Dotterns lärare vill prata

Det är vanligt att skolorna gör detta. Det gör även skolan där jag jobbar. Hos oss är det i alla fall så att mentorn pratar med alla elever där man känner att de kan ha något problem, att de kan känna obehag för skolan, kanske har vårterminen varit sämre än vanligt, barnet kan ha lite kämpigt i skolan eller haft lite jobbigt med kompisar. Och då vill man säkerställa att den eleven får en bra start och känner sig trygg. 

Det är ganska många som lärarna brukar prata med. Ett antal i varje klass. Det kan förstås variera. Så, det måste inte vara så allvarligt. 

Och varför skulle man säga nej till något sånt? Läraren tar sig extra-tid för den eleven så att hon känner sig sett och att hon kan känna sig trygg inför skolstarten. Kanske misstänker läraren något problem med klasskamerater. Men nu gissar jag förstås bara. 

Det här är igen en attityd som är förödande. Det saboterar. Det handlar inte om makt och ingen vill anklaga den flickan för något. Utan - jag utgår ifrån att de gör som min skola göra - de vill prata med flickan för att säkerställa att hon känner sig trygg inför skolstarten, att hon inte är orolig över något i skolan eller rädd för någon där.

OM det är något allvarligt. Men som sagt, lärarna pratar med ganska många. Jag är inte insatt i alla detaljer, för att jag inte har varit mentor och inte har jobbat så länge på en vanlig skola igen. Så, jag utgår ifrån att det inte är något stort, och det är säkert inte heller något som inte föräldrarna har hört tidigare. 

Jag menar - den här föräldern kanske tror att det har hänt något stort, men det handlar bara om att förebygga där man ser minsta risken. Och i så fall är det säkert något som föräldrarna också är medvetna om ELLER något som är så rent förebyggande och skolrelaterat att föräldrarna inte behöver oroas med hur en negativ utvecklings skulle kunna bli, när det inte ens blir så. 

Det här bara visar hur tokigt det är att använda teorier som hör hemma i ett helt annat sammanhang, och att tro för mycket på dem. Men framför allt - härskartekniker är inget som passar när lärare - eller föräldrar - tar hand om barn. Där är man inte ute efter att "vinna", utan det man gör är till barnets bästa. Det får man utgå ifrån som förälder. Lärarna jobbar för att få barnet att växa, att utvecklas. De är INTE ute efter att trycka ner det eller "vinna". 

Och jag säger t.o.m. NEJ, en förberedning skulle sabotera syftet med samtalet. Då behöver man inte ha det. 

Allt man behöver tänka här som förälder, och allt som man kan säga till sitt barn är att läraren nog vill säkerställa att barnet inte känner sig orolig för något inför skolstarten, att allt är bra. 

En erfaren lärare vet helt enkelt vilka barn man inte behöver prata med. De är kanske just nu i en stabil, trygg fas, medans andra precis går in i puberteten eller liknande. Så då pratar hen med alla övriga. Det FINNS säkert inget konkret som läraren skulle kunna säga att samtalet handlar om. Det samtalet kanske gör  att barnet vågar vända sig till läraren OM något inte är bra under läsåret. 

Det du inte tänker på här: Läraren måste ha en förtroendefull relation till sina elever. Då kan det förstås vara en bra idé att prata med såna där man känner att det kan behövas stärkas.

Jaha. Så läraren ska säga till barnet eller föräldern: Vi ska ha det här mötet så att vi kan stärka en förtroendefull relation, så att du vågar vända dig till mig, ifall du har något problem?

Då har man ju saboterat det själv! 

 

Oproffsig och obetänksam?  Allvarligt, jag skulle aldrig kunnat hamna i situationen som beskrivs. Man pratar väl med läraren i telefon? Då kan man väl fråga om det är något särskilt som har hänt? Och om läraren säger: Nej, jag vill bara säkerställa att hen får en bra start - då skulle jag släppa det. 

Det värsta man kan göra är att hålla på och spekulera tillsammans med sitt barn - jaga upp barnet också. 

Jag utgår ifrån att läraren har sagt något sånt. Något måste hen ju ha sagt. Som vuxen människa förstår man i regel också att läraren inte kommer att berätta i alla detaljer, utan det bör ju räcka med att det är för att få en bra start. 

Och det här är inte något som just den läraren gör, utan det verklar vara vanligt numra. Hela skolor gör så. 

