Extremt avundsjuk storasyster

Det är läskigt hur mycket jag känner igen från min egen barndom med en storasyster som styrde hela mitt liv. Det är först nu i vuxen ålder som det fastställts att hon har svag begåvning och en personlighetsstörning. Skolan började flagga under högstadiet för att hon kanske hade någon npf-diagnos eftersom det var uppenbart att hon inte förstod sociala koder, låg efter i skolan och inte hade några vänner utan snarare försökte tränga sig in i mellanstadie-elevers kompisgäng. Men det visade sig att hon inte levde upp till tillräckligt många kriterier för att få en diagnos och då var det som om bup släppte henne helt och hållet. Mamma vägrade dessutom erkänna att hennes äldsta dotter hade problem, hon hävdade istället att det var skolan som inte dög och att min storasyster snarare var "överintelligent" än att hon skulle ha svårigheter.

Idag har jag ingen kontakt alls med vare sig storasyster eller mamma. Kanske, kanske om storasyster fått hjälp redan som barn hade relationen gått att laga.
Därför hoppas jag att ni får hjälp med er dotter så snart som möjligt.

Tack ❤️ mitt liv blev till slut bra och det har gått bra för mina småsystrar också. Min storasyster fick till slut hjälp och bor nu på ett stödboende och lyckades få ett jobb inom Samhall.
Min mamma lever nog tyvärr än idag i förnekelse. Jag tror att det beror på att min storasyster är den som är mest lik henne i personligheten och det är smärtsamt för mamma att erkänna att hennes favoritdotter har haft problem både under hela sin uppväxt och har det än idag.
Mamma blev även hon diagnostiserad med samma personlighetsstörning som storasyster för några år sedan.