Hur definierar du "Att vara trogen"

Jag undrar vad jag gjort som är speciellt eftersom jag varit trogen i 30 år?
Det verkar ju alltid på något sätt kunna förklaras varför man varit otrogen men Var finns förklaringarna till att man är trogen?

Jag kan inte se att mitt sätt att vara mot min partner varit optimalt på något sätt. Inte heller kan jag se att vi skulle ha varit så speciellt lyckliga under dessa 30 år

Därför vill jag veta om det finns någon som kan förklara för mig vad som nu gör mig till en bättre partner bara för att jag varit trogen

För att vara helt ärlig så tvivlar jag på att jag älskar min partner. Har nog bara tyckt att vårt liv varit praktiskt på många sätt. Om min partner skulle vilja separera så skulle jag inte känna det som någon större förlust. Barnen däremot skulle nog bli väldigt upprörda, då de ser oss som en enhet.
Därför skulle jag aldrig komma på tanken att separera/skiljas. 

När jag tänker på vårt liv så slås jag över att ingen av oss nog varit så särdeles lyckliga. Men inte olyckliga heller. Kan det vara så att ett lagom grått liv är receptet på ett långt äktenskap?

Personligen har jag aldrig varit förälskad, tror jag.  Vet att min partner i sin ungdom haft någon sorts olycklig förälskelse men det här med kärlek har nog helt undgått oss. Vänskapen däremot är stark och har växt med åren.

Ibland läser jag om himlastormande känslor men ärligt talat förstår jag inte vad man menar med detta.  Men jag är trogen och min partner, vad jag vet har också varit mig trogen. Men VAD har vi vunnit på detta?  Är vi bättre människor än andra par som inte varit varandra trogna? Jag vet inte. Kanske är vi bara latare och fegare än dem?  

Jag tror inte att vårt liv är speciellt avundsvärt, tvärtom ter det sig rätt deprimerande när man tänker på det. Lite maskinellt till och med.

Vad tror du?

Har ingen som helst tanke på att separera från min partner.  Vårt äktenskap har inte varit varesig lyckligt eller olyckligt utan väldigt praktiskt.  Fungerar på alla sätt.  

Förstår inte varför vi ska skilja oss?

Är det verkligen normalt att inte känna mer i ett äktenskap än vänskap? Lojaliteten sätts ju på prov utan att man är otrogen. Att respektera varandra är väl en grundförutsättning för att man ska kunna leva ihop?

Håller med om din definition av otrohet men hur är det med att vara trogen sin partner. Menar man då trogen i allt eller är det enbart den sexuella troheten?

Kan man vara trogen sin familj tex? eller är troheten inskränkt till en person? Vad är det i troheten som gör att vi kommer undan med känslolösheten, brist på engagemang och kärlek?

Tanken på "Is this all there is" sär väl oss alla förr eller senare.  Har vårt äktenskap nått upp till sin hela potential ?  Ska. man vara nöjd med sin insats eller borde man inse att livet har mer att ge?

Tankarna är nog rätt vanliga hos oss som passerat 50 eller kommit halvvägs som det heter. 

Vet inte om jag känner mig särskilt stolt över att ha varit trogen. Ju mer jag tänker på det desto mer tvivlar jag på att det varit någon tillgång i vårt äktenskap. 

Missförstå mig inte. Jag har absolut ingen önskan att vara otrogen men ibland kan jag sakna att aldrig ha träffat eller varit i en situation där jag skulle ha kunnat vara otrogen. 

Jag har väl aldrig fått chansen helt enkelt.

Inte så att jag går omkring och saknar något. Hur kan man sakna något man aldrig upplevt? 

Nej det är mera ett ifrågasättande. Är det något i livet som jag missar? eller är allt det där talet om passionerade känslor bara fantasier. 

Jag skulle verkligen vilja känna de där känslorna någon gång. 

Det du beskriver känner jag inte alls igen. Du verkar tala mer om kontrollerande beteende än att vara trogen. 

Det måste vara en jobbig sits att alltid kontrollera sin partner för att på så sätt undvika otrohet. Inget jag eller min partner skulle ägna oss åt. Tycker dessutom att det är illojalt att vara så misstänksam som du verkar vara.

Någon tog upp att porr skulle kunna vara otrohet. 

Nu är jag ingen stor porrbrukare. Får inte ut någonting av den som jag inte får av min partner. Skulle aldrig vara otrogen på enbart sexuella grunder.  Skulle aldrig vara otrogen på grund av sexuell attraktion. Utan om den där passionerade ömsesidiga förälskelsen i en annan människa man läser om, och hör andra berätta om.  Det är detta jag har missat

Men du verkar ju ändå ha tankarna. Denna typ av tankar har jag aldrig haft och knappast min partner heller. Det verkar så begränsande och misstäksamma. 

Nu är jag inte den svartsjuka typen och knappast min partner heller så jag har väldigt svårt att sätta mig in i detta.

Vet inte riktigt hur jag skulle reagera om min partner skulle vara otrogen men det skulle knappast vara någon "deal breaker" för mig, i alla fall. Jag kanske till och med skulle bli lite avundsjuk.

Om du läst min tråd så har jag aldrig påstått mig vara kär eller förälskad i någon.
Det har aldrig hänt mig. Om att vara kär inbegriper det du skriver om så är jag nog glad att jag sluppit. 

Kanske har jag haft tur som sluppit

Därför att man trivs ihop och vill bilda familj är det enkla svaret. 

Personligen tror jag att det finns många som lever i fullt fungerande äktenskap, som aldrig har varit förälskade i varandra. 

Att vara kär och vara förälskad är detsamma i min bok.  Men jag kan ha fel. 
Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag aldrig varit passionerat förälskad. 

Om du jämställer att vara kär med att tycka om, så är jag väl kär i min partner.  Visst är vi vänner, vore konstigt annars.  

Du kanske inte riktigt förstår skillnaden i att leva ett liv tillsammans, bilda familj tillsammans och att bli så passisonerat förälskad i en annan människa att man är beredd att lämna allt, göra allt för den personen.  

Jag har aldrig upplevt den känslan och kanske är det därför jag varit trogen alla år. Men jag känner mig inte som en bättre människa för den skull. Idag käns det som om jag missat en upplevelse som andra haft.

Tror att det är väldigt ovanligt att vara passionerat förälskad i 30 år,  men vad vet jag? 

Det är bra mycket vanligare att man är trogen i 30 år.  Om det vore så att passion krävs för att vara trogen så borde vi haft väldigt få som är trogna.

Vore intressant att undersöka hur många, i långa äktenskap, som varit passionerat förälskade i sina partners.

Ja, man kan kanske hänvisa till oskrivna regler eller vad som är kutym.  Då tror jag mera på samvetets röst.

Men ligger det inte mer i trohets begreppet? Talade med en kollega om detta för ett tag sedan. Hen lade stött på någon som ansåg att om man funderade eller tänkte tanken på att lämna relationen så är man inte trogen. 
Det fanns även en skillnad i att inte vara trogen, och att vara otrogen. Där otrogen är en fysisk akt medan att inte vara trogen är tankarna omkring själva relationen.

Jag vet inte om jag håller med om detta men nog ligger det en del i tankegången.

Att det är själva relationen/äktenskapet jag varit trogen dessa 30 år, inte min partner i första hand.

Finns det någon fler här som inser att de varit trogna relationen och inte partnern?