Min sambo ignorerar mig när vi umgås med andra

Tack snälla för svar. När vi är ensamma är han inte så, jag vet inte om det handlar om att han har svårt att dela sin uppmärksamhet eller om han bara tycker att man fokuserar på andra eftersom att vi bor ihop. Jag frågade honom nu och han tycker att jag drar mig undan och det stämmer säkert för jag blir så obekväm av hela situationen. Vi har nyligen flyttat ihop så det här är inte en sida jag har sett hos honom förut. Kanske blir han irriterad på något jag gör men då tänker jag att man får säga det istället. 

Tack snälla för att jag får bolla med er ❤️

ja jag ska försöka prata med honom igen, blir så himla obekväm av det här och skulle verkligen uppskatta om han precis son du skriver kunde fråga mig istället om allt är bra. 

Nej precis, det är som att jag inte är där alls. När man pratar och är flera tycker jag också att man gör så, tittar och pratar med alla, det är det som känns så konstigt. Har ni varit med om något liknande?

Tack, ja det har du såklart rätt i, är mer att det känns som att han är arg på mig när han knappt pratar med mig. 

Hej och stort tack för era svar och för att ni delar era erfarenheter och tankar. 
Jag menar givetvis inte att han behöver umgås med mig hela tiden när vi har gäster, om barnen är här eller vi umgås med andra. Menar mer att jag känner mig totalt ignorerad. Att man kan titta på varandra någon gång ibland, le lite, fråga om den andra vill ha något om man ändå ska gå till köket, lägga en hand på axeln om man går förbi. Det kanske är jag som är dålig på att förklara men som någon av er skrev så känns det som att han skäms för mig eller att det uppfattas som att vi är osams när han inte pratar eller tittar på mig alls. Precis som en av er skriver blir det som en sorg, är väldigt glad över dina reflektioner och din förståelse även om det såklart är ledsamt att du behövt ha det så du med och så länge. Hur mår du nu kring allt detta?
@tukt, nu har jag inte läst din tråd om nya familjekonstellationer, ska göra det. Men tror såklart inte att det är en dans på rosor. Däremot så skulle jag önska att det fanns en "vi-känsla", så har jag känt med tidigare partners både med och utan barn. Just nu fungerar det väldigt bra med barnen vilket jag såklart är glad för, är mer min känsla av att han ignorerar mig när de är här som jag försöker få bukt med. Ska som sagt läsa din tråd och se om jag kan hitta några bra tips där också! 

Tack, du verkar så klok, många bra tankar för mig att fungera kring. 
Jag har pratat med honom igen och i helgen när vi var på middag hos ett par vänner till honom tyckte jag att det kändes lite bättre, han vände sig till mig några gånger och klappade mig lite på ryggen vid ett tillfälle.  Det är väldigt små saker men det får mig ändå att tro att han lyssnade lite på mig även om det inte verkade så där och då. 
Nu i helgen kommer hans barn igen så nu hoppas jag att det ska gå bra, känner mig lite orolig vilket ju är trist för egentligen ser jag ju fram emot att de ska komma.