Samsovning/eget rum
Jag har en fundering. Har bekanta som är separerade med två barn. Hemma hos mamman har dessa barn ett eget rum, men sover ändå i mammans säng. Hos pappan (vars hem ser ut som en riktigt ungkarlslya) har dom inget eget rum och sover med pappa i hans säng. Barnen är 2 och 4 år. Dom bor varannan vecka.
Tänker ändå hos mamman finns ju iaf ett ?eget utrymme? men hos pappan har dom ingenting. Hur bra är det i längden? Pappan verkar inte ha en tanke på att ha någon annan lösning och mamman vill också ha dom i sängen.
Nu får man ju såklart göra som man vill, men jag är bara nyfiken på hur andra tänker kring det? Iaf pappan vad jag vet har en ny respektive och det har hänt att barnen sovit där samtidigt, men att då hans nya partner fått sova på soffan.
Men att en 2 och 4 åring inte har egna sängar eller egna krypin är nog inga problem alls. I den åldern vil barnen vara där föräldrarna är, både under dagen och natten. De leker mest i allmänna utrymmen, som kök och vardagsrum, och de flesta har inget emot att även sova med föräldern.
När man märker att barnens behov ändras så ändrar man upplägget. Eller om man som förälder tycker att man vill förändra något, så gör man det.
Jag tror inte att du behöver oroa dig för dessa barn. Varken nu eller i längden.