar inte längre med honom när han beter sig så.

    Sen behöver vi nog bli bättre på att snälltolka, både jag och mitt ex tolkar ibland vad som var menat som en fråga som ett anklagande. 
  • Anonym (Suck)

    Varför skaffar man två ungar med en partner som är helt värdelös? Du borde fattat efter första barnet.

  • Anonym (An)
    Anonym (Suck) skrev 2024-08-20 20:46:52 följande:

    Varför skaffar man två ungar med en partner som är helt värdelös? Du borde fattat efter första barnet.


    Människor kan tydligen inte förändras i din värld?!
    En jag känner, han var en jättefin partner och bra pappa till första barnet, men när barn nr 2 kom så tappade han allt gällande hemmet, han fick inte ihop livet. Flera män har också, precis som min, fått en knäpp vid tredje barnet.

    Du borde sluta skuldbelägga fel person?
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Pappan)
    Anonym (Els) skrev 2024-08-20 01:14:00 följande:

    Om man ska lämna är det bättre när barnen är små så de inte saknar när mamma och pappa bodde tillsammans, för de minns inte. Oerhörd lättnad att ta hand om barn utan någon gnällig dramaking som stressar en och gör en ledsen, även om sysslorna hemma blir fler. 


    Bara för att de inte minns betyder det inte att de inte påverkas. Om det blir väldigt turbulent när barnen är under 3 år så kan det istället påverka hela deras personlighet. Så det är viktigt att håll barnen borta från eventuella konflikter. 
  • Anonym (An)
    Anonym (Suck) skrev 2024-08-20 22:06:19 följande:
    Suck, ser det ut som att ts sambo har förändrats? Nej, just det. 

    Du borde sluta tänka med röven så slipper vi förhoppningsvis läsa fler hjärndöda kommentarer från dig.
    Jaså du vet hur ts sambo var innan de fick barn? Intressant.
    Följ nu ditt egna råd och ta din otrevliga attityd nån annanstans.
    Sov så gott!
  • Tow2Mater
    Anonym (An) skrev 2024-08-20 21:05:58 följande:
    Människor kan tydligen inte förändras i din värld?!
    En jag känner, han var en jättefin partner och bra pappa till första barnet, men när barn nr 2 kom så tappade han allt gällande hemmet, han fick inte ihop livet. Flera män har också, precis som min, fått en knäpp vid tredje barnet.

    Du borde sluta skuldbelägga fel person?

    Det här läser man om och om igen om här på FL, så det måste vara väldigt vanligt. Det borde ju finnas vetenskapliga undersökningar om det här?


    Borde inte folk ha lärt sig nu, eftersom det verkar hända så många familjer, att tänka både länge och väl om att skaffa ett andra eller tredje barn? Och att det kanske är bäst att stanna vid ett. 

  • Anonym (Suck)
    Anonym (An) skrev 2024-08-20 23:54:25 följande:
    Jaså du vet hur ts sambo var innan de fick barn? Intressant.
    Följ nu ditt egna råd och ta din otrevliga attityd nån annanstans.
    Sov så gott!
    Du är bara bitter för att du själv skaffade barn med en värdelös man. Jobba med dig själv är mitt tips innan du ger dig in i en ny relation för det du sysslar med är inget annat än rent självskadebeteende.
  • Anonym (Els)
    Anonym (Pappan) skrev 2024-08-20 22:13:32 följande:
    Bara för att de inte minns betyder det inte att de inte påverkas. Om det blir väldigt turbulent när barnen är under 3 år så kan det istället påverka hela deras personlighet. Så det är viktigt att håll barnen borta från eventuella konflikter. 
    Nu skriver du om en annan aspekt än jag skrev om.

    Naturligtvis påverkas alla barn av bråk och konflikter men jag skrev om den saknad efter kärnfamiljen som många barn upplever vid skilsmässa och som barn slipper om de var små när det hände. Mitt barn var 2,5 år när vi separerade och minns inte när vi bodde tillsammans så hon saknar det inte, hon tycker det normala är som vi har det nu.
  • Anonym (+1)
    Tow2Mater skrev 2024-08-21 00:59:47 följande:

    Det här läser man om och om igen om här på FL, så det måste vara väldigt vanligt. Det borde ju finnas vetenskapliga undersökningar om det här?


    Borde inte folk ha lärt sig nu, eftersom det verkar hända så många familjer, att tänka både länge och väl om att skaffa ett andra eller tredje barn? Och att det kanske är bäst att stanna vid ett. 


    Längtan efter fler barn kan vara så stark att man helt enkelt blundar för hur illa det är. Jag har själv funderat på om jag ska skaffa ett till barn med mannen, men jag VET ju att det inte ens fungerar nu. Men jag tänker hela tiden att det kommer lösa sig, att han kommer ändra sig osv. Hoppet är det sista som överger en. Och det är väl en del av problemet, minsta vänlighet från hans sida känns som att allt är påväg att bli bra igen. Jag kan sitta på morgonen och planera separationen, så skickar han ett gulligt mess och jag börjar drömma om familjelivet igen. För att på kvällen hamna i argumentation, inför barn, om en struntsak och så börjar det om igen.
Svar på tråden Separera med små barn?