Hjälp, jag mår dåligt, har ångest, mår dåligt fysiskt och psykiskt

Fundera varför promenader inte hjälper dig när det regnar. Vad tänker du då? Är det negativa tankar, så försök vänd dem till något positivt som tex hur mysigt regnet är. 

Hur är dina vänner, är de snälla? Hur är din omgivning. Se dig om, vad behöver du. 

Har mått dåligt hela livet. Ångesten har kvävt mig varje dag sen jag var 4 år tills nyligen o nu är jag 35+.

Efter mycket misshandel och mordförsök på mig som barn har jag försökt ta självmord, självmedicinera mig, vaknat upp många gånger utan att veta om det är dag eller natt ute eller ens vilken dag det är o tom inte vetat i vilken stad jag har befunnit mig i o för att inte tala om tröttheten som blev värre o värre för varje år. Har mått skit ärligt talat. Har inga vänner eller någon form utav relation heller.

Men det som har hjälpt mig i slutänden är (vet att det låter löjligt men helt sant),

Järntabletter!

Det har lättat på tyngden både psykiskt och över bröstet. Nu har jag bara tyngden i huvudet kvar om någon har varit dum mot mig. Annars går det faktiskt bra att ta sig framåt. Har även lyckats studera till något som jag aldrig trodde att jag skulle klara. 

Käkar järn och D vitamin. D vitamin enbart hjälpte mig inte så mycket utan det var Järnet. O varje fredag magnesium. Blir ganska trött på det men musklerna behöver det. 

Varför inte prova ? Käkar "Järn Plus" (Alpha Plus) OBS! Inte ifrån apoteket. De säljer bara svagt skräp.

Hoppas det kan hjälpa dig på vägen. Obs, käkar inga mediciner och har vägrat bli involverad med sjukvården då jag inte vill vara en fluga i deras spindelnät.

Ångest är den känsla du känner innan en förtryckt känsla ska komma fram.

Det bästa sätt är att bemöta ångesten på är att försöka känna och uppleva den som den är och i det försöka förstå vad den vill säga. Ångesten blir bara än värre när den bekämpas.

Ångest uppstår för att man går emot sig själv, i det man gör och i vilken inställning man har. En felaktig miljö och människor som inte kollaborerar med en själv kan verkligen få en in i det djupaste mörker.

Du skulle kunna fundera över varför du inte känner dig tillfreds med dig själv och ditt närvarande liv. Vad är det som du gör istället?

Förr om åren gillade inte jag heller att gå i regn. Men det berodde på att regnet var för lugnt som gjorde att jag hann känna det mörker som fanns inom mig. Kanske när du börjar må lite bättre som du kan börja uppskatta regn och snö lite mer för att du i och med det har mer av dig själv så att du med din egen känsla kan se och känna alla dess fina detaljer som finns däri. 🙂

Tack.

Då du redan går hos sjukvården och får injektioner med järn. Så rekommenderar jag nog inte att du ska äta mera. Jag vet inte, förutom att man ska inte överkonsumera heller. Oavsett vad det än gäller.

Då kanske det finns andra lösningar. Ex något som är väldigt underskattat men även feltolkat är att väldigt många anser att en bastu är det rätta, (då de lever i Sverige och har präntats in vad Finnarna gör osv) Men jag rekommenderar starkt Ångbastu då. För nej, vanlig bastu är som att bli stekt, medans ångbastu är som ångkokt. Når alltså ända in. Väldigt stor skillnad. 

Sedan är även ett ytterliggare tips att faktiskt unna sig en massage. Och sedan njuta timmarna efteråt hemma med gott och varm och ha det mysigt.

För mig ex är det rostade frallor med leverpastej (skivbar), Oboy och läsa en kalle anka pocket. Så man får släppa tankarna kring sina problem och skratta till och njuta av något gott. Så hitta din egna grej som passar dig ! 

Jag förstår verkligen, då jag känner igen känslan! Det känns för mig som att detta är en konflikt, men jag blir ändå glad över att du är eller kanske nu i skrivande stund, blivit såpas medveten om det. Skulle det kunna hjälpa dig om du successivt kan montera ner något av det som känns fel för att sen bitvis kunna ersätta det med det nya som du egentligen känner för? 

Det är stora saker du står inför, så jag förstår att du känner att det är trögt. 🙏 Det är inte bara att lämna och gå vidare, det är en process och det handlar om att förstå det gamla för att successivt kunna ta in det nya.

Du nämnde lite om saker som hänt när du var barn. Får jag fråga om det handlade om saker där andra människor var inblandade vars handlingar påverkat dig till den grad att du inte skulle vara benägen att klara något? För om det skulle vara det, så hänger absolut sånt kvar i medvetandet tills att man gjort sig medveten om detta. För tillslut kan man tro att man är det dom tycker ihop med det man redan tycker om sig själv. Det blir som att dessa personer, (om det är så i ditt fall) sitter på ens axel och petar på en mot deras riktning så fort man börjar tänka själv.

