Separera med små barn?

Hej,
var i liknande sits. 3 barn under 4 och min sambo gick från att vara mitt livs kärlek till att säga kränkande saker i princip dagligen. Kallade mig för nedsättande saker när vi bråkade, såsom jävla Fitta och jävla kärring. Han sa att det är ingen mening att vara gift med dig om du ska vara en sådan xxx (fyll i valfri nedsättande term)

jag lämnade honom när barnen var mellan 2 och 6 och han fattade inget. Fattade inte alls varför jag blev förvånad över att han blev ledsen. 

Vissa kränkningar klarar inte kärleken av. Inte för mig iallafall. Jag kommer nog aldrig helt komma över honom eller allt som hände men nu har det gått 10 år och jag är ändå stolt att jag klarade av att gå. Men, det har varit extremt jobbigt att dra barnen varannan vecka i samarbete med denna man.

Mitt enda viktiga tips är att försöka alltid bete sig så man i efterhand känner sig stolt över sig själv. inte säga eller skriva ngt per mess man inte skulle kunna säga framför en kollega. Det är så lätt att bli provocerad och vilja säga sitt hjärtas mening, men det eskalerar bara och skadar bara barnen. För det måste man ju inte vara en mes som går med på vad som helst. Jag har ibland läst upp mess och liknande för mina bästa vänner för att se till att jag är ok i tonen. Jag har också krävt kommunikation i skrift kring viktiga saker för att det ska finnas kvar svart på vitt vad vi kommit överens om. 

svårast har varit att se Igenom all manipulation och fulspel och förstå vad som är bäst och rätt att göra i alla möjliga knasiga situationer som uppstår när någon inte spelar enligt någon enda regel och t ex spelar på barnens skuldkänslor för att få dem att vara extra med den andra föräldern trots att barnets inte ens vill det själv.  exempel - hot om att barnet blir dåligt  på en viss enligt pappan viktig  sport om de inte följer med pappan även på mamma-helg för att göra denna sport och sedan skickar fakturan till mamman för att det ju var mammahelg. Annat exempel är att aktivt skita i att skicka med nödvändig utrustning till mamma så man omöjliggör mammans planer - tex inte skicka med några vinterytterkläder eller skor eller utrustning av något slag när man vet att mamman någon timme efter överlämning ska åka på skidsemester med barnen. Finns tusen och en olika exempel. I sådana här sitsar är det ju rätt svårt att hålla sig cool och inte häva ur sig en hel massa som man inte vill läsa upp för en kollega. 

Håller helt med. Jag skrev ett inlägg här tidigare om hur jag hade det och varför jag valde att lämna. Alla vänner som sedan dess funderar på skilsmässa har jag givet det rådet du ger för har man varit igenom en skilsmässa vet man att det är ett helvete och ingen quick fix för någon part.
5 år efter skilsmässan fick jag lyckan att bli mamma igen till en liten underbar människa och när det varit slitsamt i min nya relation har jag tänkt just såsom du beskriver och det hjälper verkligen. Det är dock en väldig skillnad mellan min första man och min nuvarande. I min nuvarande relation förekommer ej kränkningar och förminskande beteende. Man kan känna sig trött och inte så kär men jag känner mig aldrig elakt behandlad eller kontrollerad (av typen skäl inte ut dig, så där kan du ju inte se ut, hur ser du ut när du äter etc etc)