• Anonym (St)

    Samsovning/eget rum

    Jag har en fundering. Har bekanta som är separerade med två barn. Hemma hos mamman har dessa barn ett eget rum, men sover ändå i mammans säng. Hos pappan (vars hem ser ut som en riktigt ungkarlslya) har dom inget eget rum och sover med pappa i hans säng. Barnen är 2 och 4 år. Dom bor varannan vecka. 


    Tänker ändå hos mamman finns ju iaf ett ?eget utrymme? men hos pappan har dom ingenting. Hur bra är det i längden? Pappan verkar inte ha en tanke på att ha någon annan lösning och mamman vill också ha dom i sängen.

    Nu får man ju såklart göra som man vill, men jag är bara nyfiken på hur andra tänker kring det? Iaf pappan vad jag vet har en ny respektive och det har hänt att barnen sovit där samtidigt, men att då hans nya partner fått sova på soffan. 

  • Svar på tråden Samsovning/eget rum
  • Jemp

    I den åldern spelar det inte särskilt stor roll med eget rum. 

  • Spucks

    Jag tycker det är mycket mer intressant att veta varför du bryr dig om saker du har absolut ingenting att göra med och som inte angår dig det minsta.

  • Anonym (Is)

    I den åldern var mina barn aldrig på sina rum. Var väl först när de var 6-7 år de lekte där, annars var de i vardagsrummet eller köket. Vi samsov tills de var ca 8-9 år.

  • FruFarfalle

    jag ser inte problemet i att ha det som pappan. Antar att de har plats för sina kläder och leksaker i nått annat rum i lägenheten. Om det är en 2a flyttar säkert pappan ut sin säng till vardagsrummet och gör om sovrummet till ett barnrum när behovet ändras.

  • Anonym (Katein)

    Mina barn har sovit i egna rum o sängar vid den åldern. Har dom iof alltid gjort hela sina liv. Förutom första halvåret när jag ammade på natten. 

  • Anonym (St)
    Spucks skrev 2024-08-15 17:41:26 följande:

    Jag tycker det är mycket mer intressant att veta varför du bryr dig om saker du har absolut ingenting att göra med och som inte angår dig det minsta.


     


    Jag bryr mig egentligen inte, jag är Bara nyfiken hur andra tänker :)

  • Anonym (.)

    Låt familjen göra som de vill.

  • Anonym (St)
    Anonym (.) skrev 2024-08-15 22:23:31 följande:

    Låt familjen göra som de vill.


    Det är ingen som inte låter dom göra som dom vill? Jag har själv inga barn så mest nyfiken på hur det fungerar

  • Tukt
    Anonym (St) skrev 2024-08-16 00:05:07 följande:

    Det är ingen som inte låter dom göra som dom vill? Jag har själv inga barn så mest nyfiken på hur det fungerar


    Är det något man lär sig som förälder så är det att lösa problem. Var familj har sina egna. Och så fort man börjar snegla på vad som är "normalt" eller hur andra gör, så blir det ofta lösningar som inte utgår från den situation en själv är i. Det vill säga rätt dåligt.
  • Anonym (längden)
    Anonym (St) skrev 2024-08-15 17:16:01 följande:
    Samsovning/eget rum

    Jag har en fundering. Har bekanta som är separerade med två barn. Hemma hos mamman har dessa barn ett eget rum, men sover ändå i mammans säng. Hos pappan (vars hem ser ut som en riktigt ungkarlslya) har dom inget eget rum och sover med pappa i hans säng. Barnen är 2 och 4 år. Dom bor varannan vecka. 


    Tänker ändå hos mamman finns ju iaf ett ?eget utrymme? men hos pappan har dom ingenting. Hur bra är det i längden? Pappan verkar inte ha en tanke på att ha någon annan lösning och mamman vill också ha dom i sängen.

    Nu får man ju såklart göra som man vill, men jag är bara nyfiken på hur andra tänker kring det? Iaf pappan vad jag vet har en ny respektive och det har hänt att barnen sovit där samtidigt, men att då hans nya partner fått sova på soffan. 


    I längden? Menar du ifall pappan bor likadant och har ungarna i sängen fortfarande när de är 14 och 16 år gamla? Ja, då är det nog inte så bra. Men inte heller så troligt att det skulle hända. Eller tänker du att det skulle påverka dem negativt senare att de under tidiga åren sov med pappan och inte hade egna rum?

    Men att en 2 och 4 åring inte har egna sängar eller egna krypin är nog inga problem alls. I den åldern vil barnen vara där föräldrarna är, både under dagen och natten. De leker mest i allmänna utrymmen, som kök och vardagsrum, och de flesta har inget emot att även sova med föräldern. 

    När man märker att barnens behov ändras så ändrar man upplägget. Eller om man som förälder tycker att man vill förändra något, så gör man det. 

    Jag tror inte att du behöver oroa dig för dessa barn. Varken nu eller i längden. 
  • Anonym (.)
    Anonym (St) skrev 2024-08-16 00:05:07 följande:

    Det är ingen som inte låter dom göra som dom vill? Jag har själv inga barn så mest nyfiken på hur det fungerar


    Okej, var familj är unik och gör det som passar dem. Går inte riktigt att säga hur det fungerar.
  • Aliona

    Jag tänker att barn inte behöver egna rum
    på ganska länge. Min son är snart 8 år, och han har visserligen ett eget rum och sover själv från 2 månader, men han hade inte behövt det, Han är nästan aldrig på sitt rum utan vill vara där vi är. För vår del har barnrummet mest varit för de vuxnas skull, så vi kan sovrum och vardagsrum som inte är översvällade av barngrejer. Så jag tänker att pappan i ts lugnt kan bo som han gör i flera år till. 

