Tilolo skrev 2024-08-05 21:40:22 följande:
Jag håller med om många punkter i ditt inlägg.
Tack för att du belyser detta ämne!
Jag är förtvivlad över hur detta samtalsklimat alltmer stramas åt. Det är som öppna krig i dessa trådar. Hoper av missnöjda människor samlas i trupp och ska i princip förinta den stackare som har yttrat en avvikande åsikt / skör känsla som man inte förstår.
Det är som du säger, att många av dessa mår väldigt dåligt, och kanske även verkar vara väldigt ensamma. Eller så lever de i en relation / familjesituation de är missnöjda över, vars partner, barn osv får ta en del av deras skit.
Jag har blivit påhoppad och utsatt för drev både här och på andra ställen för att jag yttrat åsikter som haft en annan infallsvinkel där det krävt lite extra tanke-arbete. Det psykologiska logiken är ju att man inte reagerar på det man inte håller med om. Ändå gör människor det med en självömkande förevändning att man måste få kritisera. Jag tror det snarare handlar om att det som yttras blir en katalysator för det dom hela försöker trycka tillbaka av dåligt mående, som slutar i att man verbalt försöker förinta personen istället.
Jag tycker jag är trevlig och vänligt bemötande och jag vill bara hålla mig till sakfrågan för att inte elda på. Märker dock att det eldar på ändå då de vill ha ett riktigt drama så att de ska kunna peka på detta för att sen kunna måla in en i ett hörn.
Trevliga och genuina diskussioner, känns som en utdöende företeelse. Det gäller såväl även yttrandefriheten. Jag tror nästan att jag överdriver mitt konstaterande, men det gör jag inte.
Jag har fått kommentarer och inlägg raderade med förklaringen att jag haft fel och de andra rätt. Men varför låsa sig vid vem som har mest rätt? Jag tycker alla har rätt samtidigt utifrån sina perspektiv så länge man inte är hatisk eller fördömande.
Jag tycker denna hemska påhopps-offensiv blivit värre de sista åren. Som att människan är i total existentiell kris och därmed värnar den sista identitet som finns kvar, nämligen gruppen för att inte falla än mer ner i total nöd och hjälplöshet. I gruppen där alla deltagare måste bete sig på exakt samma sätt för att kunna stärka detta försvar mot omvärldens oliktänkande som avslöjar gruppens lögn.
Jag har sett flera exempel där plötsligt en i detta drev haft en egen åsikt och därmed blivit påhoppad av sina jämlikar. Så känsligt är det.
Människor som verkligen har något viktigt att säga tystnar tillslut för att de inte får yttra sig. Människor som är i öppen nöd tystnar också för att det inte finns någon förståelse.
Här borde vi ju verkligen kunna mötas i våra svårigheter. Frågan är hur?
Mycket välskrivet och välanalyserat. På frågan hur har jag inget bra svar, kanske bättre moderering och att tänka efter innan man svarar.
