Anonym (Medelålders man) skrev 2024-08-08 13:07:12 följande:
Ja då förstår jag om det känns lite svårt eller trist att få till den sista dimensionen. Har själv varit i ett 20 årigt förhållande men delade på oss till sist. Har ni kärleken och respekten kvar så är ju det en bra grund, då finns det ju bra möjligheter att få till några kvällar med lite passion mm. Men tror man måste avvika lite från det vanliga för att komma dit då, sen vet man ju inte vad den andre tänker innerst inne. Blir han glad om du går ut så tror jag han vill att du ska göra mer saker ?utan honom?.. och det kan ju trigga igång det mer igen. Jag tror inte att vi män generellt vill att ni ska se ut som för 20 år sen .. attraktion kan man skapa i alla åldrar. Vi män vill ju att ni ska vara kvinnliga, klä er kvinnligt, håll gärna i skaplig form, var tjejer liksom .. o samma för oss män då.. egna intressen, egna vänner etc tror jag skapar attraktion, medför ny energi in i förhållande mm. Inte fastna med sin partner, inte fastna i gamla hjulspår.. Ditt sk case tror jag är väldigt vanligt?
Ja,det försöker vi göra. Har även föröskt påtala detta för honom att vi kanske skulle behöva lite mer egentid tillsammans då våra barn nu är i tonåren och klarar sig ganska bra själva.
Detta med vänner. De flesta vänner vi har är ju gemensamma. Vi har också egna vänner på varsit håll,men de bor i andra städer och inte så lätt att träffas så ofta.
Så det blir ofta att vi umgås med våra föräldrar vilket jag i och för sig tycker är trevligt.
Men kanske inte alltid. Annars har vi inte så jättemånga att umgås med. Eller blir ofta inte av. Och känner mig ibland lite uttråkad.
Klä mig kvinnligt och vara en kvinna försöker jag alltid göra. Precis som han gör det motsatta som man.
Men jag känner inte så ofta att jag får gensvar längre.
Till saken hör att jag misstänker att jag är i en depression och därför inte orkar hålla skenet uppe och vara på topp hela tiden.
Speciellt inte när jag inte får någon reaktion på det jag gör.
Men hans stöd,det har jag.
Han vet att jag inte mår så bra just nu och försöker stötta mig så gott han kan.
Men när han inte heller mår jättebra så är det inte så lätt.
Men vi försöker stötta varandra så mycket vi kan och orkar.
För som sagt,kärleken och respekten finns där och ingen av oss vill lämna det vi har.