Inlägg från: Anonym (An) |Visa alla inlägg
  • Anonym (An)

    Separera med små barn?

    Jag gjorde det, kände att det är bättre att barnen bor i ett lyckligt hem med mig varannan vecka än ett olyckligt där de ser sin mamma bli nedtryckt varje vecka. Så här i efterhand inser jag att det var i sista sekund, han drog ner mig långt. Mitt hem började förfalla och jag försöker ta mig ur det fortfarande men det tar på krafterna, särskilt nu med två små som tar mycket energi, hörde jag trotsålder?..

    Jag kunde inte prata med mitt ex. Allt jag sa sa han bara att jag gjorde samma mot honom, tog jag upp något som fick mig att må dåligt så skulle han skylla på mig och kritisera mig. Jag sa att han gärna får ta upp sånt nån annan dag men nu vill jag prata om det han gör som får mig att må dåligt så han ska inte byta ämne och föra över skuld på mig. Han tog aldrig upp något förutom när jag gjorde det. Han försökte provocera mig så jag skulle skrika på honom också. Har insett att han utövat nästan all form av psykisk misshandel. 

  • Anonym (An)
    Anonym (+1) skrev 2024-08-19 07:23:59 följande:

    . Jag vill inte att mitt barn ska tro att det är såhär ett förhållande ska vara... 

    Men hur vet man att det är dags att gå? 


    Tror du besvarat din egna fråga.
  • Anonym (An)
    Anonym (Samma) skrev 2024-08-19 09:22:47 följande:

    Hej,
    var i liknande sits. 3 barn under 4 och min sambo gick från att vara mitt livs kärlek till att säga kränkande saker i princip dagligen. Kallade mig för nedsättande saker när vi bråkade, såsom jävla Fitta och jävla kärring. Han sa att det är ingen mening att vara gift med dig om du ska vara en sådan xxx (fyll i valfri nedsättande term)


    jag lämnade honom när barnen var mellan 2 och 6 och han fattade inget. Fattade inte alls varför jag blev förvånad över att han blev ledsen. 


    Vissa kränkningar klarar inte kärleken av. Inte för mig iallafall. Jag kommer nog aldrig helt komma över honom eller allt som hände men nu har det gått 10 år och jag är ändå stolt att jag klarade av att gå. Men, det har varit extremt jobbigt att dra barnen varannan vecka i samarbete med denna man.


    Har du några tips till oss som är mitt i det? Mitt i nattningar av 2 småbarn, mitt i trotsåldrar, slag, dumma-mamma-rop, vägran att åka till pappan mm?
  • Anonym (An)
    Anonym (Els) skrev 2024-08-20 01:14:00 följande:

    Om man ska lämna är det bättre när barnen är små så de inte saknar när mamma och pappa bodde tillsammans, för de minns inte. Oerhörd lättnad att ta hand om barn utan någon gnällig dramaking som stressar en och gör en ledsen, även om sysslorna hemma blir fler. 


    Nästan så sysslorna blir färre eftersom det är en person mindre att städa efter, tjata på och irritera sig på?😊
  • Anonym (An)
    Anonym (Samma) skrev 2024-08-20 19:55:12 följande:

    Mitt enda viktiga tips är att försöka alltid bete sig så man i efterhand känner sig stolt över sig själv. inte säga eller skriva ngt per mess man inte skulle kunna säga framför en kollega. Det är så lätt att bli provocerad och vilja säga sitt hjärtas mening, men det eskalerar bara och skadar bara barnen. För det måste man ju inte vara en mes som går med på vad som helst. Jag har ibland läst upp mess och liknande för mina bästa vänner för att se till att jag är ok i tonen. Jag har också krävt kommunikation i skrift kring viktiga saker för att det ska finnas kvar svart på vitt vad vi kommit överens om. 

    svårast har varit att se Igenom all manipulation och fulspel och förstå vad som är bäst och rätt att göra i alla möjliga knasiga situationer som uppstår när någon inte spelar enligt någon enda regel och t ex spelar på barnens skuldkänslor för att få dem att vara extra med den andra föräldern trots att barnets inte ens vill det själv.  exempel - hot om att barnet blir dåligt  på en viss enligt pappan viktig  sport om de inte följer med pappan även på mamma-helg för att göra denna sport och sedan skickar fakturan till mamman för att det ju var mammahelg. Annat exempel är att aktivt skita i att skicka med nödvändig utrustning till mamma så man omöjliggör mammans planer - tex inte skicka med några vinterytterkläder eller skor eller utrustning av något slag när man vet att mamman någon timme efter överlämning ska åka på skidsemester med barnen. Finns tusen och en olika exempel. I sådana här sitsar är det ju rätt svårt att hålla sig cool och inte häva ur sig en hel massa som man inte vill läsa upp för en kollega. 


    Bra poäng.
    mitt ex njuter av att få mig att tappa det så jag är väldigt noggrann att inte skriva i affekt och pratar inte längre med honom när han beter sig så.

    Sen behöver vi nog bli bättre på att snälltolka, både jag och mitt ex tolkar ibland vad som var menat som en fråga som ett anklagande. 
  • Anonym (An)
    Anonym (Suck) skrev 2024-08-20 20:46:52 följande:

    Varför skaffar man två ungar med en partner som är helt värdelös? Du borde fattat efter första barnet.


    Människor kan tydligen inte förändras i din värld?!
    En jag känner, han var en jättefin partner och bra pappa till första barnet, men när barn nr 2 kom så tappade han allt gällande hemmet, han fick inte ihop livet. Flera män har också, precis som min, fått en knäpp vid tredje barnet.

    Du borde sluta skuldbelägga fel person?
  • Anonym (An)
    Anonym (Suck) skrev 2024-08-20 22:06:19 följande:
    Suck, ser det ut som att ts sambo har förändrats? Nej, just det. 

    Du borde sluta tänka med röven så slipper vi förhoppningsvis läsa fler hjärndöda kommentarer från dig.
    Jaså du vet hur ts sambo var innan de fick barn? Intressant.
    Följ nu ditt egna råd och ta din otrevliga attityd nån annanstans.
    Sov så gott!
  • Anonym (An)
    Anonym (Suck) skrev 2024-08-21 13:33:33 följande:
    Känner inte alls igen mig i den beskrivningen som du återger. Har man någon slags värdighet så försöker man aktivt att bryta sig loss från situationen som du beskriver. Men du sitter alltså på riktigt och planerar fler barn? Herregud. Det är verkligen många av er som j höver åtskilliga timmar terapi.
    Snarare männen ifråga som behöver terapi och lära sig hur man tar hand om en familj och ett hushåll?

    När kvinnor säger nej till såna män är vi för kräsna, och borde ge en sån snäll man en chans, när vi försöker leva med dem är vi korkade. Det går liksom inte att göra rätt.
Svar på tråden Separera med små barn?