Du vet väl inte vad läraren har sagt?  Alltså läraren i TS inlägg. Kanske HAR hen sagt : jag vill bara säkerställa att hen får en bra start?  

Det finns ju tyvärr föräldrar som måste ifrågasätta allt och veta detaljer om allt. Även lärare måste göra sitt jobb utan att folk blandar i sig i detaljerna.

Nej, jag har jobbat i en annan skolform och dessa samtal är nya för mig också. Jag har bara sett att mentorerna gör så. Jag kan inte veta om det i vissa fall finns andra anledningar, men när man pratar med så pass MÅNGA, så kan det inte vara något mer allvarligt hos alla dessa. Och det är självklart att lärarna jobbar med att bygga bra relationer till sina elever. Inte skulle de börja terminen med att avskräcka sina elever. Därför är det galet att tro att det skulle vara något farligt.

Det är säkert någon ny forskning som säger att det är en bra idé att göra så. Det brukar vara så.

Sent? Nej, tidigt snarare. Det handlar säkert inte om vad som hänt under våren, men det är klart att det är då man har sett barnet senast. Om man vet att barnet har haft en tuff vårtermin, så vill man förebygga så att höstterminen blir bättre. 

Det räcker helt och hållet att läraren säger att det är för att säkerställa en bra start. Mer skulle jag inte säga, och mer skulle jag inte förvänta mig som förälder.  Allt annat förstör ju syftet. 

Vi har INGEN ANING vad läraren har sagt. TS har bara skrivit ett inlägg. Varför? Det brukar stå för att TS inte vill berätta detaljer, för att detaljerna skulle visa att det inte riktigt var så enkelt. 

Självklart måste läraren ha sagt mer. Antagligen har det också funnits någon slags information till föräldrarna att man gör så generellt. Det här är ju inte något som den läraren har hittat på, utan det görs generellt. Så, man har säkert talat om för föräldrarna varför man gör så. 

På din fråga: Jag skulle BARA göra så om föräldrarna har fått information om att man gör så. Och det har de säkert fått. 

Om jag hade minsta misstanke att föräldrarna kanske inte vet vad det handlar om, så skulle jag förstås säga att bara är för optimera en bra skolstart. 

Som sagt, TS kommer inte med detaljer när man ifrågasätter om det verkligen var så. Alltså är det något lurt. 

Det var ingen motsägelse alls. Man TAR INTE UPP det som har hänt under våren eller jobbar med det i detalj. Man bara vill förebygga så att höstterminen ska bli bättre. 

Det har säkert kommit till föräldrarnas kännedom. De bara kommer inte på nu att det är det. 

Du kommer bara med meningslösa invändningar nu. Självklart jobbar skolor efter vad forskning har kommit fram till. Och om du frågar vilken pedagog som helst, så tror jag säkert att de flesta kommer att tycka det är en bra idé.

Och varenda vettig vuxen människa förstår väl att man inte kan säga till en elev: Jag vill ha ett möte med dig för att vi ska befästa vår relation, eller för att förebygga framtida problem? 

Vi lever inte i en alternativ värld, utan der är ni som bara tror att ni vet bättre än lärarna! De har studerat i  4, 5 år eller ännu längre. Varför skulle du då veta bättre?

TS svarar inte och har aldrig skrivit vad läraren har sagt och inte sagt. Alla era klagomål är alltså spekulationer.

Har du varit med om detta? Att lärare bara skickar mail med mötestid och sen inte är tillgänglig under hela lovet? Jag förstår absolut att det är ett problem. Så ska det förstås inte vara. Jag kan bara tänka mig att läraren var väldigt stressad. Det är helt klart inte bra och någon borde väl kunna svara på detta.

Slår JAG ifrån mig? Jag gör ju inte så. Jag skulle alltid ge någon kort förklaring, men inte i detalj förstås. Kanske t.o.m. samma förklaring till alla, t.ex. : Vi gör så här nu och pratar med ett större antal barn i början på terminen för att säkerställa att de känner sig trygga i skolan och inte är oroliga för något vid skolstarten. Det betyder inte att just ditt barn har något problem, anledningen att vi inte pratar med alla är att vi i vissa fall vet att det inte behövs. 

Ja, jag utgår absolut ifrån att det måste vara någon forskning, eftersom skolorna brukar göra sånt - omsätta de senaste forskningsrönen. Är det inte det så är det något som skolverket har hittat på. Vad skulle det annars vara? Det kan inte vara lärarens eller skolans påhitt, eftersom det görs på flera skolor. 

