Orka leva efter uppbrott

Förstår dig till 100% men jag kan också lova att det kommer kännas bättre. Tar tid men det går över. Sedan är det också viktigt att du sysselsätter dig med saker du gillar att göra - om än mekaniskt så hjälper det. Behöver du tala med någon så gör det. Det KOMMER bli bättre!!!

Det kommer att bli bättre. Så småningom så kommer du att blicka tillbaka och fundera över hur du kunde känna så. Du kan behöva hjälp för att ta dig över en jobbig period tills saker börjar ljusna.

Hej 
Jag snubblade över ditt inlägg och blev väldigt berörd. 

Det kommer att gå över. Du måste söka hjälp på en öppenvårdsmottagning eller kanske akut. Jag vet inte vart i landet som du bor men jag ber dig att läsa på denna sida och söka hjälp. 

https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/soka-psykiatrisk-vard/

Jag har liknande anknytning och separationer har varit väldigt svåra för mig  Men för några år sen fick jag äntligen träffa en psykolog och redan efter tre besök hade mitt sätt att se på saker börjat förändras. 
Det går att hjälpa sitt inre barn till trygghet. 

Jag ber dig att ringa 1177 eller 112 och var ärlig mot de om dina planer. Du behöver hjälp för att få börja må bättre men det kommer gå bra. 

Går redan på maxdos antidepressiva, men mer än så tycks VC inte kunna erbjuda. Ringde igen häromdagen för att påtala att situationen börjar bli hållbar, men det är ju semestertider så..... jag får fila vidare på mina avsked istället. 

Hur har det gått för dig?

Har du någon familjemedlem, släkting, vän, kompis, arbetskamrat eller någon annan som du kan prata med? 

Be också om hjälp av proffs! Prata med VC, psyk, 1177. Arbetshälsovården har ofta bra hjälp, psykiskt stöd också när det inte handlar om jobbsaker, kanske har ni försäkring som erbjuder det?

När man mår skit är det svårt att komma ihåg eller ta sig för de vardagliga sakerna som är så viktiga för att man ska orka: äta tillräckligt, sova (inte lätt), ta sig ut, gärna röra på sig men också bara att sitta i solen en stund gör gott även om man inte känner det genast. En del går ut i skogen för att känna lite lugn eller för att hamra på en trädstam och skrika ut sin förtvivlan. 

Det är jättetufft nu, men med hjälp och stöd kan du ta dig igenom det. Ta hand om dig! Kram!