Jag och min man ser det som en styrka i vårt förhållande att vi fokuserar på andra istället för varandra när vi är på fester. Sedan så ignorerar vi såklart inte varandra, men om jag ser att han står och pratar i ett gäng går jag bara dit om jag verkligen inte lyckats hitta någon annanstans att hänga.
Hej och stort tack för era svar och för att ni delar era erfarenheter och tankar.
Jag menar givetvis inte att han behöver umgås med mig hela tiden när vi har gäster, om barnen är här eller vi umgås med andra. Menar mer att jag känner mig totalt ignorerad. Att man kan titta på varandra någon gång ibland, le lite, fråga om den andra vill ha något om man ändå ska gå till köket, lägga en hand på axeln om man går förbi. Det kanske är jag som är dålig på att förklara men som någon av er skrev så känns det som att han skäms för mig eller att det uppfattas som att vi är osams när han inte pratar eller tittar på mig alls. Precis som en av er skriver blir det som en sorg, är väldigt glad över dina reflektioner och din förståelse även om det såklart är ledsamt att du behövt ha det så du med och så länge. Hur mår du nu kring allt detta?
@tukt, nu har jag inte läst din tråd om nya familjekonstellationer, ska göra det. Men tror såklart inte att det är en dans på rosor. Däremot så skulle jag önska att det fanns en "vi-känsla", så har jag känt med tidigare partners både med och utan barn. Just nu fungerar det väldigt bra med barnen vilket jag såklart är glad för, är mer min känsla av att han ignorerar mig när de är här som jag försöker få bukt med. Ska som sagt läsa din tråd och se om jag kan hitta några bra tips där också!