Är jag känslig, eller min man okänslig?

Jag står för vem jag är. Jag berättar gärna att jag helt saknar lokalsinne, knappt känner skillnad på rött och vitt vin, eller att jag stänger av partiledardebatter. Men att jag fick ett ångestpåslag av tanken på en långresa, så pass att jag började gråta, tycker jag är en privat sak. Jag kan ta upp det med vänner jag känner mig trygg med, men inte med helt okända människor på en fest. 

Jag skulle gärna prata med min man om detta, men han är helt låst vid att jag gör fel och han rätt. 

Hur gör man då för att bli mindre känslig? Jag känner mig ganska ofta uthängd av  min man, men aldrig av andra. Jag älskar honom djupt och vill verkligen fortsätta leva tillsammans, så om jag är för känslig vill jag jobba på det.

Livina: Han uttryckte att  jag inte tyckte om att resa. Vilket i sig är fel, jag älskar att resa. Just den frågan var lite känslig, eftersom vi just haft det uppe för diskussion och jag reagerat så starkt på just en långresa då jag är väldigt flygrädd.

Jag kanske borde tuffa till mig, men frågan är hur. Jag har som sagt inga problem att skratta åt fel och brister i andra sammanhang, men vissa saker är mer känsliga för mig.

Rino: Saken är att i de flesta sammanhang inte har några problem att bjuda på mig själv och skratta åt mina brister. Jag berättar gärna om alla gånger jag gått vilse, blivit tagen för att vara tio år äldre eller min fascination för dåliga tv-program. Vissa saker är dock personliga för mig, som rädslor, ångest eller mina tidigare ätstörningar till exempel. Min man menar att han måste kunna berätta och skoja om också detta.

Livina: Det stämmer nog att jag inte tycker om att visa mig svag, specifikt framför människor jag inte känner. Varken ätstörningar eller ångest är några hemligheter för mina vänner, både gamla vänner och nya vänner. Men då har jag styrt när jag berättat om det. Jag är generellt ganska privat, men öppnar mig gärna för människor jag är trygg med.

Händelsen på festen skedde i samband med att de andra berättade om sina långresor och min man, i lite beklagande ton, berättade att jag inte tycker om att resa och att detta lett till diskussion mellan oss. Det var information som jag inte var bekväm att dela med okända människor.

Tow2Mater: Jag klarar av att flyga ett par timmar, men jag tanken på att flyga flera flyg under ett dygn är väldigt jobbigt, med flera starter och flera risker för turbulens. Nu har vi beslutat att göra det, men det var en liten process för mig att komma fram till det.

Rino: För mig är det ett tecken på gränslöshet att sitta på en fest och berätta om så privata saker som till exempel ätstörningar för människor man inte känner. Men det är kanske jag som är extremt privat, så kan det absolut vara.

Jag har inte uppfattat att min man tycker om när jag "hänger ut honom" genom att berätta om hans dåliga sidor. Han kan, precis som jag också kan, bjuda på sig själv, men anser ibland att jag gått över gränsen. Vilket jag så klart respekterat.