Inlägg från: Anonym (Jo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jo)

    Pappa vill bestämma

    Med tanke på barnens ålder så bör man lyssna på deras vilja så långt det är möjligt, och rimligt. Ni är särbos, det är ungefär som när man har separerat och ska komma överens om var barnen bor och i det läget lyssnar man mycket på barnens vilja.

    Han är barnslig som vill straffa ut dem och jag förstår varför du inte kan bo med en sådan man. Varför är ni fortfarande ett par?

  • Anonym (Jo)

    Sedan skulle jag också råda dig till att inte tassa på tå när det gäller att informera pappan. Säg som det är, som ett konstaterande. Lägg inga känslor eller värderingar i svaret. Han är en vuxen man, han får ta eget ansvar för sina reaktioner. Det är inte meningen att du ska behöva bädda in honom i bomull, det är bättre han vänjer sig vid att han inte alltid kan få som han vill och att han inte är universums centrum.

  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-28 21:34:06 följande:

    Ja jag gör nog det lite. Det har öppnats en avgrund för honom i och med detta. Jag gör plötsligt saker själv och stöttar barnen i det, men uppmuntrar dem att vi ska till pappa och pratar om det positivt. 


    Han har tappat fotfästet. Jag vill inte sänka honom fullständigt, jag vill att han ska ha näsan över vattenytan. 


    Ts, du kan inte ta ansvar för hans mående. Du är ju inte elak mot honom! Bara det att sanningen finns där och den blir inte lättare för att man har silkesvantar. Det jag menar är att om du beter dig som att det är en "grej" då färgar det av sig. Tänk lite skillnaden mellan att leverera sådan info som att dottern vill vara hemma, om du å ena sidan står med ledsna valpögon eller bara neutralt konstaterande (inte sur, kall eller nånting sånt), det gör skillnad för hur andra tar emot informationen.
  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-29 01:04:57 följande:

    Det stör honom otroligt att jag säger saker som att det inte är någon grej. Det är en av alla saker som han irriterar sig på. Jag är nog en väldigt lågaffektiv person i mina uttryckssätt.
    Jag försöker göra det till ingen grej för barnen, meN viktigt att stötta dem när det behövs. Tyckte att det behövdes här. 


    men hur ska jag prata med honom så att han förstår barnens situation?


    Tyvärr är det så att det inte finns något bra sätt att få honom att förstå eller låta bli att explodera osv. Därför är det bättre om du kör en "vuxen" dialog istället. Hur skulle du ha sagt om du pratade med din syster/bror eller en vän? Annars är det bara att upprepa samma information tills det går in i skallen på honom.

    -Dottern vill sova hemma i natt, men hon kommer förbi imorgon.
    -Men vi hade ju bestämt!!!
    -Det var tänkt så, men så här stora barn har mer bestämmanderätt över sig själva och det kommer inte bli bra om vi försöker tvinga henne. Så hon sover hemma i natt och kommer förbi en sväng imorgon istället.

    Och diskutera inte för länge, annars går man bara i cirklar till slut.

    Jag tror han mår skit av att bo isär och han verkar hänga upp hela sitt liv på umgänget med er. Så ska det inte vara. Ni är inte hans tröstfiltar, ni ska inte anpassa ert liv runt hans vilja. Han får skrika och explodera hur mycket han vill, men det ska ändå bli så som det blir, t ex att det inte blir övernattning just den natten.

    Jag undrar också om en del av varför ni är ett par är för att du inte vill såra honom, men så kan man inte leva sitt liv. Med hans utbrott och ovilja att samarbeta undrar jag hur du och barnen mår i det här. Det verkar tyvärr vara lite destruktivt i samspelet från hans sida och det kan vara läge att föreslå parterapi, om du vill försöka rädda relationen. Annars ser det verkligen inte roligt ut. Han har så klart fina sidor som alla andra och ni har så klart jättefina stunder också, men det räcker inte alltid.
  • Anonym (Jo)
    Anonym (Tänker) skrev 2024-07-29 11:17:55 följande:

    Låter som att han fortfarande inte är med på notera. Jag misstänker att han försöker få er att "flytta hem". Är snäll men blir förtvivlad när det inte fungerar. Tror kanske ni behöver familjerådgivning för att han ska kunna anpassa sig ordentligt till situationen. Misstänker att liknande scenarion kommer upp ofta?


    Håller med. Han verkar tro att separationen är tillfällig och att familjen ska flytta ihop igen så småningom.
  • Anonym (Jo)

    Ursäkta ts men jag tror du omedvetet ger honom falska förhoppningar. Normalt sett flyttar man inte isär som familj utan bryter istället. Han tror att allt ska vara som förut och verkar vilja jobba mot det medan du är den som bromsar och backar. Så hur tänker du, ska ni flytta ihop igen eller är det bara grymt att låta honom hoppas?

