Stöd till mig som förälder?

TS,

tonåren är en omprövnings- och fribrytningstid. Som föräldrar har vi rollen som det pålitliga som finns där och som visar gränserna som skall respekteras.

När tonåringen kommer till stadiet att den tyr sig till andra vuxna och ifrågasätter eller skjuter ifrån sig just föräldrarna i rollen som själavårdare, är det fortsatt förälderns roll att finnas där.

Man står kvar på sin post, visar att man finns, visar att man står för sitt och att man är en vuxen individ, som tonåringen håller på att bli. Tänk på fribrytningen som att din tonåring behöver hitta sina gränser. Vad svarar man på frågan om hur man mår? Måste man göra som föräldrar säger? Måste man öppna sig för dem?

Det enda stabila är att ni finns och att gränserna bevakas. Konflikter kommer, konflikter går och de behöver finnas där. När stridsdammet har lagt sig kommer ni att kunna kommunicera som vuxna.

Du skrev inte detaljer om vad som är dåligt, men det lät trist att ni som föräldrar inte är sams. Det fungerar hyfsat om ni bor isär, men annars bör ni kunna visa enad front i ert hem.

Det finns så många bra böcker i ämnet, för tonåringar har retat gallfeber på sina föräldrar i alla tider. Ja, redan de gamla grekerna... :D

Läs på, det finns mycket tänkvärt där ute. Slappna av lite. Det är en tuff period och det är OK att du känner dig osäker. Det hjälper att prata ut med andra i samma situation.