Svårt att släppa felaktigheter

Du skulle kunna börja varje ny relation med lite distans. Att du inte släpper folk inpå dig så lätt. Eller så konfronterar du dom som beter sig på dåligt sätt. Fråga vad dom menar och säg som det är direkt, att du tar illa upp. Då har du gjort vad du kan för att slippa älta andras dåliga beteenden. 

Jag har löst det genom att ha en misantropisk livsåskådning. Och i grund och botten, vad är väl en bal på slottet? Det kommer alltid komma människor som sårar en eller gör idiotiska saker, oftast för att de inte vet eller kan bättre. Få människor är genuint elaka, de flesta är snarare genuint korkade och det kan de inte alltid hjälpa. Och oavsett, livet går vidare utanför din egen känslobubbla. Så bestäm dig någonstans för hur mycket eller lite tid och energi du vill lägga på sånt, för en dag tar tiden och energin slut, hur vill du spendera tiden och energin fram till dess?

Jag tror du ska vända på det. Istället för att tänka att din hemska uppväxt har gjort dig stark så har den förmodligen gjort dig väldigt känslig för oförrätter och övertramp. Man blir nämligen inte stark av att bli misshandlad. 

Tvärtom så har du fått extra starka glasögon för dåligt beteende och skyddar dig själv från att hamna i en liknande situation som du växte upp i. Det är bra! Men det gör också att du reagerar på saker som andra inte reagerar på. 

Någon som har vuxit upp med kärlek och värme har tjockare skinn och kan ha överseende med mer. 

Hej!
Jag känner igen dessa scenarier du berättar om mycket väl.
Dessa människor har i mitt sällskap släppt sina masker de haft för omvärlden och slappnat av. För en del har jag varit en av de första de kunnat göra det för. Det har man blivit glad över och gärna velat att personen ska känna sig trygg och sedd.

Allt har varit bra den första tiden. Det har varit väldigt intensivt och roligt att få ha såna kontakter det går att komma nära med, med tanke på att det annars är svårt att komma människor nära på det sättet utan masker och spel.

Men sen efter ett tag har det kommit till ett plan då personen råkat släppa sin mask lite för mycket. Inte att den sagt för mycket utan mer känt obehagliga känslor som den inte varit beredd på att känna. Sånt som man normalt konserverar i brist på någon att fördoms löst slappna av med. Personerna har blivit tuffa och tykna mot mig, som om det skulle ha varit mitt fel att de plötsligt känt detta obehag. Även situationer där de tillsammans med andra, som t,ex, med sina barn eller kompisar betett sig väldigt konstigt mot mig som att vi bara varit ytligt bekanta.

Jag har blivit ledsen och sårad av detta beteende.

Så det jag tror har skett är att du råkat bli en slagpåse för det dom med hjälp av dig kunnat komma i kontakt med hos sig själva, som fått dom att vända dig ryggen. Jag vet verkligen hur det är att lägga skulden på sig själv, eftersom det är så direkt riktat till en. Men man har inte gjort något fel, eftersom man inte har haft för intention att skada eller göra någon obekväm.

I mitt fall har det varit en viss typ av människa jag dragit till mig som fått mig att tro att det varit okej människor. De har utnyttjat min goda vilja, samtidigt som de känt att de funnit en frizon att faktiskt kunna vara sig själva, som de normalt inte kunnat. Så det har varit två motstridiga känslor. Bara att de inte varit beredda på dessa uppgörelser och därmed gett mig skulden i brist på denna vetskap. De har inte förstått att deras beteende varit moraliskt fel eller att de kanske har förstått men inte vågat erkänna eftersom det skulle blivit ett ytterligare nederlag.

Jag gick i många år och trodde att det var fel på mig av detta skuldbeläggande trots att jag visste att jag bara hade samexisterat. Tillslut när jag förstod helheten så lossnade en del av skuldkänslan och jag kunde analysera om det på ett nyktert sätt.

Det är väldigt hjälpsamt i dag att ha detta analyserande i beredskap då det fortfarande inträffar såna situationer med människor jag inte ens har någon koppling med. Jag har inte så många masker själv så det blir klart en konfrontation för människor som är vana vid att samtala med människor som har för vana och kapacitet att hålla uppe masker.

Att du har svårt att släppa dessa situationer ser jag bara som ett sundhetstecken för att du säkert vill förstå vad det var som hände för att inte råka in i samma situationer igen.

Därför tror jag på att älta och söka förståelse för att se dessa människors systematiska mönster både vid instiftande av kontakt och under tiden samt sina egna mönster som gör att man faller däri.

Jag jobbar hela tiden med mig själv för att kunna läsa av vilka människor jag möter i vissa situationer och hur jag främst själv beter mig så att jag inte råkar ge av min energi för mycket med att instifta närmare kontakt.

Jag har dock inget svar på hur man lyckas få till denna sunda balanserade kontakt med någon eftersom jag själv fortfarande är i ett praktiserande.   

Det enda jag ge tips om är att försöka vara så stilla och upplevande du kan för att vara vaksam på vad det är som sker i alla situationer. Och att fortsätta analysera om det efteråt för att bättre förstå inför nästa möte. För egen del tror jag på neutralitet och bara dela med sig när den stillsamma intuitionen säger att det känns okej.

Sen kanske din bakgrund har en roll i det hela som gör att du drar till dig liknande utnyttjande människor. Har du kunnat bearbeta din bakgrund på något sätt med dess upplevelser och få förståelse?

Jag tänker också att det kanske kan vara en del i att du tar på dig skulden av de situationer som sker i nutid. Jag har samma mönster själv så jag förstår att det kan vara så. 

Eller rättare sagt, jag har inga masker själv 🙂 , så det blir klart en konfrontation för de människor som är vana vid att möta de som har det. De vet inte hur de ska bete sig och måste inför sin omgivning tuffa till sig för att inte heller dom ska kunna genomskåda ens sköra och rädda persona utan mask. 

Tack för det du skrev. Tyvärr så är jag dålig på det här med distans. Tror det har att göra med att de man connectade till som barn var andra som enbart försökte överleva också. Det andra du har tagit upp har jag gjort så många gånger, men då utmålas jag snabbt till skurken. För då är jag "aggressiv" bara för att jag ställer dom mot väggen i utfrågningsform. Och har försökt prata lugnare som du säger att jag ska säga att jag tar illa upp och då blir deras eld bara än hårdare. 

Så sant det du skriver. Men lättare sagt än gjort. Jag vill få bli behandlad som jag behandlar andra. Blir jag helt felbehandlad och personen inte påvisar någon ånger så brinner ladorna (ryggen på mig) och det är svårt att bara kunna tänka lite enklare och släppa det och gå vidare. 

Jag tror som (stark) att du inte alls är stark pga dina upplevelser utan precis tvärtom. Du är extra känslig och ömtålig. Typ att du vet hur man överlever men inte hur man lever. Har du fått hjälp att bearbeta din uppväxt och förstå hur den påverkar dig idag? 

Jag känner igen mig i din berättelse.

Har lärt mig att folk är som de är... Vissa snälla och vissa id-ioter!!

Vad jag kan föreslå till dig är att SÄGA ifrån för att folk ska veta att det inte är okey att behandla andra så.

Har hört en person säga rakt ut mig: oj du inte är duglig! Förut brukade jag vara ledsen men sen började jag öppna min käften och detta kan hända med mina nära och kära också. Att jag säger vad jag tycker. Gör det!!  Lycka till!