  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-29 13:30:57 följande:

    Jag är väl inte 100% säker i framtiden, när barnen är utflugna. Men då måste vissa saker ändras radikalt och det tror jag inte att han klarar. Jag har inte sagt det till honom. 


    Skiljas. Det finns orsaker till att det bör undvikas, jag vill inte gå in på det i detalj tror jag. 


     


    Men samtidigt planerar du skilsmässa..? Du bör tala om för honom att det inte är aktuellt att flytta ihop förrän tidigast då barnen är utflugna så han inte går och tror att ni håller på att arbeta mot det just nu. Det är bättre att ta den diskussionen nu än om något år eller så, ju längre du väntar desto mer sviken och lurad kommer han känna sig.

    Varför kan du inte skilja dig från honom? Någonsin eller bara nu? Ni äger huset ihop. Han kanske kan köpa ut dig eller så säljer ni på öppna marknaden. Praktiska omständigheter går alltid att lösa. Så frågan är då om han har någon hållhake på dig? Eller är du beroende av honom på något sätt...? Om det handlar om ekonomi så går det också att lösa, men ser inte hur det ska vara ett problem iom att du redan nu bor ensam.
  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-29 16:04:23 följande:

    Jag planerar inte skilsmässa, utaN försöker undvika det genom särboskap. 


    Jag vill inte säga till honom att det finns en chans att vi flyttar ihop igen nä barnen är utflugna, för då tänder jag verkligen ett hopp. Jag har sagt att det inte kommer ske.


    Ja han försöker få dit oss så mycket som möjligt, verkar förtränga orsakerna till att vi flyttade. Det händer att jag påminner honom. 


    Nu kanske jag är lite dum i huvudet här... Ni ska kanske aldrig mer bo tillsammans, hans beteende är verkligen inte bra för barnen och ni tassar på tå omkring honom pga hans reaktioner mm. Och ändå vill du fortsätta vara gift med honom? Trots att han är så illa att ni inte kan bo ihop? Varför...?
  • Anonym (Jo)

    Han försöker desperat att hålla fast vid det ni hade förut. Det är därför han också försöker stoppa deras utveckling. Pipmuggar, i deras ålder?! Seriöst... Han har problem. Han går igenom de fem stadierna av sorg och där han verkar vara just nu är främst förnekelse, möjligen blandat med förhandling. Han har en bra bit kvar till acceptans... Och behöver egentligen någon att prata med om detta. Det blir dock inte lättare av att ni har de här arrangemangen av boende, tyvärr.

  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-30 13:54:20 följande:

    Han tycker att han bara får finna sig i allt.


    Att vi flyttade. Var vi är nånstans. Att han inte får komma när han vill, utan måste ringa först. Att jag byter arbetstider både frivilligt och ofrivilligt. Han har varit dominant och jag har slagit mig fri i och med flytten och han har inte så stor kontroll längre. Det är svårt för honom. 


    nej han har inte alls accepterat läget och vill inte prata med andra om det, vilket han skulle behöva. 


    Men han kan inte känna av vad som är lämpligt och olämpligt för barnen ibland. Därför vill jag inte gärna att de är ensamma en hel helg med honom, Jag vill vara med och ha lite koll för deras skull. 
    Det är nog en oförmåga han har. 


    Han vill ha kvar det gamla och där ingår att vi bestämmer över barnen. Men de måste få mer påverkan på sina liv för att må bra och bli ansvarstagande vuxna. 


    Han har också haft en hjärnblödning för några år sedan, vilket påverkar humöret och speciellt tålamodet. 


    Ja det får han faktiskt bara finna sig i!! Det är sånt som du bestämmer 100 % av och han har inget att säga till om hur du sköter ditt liv.

    Och att barnen blir äldre med allt det innebär får han också bara svälja, om han vill ha en god relation med dem när de blir ännu äldre.
  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-30 14:00:32 följande:

    Haha nej så illa är det inte! 


    Det var ett exempel från när barnen var små och kunde börja träna sig på att dricka i vanliga glas, så riskerar man ju att de spiller. Men det måste man få göra ju. Man lär sig inte, om man inte får försöka. 


    Ja du har rätt i att han går igenom de fem stadierna av sorg. Javisst skulle han behöva prata med någon, men han skäms på nåt vis. 


    Ok, jag förstår :) Lät som att det är nu, men hur som helst verkar han hålla tillbaka deras utveckling och det är så klart inte bra. Som du skriver måste de försöka för att lära sig.
Svar på tråden Pappa vill bestämma