  • Anonym (Syster)

    Det där med att alla ska sova tillsammans, en härlig debatt. Är så emot det! Att det händer när barn är rädda, sover dåligt, sjuka, inga konstigheter men att ha det som standard skapar bara osäkra individer. 

    Har såå många exempel på det nära oss. Kidsen här hemma har alltid haft egna rum och sovit i sina sängar. Samtidigt som vi har flera olika bekanta vars barn som sovit med föräldrarna inte kan somna själva. Kan inte varva ner utan en vuxen i närheten. Dom klarar inte av att sova borta. Kan inte vara själva i sina egna rum. Får dom inte sova med föräldrarna så lever dom på soffan i vardagsrummet. Kan inte åka bort på sommar aktiviteter. Klarar inte av att sova över hos kompisar. 
    Dessa barn är nu 12, 13, 14, 15. Tonåringar som inte klarar av att sova utan sina föräldrar nära. 
    Det är ju inte klokt! 

  • Anonym (.)
    Anonym (Syster) skrev 2024-08-16 23:32:57 följande:

    Det där med att alla ska sova tillsammans, en härlig debatt. Är så emot det! Att det händer när barn är rädda, sover dåligt, sjuka, inga konstigheter men att ha det som standard skapar bara osäkra individer. 

    Har såå många exempel på det nära oss. Kidsen här hemma har alltid haft egna rum och sovit i sina sängar. Samtidigt som vi har flera olika bekanta vars barn som sovit med föräldrarna inte kan somna själva. Kan inte varva ner utan en vuxen i närheten. Dom klarar inte av att sova borta. Kan inte vara själva i sina egna rum. Får dom inte sova med föräldrarna så lever dom på soffan i vardagsrummet. Kan inte åka bort på sommar aktiviteter. Klarar inte av att sova över hos kompisar. 
    Dessa barn är nu 12, 13, 14, 15. Tonåringar som inte klarar av att sova utan sina föräldrar nära. 
    Det är ju inte klokt! 


    Dumheter säger jag. Var familj och varje barn är unikt. Finns ingen gyllene regel. De är egna personer precis som vi vuxna. Vårt äldsta barn är 5 år. Somnat ensam i sitt rum i perioder. I andra perioder har hen velat sova med oss eller somnat själv och kommit under natten. Hen älskar att ligga mellan oss, kramas och massa kärlek, gillar att ligga som en hopkrupen snäcka i min famn. I skrivande stund ligger hen i sin säng och i sitt rum men kommer troligtvis tassa in till oss på småtimmarna. Skulle aldrig köra ut hen eller tvinga fram något. Hen är såååå välkommen till våra famnar. Njuter varenda natt. En dag blir hen vuxen. Lillebror är annorlunda. Han vill kramas och mysa innan han somnar sedan vill han ha sin säng och sitt space. Hela natten! Inte ett pip.

    Hör och häpna. Vår äldsta gillar trots allt att sova över hos mor och farföräldrar samt kusiner. Inga problem alls. Pratar med oss i telefon innan sängdags och går hur bra som helst när hen får höra att vi hämtar hen under morgondagen och att hen får ringa när hen vill oavsett tid. Gått hur bra som helst.

    Hört detta ifrån många föräldrar vi umgåtts med och deras barn är äldre. Samtliga har sagt, "ja de är så olika, men tro mig, det kommer en tid då de inte kommer vilja samsova längre." så njut så länge det varar. Hör sällan om fullvuxna människor som måste sova med sin mamma/pappa.  Lika sällan som jag hör en fullvuxen frisk person ha på  sig en blöja. Själv Sov jag nästan alltid men min mamma och flyttade hemifrån som 17 åring 🤩 mycket självständig. Däremot står jag mamma oerhört nära, som min andra hälft. Jag upplever vårt barn som mycket självsäker, trygg osv. Kontentan,,, alla barn och familjer är olika.
  • Anonym (Is)
    Anonym (Syster) skrev 2024-08-16 23:32:57 följande:

    Det där med att alla ska sova tillsammans, en härlig debatt. Är så emot det! Att det händer när barn är rädda, sover dåligt, sjuka, inga konstigheter men att ha det som standard skapar bara osäkra individer. 

    Har såå många exempel på det nära oss. Kidsen här hemma har alltid haft egna rum och sovit i sina sängar. Samtidigt som vi har flera olika bekanta vars barn som sovit med föräldrarna inte kan somna själva. Kan inte varva ner utan en vuxen i närheten. Dom klarar inte av att sova borta. Kan inte vara själva i sina egna rum. Får dom inte sova med föräldrarna så lever dom på soffan i vardagsrummet. Kan inte åka bort på sommar aktiviteter. Klarar inte av att sova över hos kompisar. 
    Dessa barn är nu 12, 13, 14, 15. Tonåringar som inte klarar av att sova utan sina föräldrar nära. 
    Det är ju inte klokt! 


    Så människan har i alla tider, förutom de typ sista åren i människans historia (i de delar av världen där vi har råd med egna sängar och rum), varit osäkra individer?

    Förr var det mer regel än undantag att alla sov i samma säng. 

    https://www.dagensps.se/weekend/halsa/darfor-slutade-vi-sova-tillsammans/
Svar på tråden Samsovning/eget rum