Hjälp, jag mår dåligt, har ångest, mår dåligt fysiskt och psykiskt

Ångest är den känsla du känner innan en förtryckt känsla ska komma fram.

Det bästa sätt är att bemöta ångesten på är att försöka känna och uppleva den som den är och i det försöka förstå vad den vill säga. Ångesten blir bara än värre när den bekämpas.

Ångest uppstår för att man går emot sig själv, i det man gör och i vilken inställning man har. En felaktig miljö och människor som inte kollaborerar med en själv kan verkligen få en in i det djupaste mörker.

Du skulle kunna fundera över varför du inte känner dig tillfreds med dig själv och ditt närvarande liv. Vad är det som du gör istället?

Förr om åren gillade inte jag heller att gå i regn. Men det berodde på att regnet var för lugnt som gjorde att jag hann känna det mörker som fanns inom mig. Kanske när du börjar må lite bättre som du kan börja uppskatta regn och snö lite mer för att du i och med det har mer av dig själv så att du med din egen känsla kan se och känna alla dess fina detaljer som finns däri. 🙂

Jag förstår verkligen, då jag känner igen känslan! Det känns för mig som att detta är en konflikt, men jag blir ändå glad över att du är eller kanske nu i skrivande stund, blivit såpas medveten om det. Skulle det kunna hjälpa dig om du successivt kan montera ner något av det som känns fel för att sen bitvis kunna ersätta det med det nya som du egentligen känner för? 

Det är stora saker du står inför, så jag förstår att du känner att det är trögt. 🙏 Det är inte bara att lämna och gå vidare, det är en process och det handlar om att förstå det gamla för att successivt kunna ta in det nya.

Du nämnde lite om saker som hänt när du var barn. Får jag fråga om det handlade om saker där andra människor var inblandade vars handlingar påverkat dig till den grad att du inte skulle vara benägen att klara något? För om det skulle vara det, så hänger absolut sånt kvar i medvetandet tills att man gjort sig medveten om detta. För tillslut kan man tro att man är det dom tycker ihop med det man redan tycker om sig själv. Det blir som att dessa personer, (om det är så i ditt fall) sitter på ens axel och petar på en mot deras riktning så fort man börjar tänka själv.

Utav egen erfarenhet av sånt så är det för min del en pågående process av att ta ett steg fram och två bak. Det är för mig också ett motstånd ihop med ett nötande att påminna sig själv om detta faktum. 

Och nu menar jag inte att det handlar om mantran där man intalar sig själv 10 saker framför spegeln, utan ett innerligt arbete där man ser hur saker har varit, hur man själv har betett sig för att förtjäna bekräftelse och varför man har gjort det. 

Förr skrev jag mycket (lite som dagbok) om dessa svåra saker och det hjälpte mig att få klarhet.

Kanske det skulle hjälpa dig också.,.,.