Om hon hade ett "case" så hade hon väl återkommit? Det är ingen idé att diskutera ett trollinlägg. I början visste vi inte det, men nu vet vi. Det kan vara helt påhittat, så jag tänker inte diskutera det mer. 

Och varför tjafsar du vidare om det, även jag har ju sagt att jag SKULLE ha talat om varför, informerat alla om den rutinen. 

Vad bra att det har löst sig och ursäkta att jag sa att det var trollinlägg. Jag sa det mest för att avsluta dessa meningslösa spekulationer. Det fanns ju inte mycket att gå på.

Det kan ju vara rimligt att dottern har haft lite tjafs med någon klasskamrat och inte ville prata hemma om det OCKSÅ. Själv har jag varit om med det, tyvärr, att det var något mycket mer allvarligt, som de höll hemligt för oss föräldrar när det gällde min dotter. Det är inte bra. Jag förstår jag deras tänk i grunden  - ungdomen skulle ju aldrig mer berätta något för dem om de skulle säga något. Men även min dotter tycker, många år senare, att de borde ha agerat, eftersom det var allvarligt.

Men, bra att det inte var något allvarligt. Men närvaron - om jag vore du så skulle jag hålla noga koll på den.  Ni kanske kan kolla det på någon plattform? Och om det blir någon frånvaro igen, red ut varför? Är det något specifikt ämne (prata med läraren), eller är det sista lektionen och kompisar som slutar tidigare? Frånvaro skapar ganska mycket problem för eleven själv. Det är ofta ganska svårt att ta igen det man missat. 

Ja, jag tycker det beror på. Är det bråk med andra ungdomar, så tycker jag inte att föräldrarna behöver veta. Frånvaro däremot borde de informeras om (när det hände, inte så sent som nu). Men numera har ju de flesta skolor någon plattform där föräldrarna kan logga in och se . I så fall har den här läraren inte gjort något fel. 

Det är orealistiskt, och inte bra. Tonåringar vill inte att föräldrarna vet allt om dem. Om du strävar efter det så kommer ditt barn att skaffa sig möjligheter att ha sina hemligheter.

Självklart är det inte upp till läraren. Det är upp till tonåringen. Det är DET jag säger. 

Vad påstår du nu om mig, som inte stämmer överhuvudtaget???  Jag är framför allt mamma till tre vuxna barn, och jag tänkte mest på förälderrollen här. Som lärare vill jag helst inte veta barns hemligheter och hamna i ett sånt läge. 

Och jag är sååå glad att jag inte är mentor och får hysteriska föräldrar på mig för ingenting. Har jag SAGT att man inte ska säga något till föräldern? Jag har sagt, att man generellt visst ska göra det. Om dock barnet har anförtrott en något och inte vill att föräldrarna ska veta - det är en väldigt knepig situation, om det är något allvarligt. 

En lärarkollega till min ex-man fick höra av en 13-årig tjej att hon var gravid och berättade INTE det för hennes föräldrar. Vansinnigt! Fullständigt galet! I regel bör/måste man säga det till föräldrarna.

Men lite tjafs mellan klasskamrater? Beror på.  Om det är utredd och inte längre ett problem och ungdomen vill inte att man ska berätta det för föräldrarna, så bör man faktiskt inte göra det. Och det är inte så att speciellt jag resonerar så, utan så gör lärare generellt. 

Vem har sagt att läraren skulle veta mer än föräldern? Vad är det för galna idéer som ni drar upp här? Det är EN LITEN detalj, ett tjafs i skolan med någon kamrat, som läraren kanske vet om - för att det har hänt i skolan. 

Jag tänker här som sagt mer som förälder själv. Hur mycket upplever barn utan att vi är med? Hur många saker löser de själva? Hur många idéer, problemlösningar och stöd får dem av andra vuxna? Eller t.o.m. av jämnåriga kompisar? I alla fall allt mer ju äldre de blir. 

Ingen, och framför allt inte jag, har väl sagt att man skulle undanhålla information om mobbning. Men det handlade ju inte om mobbning här utan det verkade handla om något betydligt mindre allvarligt. Annars hade man hanterat det HELT annorlunda. Det finns PLANER för hur man hanterar sånt,  och då hade föräldrarna informerats genast. Det är SÅ jag vet att det just inte är mobbning.