Utav egen erfarenhet av sånt så är det för min del en pågående process av att ta ett steg fram och två bak. Det är för mig också ett motstånd ihop med ett nötande att påminna sig själv om detta faktum. 

Och nu menar jag inte att det handlar om mantran där man intalar sig själv 10 saker framför spegeln, utan ett innerligt arbete där man ser hur saker har varit, hur man själv har betett sig för att förtjäna bekräftelse och varför man har gjort det. 

Förr skrev jag mycket (lite som dagbok) om dessa svåra saker och det hjälpte mig att få klarhet.

 

Kanske det skulle hjälpa dig också.,.,.

Jag har lidit av extrem ångest..Eller snarare var det panikångest som jag vaknade av varje morgon i ngr års tid som satt kvar i ngr timmar tills det övergick till "vanlig" ångest..
Så vanlig ångest kändes ju som en befrielse för mig först jämfört med panikångesten då det känns som om man ska dö.
Jag har lidit av mer eller mindre ångest hela mitt liv vilket blev värre och värre innan det blev bättre.
Nu är ångesten i princip helt borta. Jag kan uppleva små små stunder av panikångest ibland dock, men det är bara korta stunder, annars så känns det bra.

Så det går att bli av med ångest helt och hållet (eller nästan iaf) som jag blivit eller åtm mildra ångesten.
Tro inget annat TS. Du klarar det här bättre än du tror.

Det jag gjorde när det var som allra värst var bara att försöka andas i magen. Vilket är ett bra tips, att jobba med sin "magandning" Vilket gör att man känner sig lugnare..Det kanske inte går på en gång, men relativt snabbt. 
Sen började jag göra olika saker för att mer komma till bukt med ångesten och inte " bara"  panikångesten.
För hur konstigt det än låter så tyckte jag att ångesten var jobbigare än panikångesten!?

Som att börja ta hand om kroppen bättre. Genom att börja äta bättre..som att sluta med socker, gluten, och annan dålig mat. Började yoga, promenera mera med mina vovvar, började rida igen, började skjuta gevär, spela shack och började laga mat, osv som jag tycker är roligt.
Så hitta saker du tycker är roligt att göra.
Plus att jag såg/ser till att jag ALLTID får sova MINST 8 timmars sömn.. 
Sen ser jag alltid till att få sol/D-vitamin VARJE dag..
Superviktigt att du får sol/D- vitamin varje dag under hela året.
Ångest/,depression kan bero på eller delvis bero på D- vitaminbrist.

Dom flesta som är deppiga bor där det är lite sol oftast, eller hur!?  Som typ Sverige,  England,  osv. 😊
Så kan du se till att du får D vitamin, att du sover tillräckligt,  att du äter (någorlunda) bra, att du rör din kropp, att du gör något du tycker om/ tycker är extra roligt, att din hjärna får lite stimuli, så har du kommit en bra bit på väg iaf.

Sen ngr saker som också har hjälpt mig är att när jag mått som värst så har det dels ..hjälpt att må så dåligt som jag kan ett tag. Istället för att försöka fixa min ångest..
Alltså jag har rent praktiskt legat ner och bara Känt min ångest tills det har gått över av sig självt.

Sen tä ker jag ( eller det gör jag ff) 
"Vad kan jag vara tacksam över idag?
Ibland så tänker vi inte över hur tacksamma vi kan vara över saker och ting för att vi tar dom för givna.
MEN tänk om du inte hade mat på bordet, någonstans att bo, vänner, familj,  osv osv. Hur skulle du må då?
Utan boende, mat, pengar  familj, vänner, osv..

Kanske det viktigaste rådet.. Att vara tacksam för det du har, för det kan alltid bli värre.

Nu menar jag inte att du ska må dåligt för,att det kan bli värre..Utan mer njuta av det du har.

 

 

 

 

 

 

 

Åh, vad jag känner med dig TS. Så många gånger jag känt mig desperat över att ångesten inte försvinner. 

Nu är jag ångestfri, även om det kommer tillbaka vissa dagar (om jag slarvar med att respektera mina gränser). 

Det viktigaste gör du redan. Rutiner, mat, sömn och motion (tips är att sätta larm i mobilen så du inte missar något).

Det som har hjälpt mig är att byta jobb (kliv neråt i karriären enligt vissa), skaffa ett intresse utanför jobbet (för min del politik, kul sätt att få veta saker, känna att man gör något meningsfullt och träffa mestadels snälla engagerade människor.) 

Sedan, även om det är svårt, försöker jag att inte tänka på saker som ger mig ångest. Jag ser det som en stig i mitt huvud, och varje gång jag tänker på saken som ger ångest blir stigen tydligare och starkare, men när jag inte tänker på det så växer stigen igen och hjärnan hoppar inte självmant till de ångestgivande tankarna. (Hjälp vad flummigt..)