Anonym (+1) skrev 2024-08-21 09:31:22 följande:
Längtan efter fler barn kan vara så stark att man helt enkelt blundar för hur illa det är. Jag har själv funderat på om jag ska skaffa ett till barn med mannen, men jag VET ju att det inte ens fungerar nu. Men jag tänker hela tiden att det kommer lösa sig, att han kommer ändra sig osv. Hoppet är det sista som överger en. Och det är väl en del av problemet, minsta vänlighet från hans sida känns som att allt är påväg att bli bra igen. Jag kan sitta på morgonen och planera separationen, så skickar han ett gulligt mess och jag börjar drömma om familjelivet igen. För att på kvällen hamna i argumentation, inför barn, om en struntsak och så börjar det om igen.
Känner inte alls igen mig i den beskrivningen som du återger. Har man någon slags värdighet så försöker man aktivt att bryta sig loss från situationen som du beskriver. Men du sitter alltså på riktigt och planerar fler barn? Herregud. Det är verkligen många av er som j höver åtskilliga timmar terapi.