Misslyckat vändningsförsök

Min förra graviditet upptäcktes i vecka 35-36 att min son låg i säte (även om jag påpekat att jag haft mina misstankar innan eftersom jag så tydligt kände hans huvud i mina revben...). Jag gjorde två vändningsförsök, båda misslyckade. Jag ville gärna föda vaginalt och fick göra röntgen av mitt bäcken och extra UL för att mäta bebis huvud. De hade kriterier på hur stort kranium bebis fick ha för att godkänna vaginal födsel. Allt såg bra ut. Dock kunde bara den förlossningsläkaren jag ville ha vara på jour fram till och med min BF. Så vi bokade in kejsarsnitt på BF, och om förlossningen skulle starta innan dess var planen vaginalt. Det blev kejsarsnitt tyvärr eftersom sonen inte hade minsta plan på att titta ut innan BF... 

Det kanske inte hjälper dig så mycket, men jag läste på SÅ mycket om sätesfödsel och var så sjukt peppad att jag blev så besviken när vi ändå fick gå på KS. Mitt tips är att be om att få samtal med förlossningsläkare och se hur de vill att en sätesfödsel ska gå till. Jag läste på om olika positioner som var gynnsamma, risker för komplikationer etc och utifrån det "valde" jag förlossningsläkare. Tycker det är fint att de ändå försöker få kvinnor att föda vaginalt trots säte, för fördelarna med vaginal födsel är många. Jag tror att hela min amningsresa, anknytning och mående efter förlossningen hade varit så mycket bättre om jag fött vaginalt. MEN, om du verkligen inte vill göra det så kan ingen tvinga dig att göra det. Det gäller att slå näven i bordet och kräva ett kejsarsnitt. För det trauma du kan få av att tvingas att gå igenom något så stort som ska vara ett fint och minnesvärt tillfälle, helt på någon annans villkor, det hade jag aldrig riskerat. Stå på dig och HEJJA!