Bonus tonåring

Hej!

Jag känner att jag behöver råd om hur våran (snart) ohållbara situation ser ut.

Jag och min sambo har varit tillsammans i två år. Jag har två barn med mig in i relationen och han har inga.

Och jag vet inte vad jag ska ta mig till snart, min sambo sa igår att han känner sig som en främling hemma. Att allt är jobbigt med äldsta dottern på 12 ½ år.

Jag vet precis vad han menar och försöker förstå och hitta lösningar till problemet.

Han går jätte bra med yngsta dottern som bor varannan vecka. Äldsta är alltid hos mig pga hennes biopappa har förlorat både umgängesrätt och vårdnad.

Så hon har varit ?faderslös? sen 6-7 års åldern.

Nu tycker min sambo att hon är jobbig och lat, tar inga initiativ till något. Är bara på sitt rum med telefonen osv.

Jag försöker se det från andra hållet också, en tjej som gått in i tonåren, har det jobbigt med känslor och allt som hör till.

Jag försökte igår att förklara hur en tonåring är och att det är såhär, det slarvas ibland och man får påminna. Men hur jag än vänder och vrider situationen så tycker min sambo att tillvaron är en pärs.. Jag försöker medla att han också har ett stort ansvar när det kommer till hans vuxenroll att försöka engagera sig i henne. Inte att han ska ta en papparoll. Men det kräver kanske lite mer än att springa runt och leka med en 7 åring. Kanske skicka ett sms eller något roligt han sett på telefonen under dagen.

Så nu står jag här lite handfallen och vet inte riktigt vad vi ska göra, ska jag lämna eller vad gör man?

Dottern är väldigt introvert och tar tid på sig att välkomna nya människor i sin närhet. Sambon arbetar mellan 08-22/23 nästan alla dagar (egenföretagare). Så han hinner aldrig hem innan hon har lagt sig för att sova. Och det är väl där mitt största problem ligger, att han förväntas få kramar och massa kärlek av en tonåring som han ser varannan vecka i förbifarten.

Hans försvar är att han inte har egna barn och då är det lättare med ett litet barn. Och nu blev han in slängd till en tonårig istället. Jag försöker även där att parera med att man per automatik inte blir en bra tonårsföräldrar bara för att man får varit med och bytt blöja på en bebis.

Råd någon?

Anonym (Hjälplös mamma) Trådstartaren

Mon 12 Aug 11:20

#3

Jemp skrev 2024-08-12 10:52:50 följande:

Vad tänker han själv? Är det just relationen till henne som saknas?

Behöver de få hjälp att få ihop någon gemensam aktivitet? Behöver han få bekräftelse i att det kan vara jobbigt? Hur vill han att det ska se ut. Osv?
Livet med barn/ungdomar är ju inte alltid konfliktfritt direkt, men får ju hanteras därefter.

Ja han tycker att det inte finns någon relation och jag försöker bekräfta honom så gott jag kan. Men ibland är det som att han har orimliga krav och försöker leva upp till orden.."när jag var liten så hade jag det inte på det här sättet.."

Jag vet inte hur han vill att relationen ska se ut, så det ska jag absolut fråga honom!

Anonym (Hjälplös mamma) Trådstartaren

Mon 12 Aug 11:32

#4

Mrs Moneybags skrev 2024-08-12 11:06:05 följande:

Förstår inte hur han hinner störa sig på henne när han bara träffar henne på helgerna...

Vad exakt vill han att hon ska göra? För övrigt beter hon sig som en helt vanlig flicka i sin ålder. Det är klart man kan aktivera barnen då och då, spela lite spel eller åka på någon utflykt. Men det är knappast barnet självt som tar initiativ till det, utan det får vi vuxna göra.

Du får förklara att barn ÄR jobbiga och lata mm. De kommer inte vara små perfekta dockor som gör allt man ber dem om och så vidare. Det är den vuxna som har ansvaret för relationen och hur den utvecklas. Det som går på räls med en tioåring kan mycket väl stöta på patrull när barnet är 13. Det är en del av utvecklingen att man väljer att gå in i sitt rum och skärma av sig. Därmed inte sagt att det är ett acceptabelt beteende hela tiden. Men jag tror man måste förstå att det är i din dotters ålder de utvecklas till egna personer och behöver en egen sfär kring sig.

Ja och det är knappt på helgerna då han oftast jobbar då med.. Han vill att hon ska vara mer utåtriktad och ta kommando till aktiviteter. Jag försöker förklara att alla är olika men det går inte in i honom. Nu är inte dottern skrikig eller slår i dörrar (peppar peppar). Tvärtom så tycker alla i omgivningen att hon är en dröm, så lugn och tillmötesgående. Visst kan hon vara slarvig och glömma bort att ställa ner disken efter hon ätit mat. Men jag påminner och håller tummarna att det håller i sig några dagar längre än sist. Men för min sambo så är det nästan det värsta som kan hända och han känner sig kränkt över att hon inte lyssnade på första tillsägelsen.

Dottern flyr in till sitt rum så fort han kommer hem för att hon vill undvika att få skäll för något som inte alls var med mening. Min sambo hade en väldigt strikt uppväxt medans mina föräldrar var väldigt medlande. Vårat motto var mer att huvudsaken alla är nöjda. Medans min sambo fick lära sig att vuxna har sista ordet.. Så vi kan ju krocka lite där. Sambon tycker oftast att jag är för snäll och jag vet ju själv hur ofta jag får påminna honom om saker i vardagen.. Så han är ju inte bättre själv

Anonym (Hjälplös mamma) Trådstartaren

Sun 1 Sep 20:41

#11

Kan uppdatera lite hur det gått för er som vill veta.
Jag tog ett snack med sambon och förklarade vilken skit han är. Och orättvis. Det följdes av ett försvarstal. Men jag sa att det inte är hållbart och han vet dessutom att jag separerade från en kille pga att han behandlade barnen olika.
Han har faktiskt varit mer förstående kring äldsta dottern nu. Så det är positivt. Det kanske inte har lyst igenom i tråden men jag har alltid varit på min dotters sida i det hela. Vi har en väldigt fin relation och jag försöker bara stötta henne i perioden hon befinner sig i nu. Det hade jag själv önskat som tonåring.

Han pratar ofta om hur han själv blev uppfostrad och jag kan inte låta bli att kontra med att mina föräldrar mjölkade sina egna kor när jag var liten. Så vi ska köpa kor nu? Då brukar han ta tillbaka sina ord.

Jag tror han förstår att han går på mycket tunn is just nu. Så jag hoppas han insett allvaret och anammar det om han vill vara en del av våran familj

Bonus tonåring

INNEHÅLL