Så jävla sjukt
Hej? Vill bara prata av mig här. Är en 37 årig kvinna, har varit singel för några år sedan. Bestämde med g att inte ha en man efter en misslyckad kärlek historia. Hur som helst träffade jag på en trevlig man i våras genom vänner. vännerna varnade mig för honom och sagt att han är väldigt fyrkantig och svår men så kände jag inte när vi pratade, kände bara en start attraktion. Men den här mannen brände ut mig mentalt. Han närmar sig och vi umgås och ha kontakt i ena dagen och väldigt avvissnade i andra dagen. Inget hände mellan oss men han spelar hela tiden. Jag känner att jag går sönder. Jag gillar inte honom längre och kommer att undvika den hävla skitstöveln som utnyttjar mina känslor för honom och gärna krossar mitt hjärta. Ge mig hopp, uppmärksamhet och uppvaktar mig för att sedan behandlar mig som luft? Jag är ledsen för att jag brukar vara stark och stå för mig själv.. Jag tar aldrig skit men nu känner jag att jag svikit mig själv. Jag kan inte heller konfrontera honom och bara be honom att dra åt helvetet för vi aldrig har varit ihop. I början trodde jag att han inte känner något för mig och att har bara varit attraherad därför tänkte jag att jag får vara vänlig men håller mig kort när vi syns med vänner. Jag trodde att han träffar någon men nu når jag ser att han verkligen är störd, lekar catch and release varje gång han träffar mig. Det har varit en jobbig period för mig? Jag låser mitt hjärta igen och får tänka att han empatilös och vill bara bli uppvaktad och jagad. Han ska för fan inte ta min energi och tid för given. Jag måste vara iskall mot honom och komma ihåg att jag satt och grät i en sådan här fin kväll och massa andra kväller.. Att jag satt och drömde om att det ska bli vi någon, en sådan djävul som lever på andras lidande? Han ska få smaka på sin egen medicin.
