Bonus tonåring

Vad tänker han själv? Är det just relationen till henne som saknas? 

Behöver de få hjälp att få ihop någon gemensam aktivitet? Behöver han få bekräftelse i att det kan vara jobbigt? Hur vill han att det ska se ut. Osv?
Livet med barn/ungdomar är ju inte alltid konfliktfritt direkt, men får ju hanteras därefter. 

Förstår inte hur han hinner störa sig på henne när han bara träffar henne på helgerna...

Vad exakt vill han att hon ska göra? För övrigt beter hon sig som en helt vanlig flicka i sin ålder. Det är klart man kan aktivera barnen då och då, spela lite spel eller åka på någon utflykt. Men det är knappast barnet självt som tar initiativ till det, utan det får vi vuxna göra. 

Du får förklara att barn ÄR jobbiga och lata mm. De kommer inte vara små perfekta dockor som gör allt man ber dem om och så vidare. Det är den vuxna som har ansvaret för relationen och hur den utvecklas. Det som går på räls med en tioåring kan mycket väl stöta på patrull när barnet är 13. Det är en del av utvecklingen att man väljer att gå in i sitt rum och skärma av sig. Därmed inte sagt att det är ett acceptabelt beteende hela tiden. Men jag tror man måste förstå att det är i din dotters ålder de utvecklas till egna personer och behöver en egen sfär kring sig. 

Ja han tycker att det inte finns någon relation och jag försöker bekräfta honom så gott jag kan. Men ibland är det som att han har orimliga krav och försöker leva upp till orden.."när jag var liten så hade jag det inte på det här sättet.."

Jag vet inte hur han vill att relationen ska se ut, så det ska jag absolut fråga honom! 

Ja och det är knappt på helgerna då han oftast jobbar då med.. Han vill att hon ska vara mer utåtriktad och ta kommando till aktiviteter. Jag försöker förklara att alla är olika men det går inte in i honom. Nu är inte dottern skrikig eller slår i dörrar (peppar peppar). Tvärtom så tycker alla i omgivningen att hon är en dröm, så lugn och tillmötesgående. Visst kan hon vara slarvig och glömma bort att ställa ner disken efter hon ätit mat. Men jag påminner och håller tummarna att det håller i sig några dagar längre än sist. Men för min sambo så är det nästan det värsta som kan hända och han känner sig kränkt över att hon inte lyssnade på första tillsägelsen.

Dottern flyr in till sitt rum så fort han kommer hem för att hon vill undvika att få skäll för något som inte alls var med mening. Min sambo hade en väldigt strikt uppväxt medans mina föräldrar var väldigt medlande. Vårat motto var mer att huvudsaken alla är nöjda. Medans min sambo fick lära sig att vuxna har sista ordet.. Så vi kan ju krocka lite där. Sambon tycker oftast att jag är för snäll och jag vet ju själv hur ofta jag får påminna honom om saker i vardagen.. Så han är ju inte bättre själv 

Jag tycker din sambo låter som en hemsk bonusförälder. Hur kan du inte se att det är han och inte din dotter som är problemet här? Om han inte är beredd att ändra sig så tycker jag att du ska bli särbo eller lämna helt. Din dotter förtjänar bättre än att känna att hon inte duger som hon är i sitt egna hem. Det är en sak att klaga på att hon inte sätter undan disken men att klaga på hennes personlighet är helt sjukt och inget hon ska behöva höra 

Din sambo får skärpa sig
Din dotter är normal

Du pratar om tonåringar när du inte ens har en ännu. Det här är bara början på allt som tonårshelvetet för med sig.

Sen tycker jag att han ska backa, låta tolvåringen vara ifred. Ungar slarvar, de lär sig på vägen till vuxenlivet men är inte där än på långa vägar. Herregud, tösen är tolv år!

Är han dum i huvudet eller vad är grejen? Varför ska en blivande tonåring krama en gubbe som inte är hennes pappa och som hon knappt kan känna?

Din sambo är ett arsle. Sorry, men så är det. Han bemödar sig knappt att lära känna din äldsta, lägger krav på henne (vilket han har NOLL rätt att göra) och vill att hon ska vara någon hon inte är.

När hag var runt 12/13 började det skära sig rejält mellan min mammas sambo och mig och då har han varit i mitt liv sedan jag var 2 så han kom inte in som en ny person i mitt liv. Jag var också en generellt lugn person som föredrog böcker framför folk. Men att jag började ha egna åsikter om saker och ting, att jag ville veta vem jag var och min identitet hade han enormt svårt för. Att jag dessutom påpekade att han inte var min pappa hjälpte väl inte riktigt heller. 

I den åldern kom även en kvinna in i min pappas liv. En kvinna som trodde att hon kunde bestämma över mig för att hon hade gift sig med min pappa. Det sket sig rätt rejält under många år men vi blev faktiskt vänner till sist. 

Att din dotter går och gömmer sig på sitt rum för att slippa få skit från din än sambo är en stor röd flagga på honom. Att han anser att han har något att säga till om gällande hennes uppfostran är ytterligare en. Att tvinga till sig ömhetsbetygelser en tredje.

Sorry, men det bästa vore att ta bort honom ur hennes liv. Du ska skydda din dotter. 

Det låter faktiskt mer som att ni har problem mellan varandra än att hon är problematiken. 
Era stilar i uppfostran skiljer sig uppenbart, och då krockar det. Det spelar ju ingen roll att han inte är pappan. 

Han är pang på, nu direkt och du är lugnare. Barnet i fråga måste då anpassa sig till er båda. 
Kom överens! Säger han till henne, hjälp till! Stå inte bara där bredvid. 
Vi lever också i en bonusfamilj. Första steget för att allt ska fungera är att vi vuxna är synkade och driver alltid mot ett gemensamt mål. Alltid!

Kan uppdatera lite hur det gått för er som vill veta.
Jag tog ett snack med sambon och förklarade vilken skit han är. Och orättvis. Det följdes av ett försvarstal. Men jag sa att det inte är hållbart och han vet dessutom att jag separerade från en kille pga att han behandlade barnen olika. 
Han har faktiskt varit mer förstående kring äldsta dottern nu. Så det är positivt. Det kanske inte har lyst igenom i tråden men jag har alltid varit på min dotters sida i det hela. Vi har en väldigt fin relation och jag försöker bara stötta henne i perioden hon befinner sig i nu. Det hade jag själv önskat som tonåring. 

Han pratar ofta om hur han själv blev uppfostrad och jag kan inte låta bli att kontra med att mina föräldrar mjölkade sina egna kor när jag var liten. Så vi ska köpa kor nu? Då brukar han ta tillbaka sina ord. 

Jag tror han förstår att han går på mycket tunn is just nu. Så jag hoppas han insett allvaret och anammar det om han vill vara en del av våran familj