Svårt att släppa felaktigheter
Har insett att jag har väldigt svårt för att släppa saker när någon har sagt eller behandlat mig fel. För "normala" så kan det anses vara bagateller. Man ska släppa det och gå vidare, medans jag fastnar vid det som hände och mår dåligt länge över det.
Jag bryter kontakten helt med den som gjort mig fel. Visst om arbetet kräver så kan jag kommunicera enbart för att få arbetet gjort om det behövs, men säger inte mer än det absolut nödvändigaste.
I grunden så är det hela säkert mitt egna fel. Jag har nog alltid haft svårt för att ha någon slags distans till någon osm jag kommer bra överens med i början. Det blir för djupt och sedan leker den andra tuff, cool, hånfull, sarkastisk eller iskall vid någon tillfälle och jag förstår inte varför personen gjort så. Tar starkt illa upp och får jag ingen ursäkt utan det hela ska bara försvinna i det blå så försvinner jag med ifrån den personen.
Nu senare tid har jag lärt mig att inte ifrågasätta efteråt och älta det högt utan jag försöker hålla mig borta och tyst bara.
Men problemet är att väldigt många människor gör någon gång sådana här saker och sedan vill de inte eller förstår de inte att man faktiskt ber om ursäkt. Jag tycker att man gör det då jag själv skulle be om ursäkt och gör om jag har gjort fel. Men långt ifrån alla är sådana som ber om ursäkt och då landar det på mig att kunna handskas med dessa personer därefter, vilket jag inte har någon färmåga till.
Jag är genuin tills man sårar mig då vågar jag inte släppa in personen nära mig själv igen. Och att hålla distans när besvikelsen har gått över och man kanske mot all förmodan blir "nära" igen" så är det ju bara en tidsfråga innan personen gör om det igen och då kanske t om än värre.
Någonstans så får jag inte den respekt jag kanske förtjänar, när jag tänker efter? Jag hymlar inte, jag ljuger inte och jag beter mig inte iskallt mot någon som jag får en närmare kontakt med även om det så är inom arbetet som ex.
Gäller ju inom allt även utanför arbetet, såsom relationer osv.
Så mina frågor till slut nu då..
Hur lär jag mig att ålla folk på ett lagom avstånd?
Hur lär jag mig att släppa bagateller och mindre felaktigheter ?
Och hur slutar jag må dåligt av att bli felbehandlad utav någon?
Hur kan jag någonsin skapa en relation med någon utan att bli sviken / huggen eller förljugen inför?
Ärligt talat hur gör ni?
Är uppväxt med brutalt mycket våld och sviken och med lögner osv osv. Så jag är inte klen alls, tvärtom har lyckats överleva mot alla odds. Och jag är en överlevare. Men sådana här scenarion som tråden handlat om är en tröskel som jag inte förstår mig på hur jag ska klara tackla då det dåliga måendet äter upp mig ?