BF april 2025

Supersemlan - får jag fråga när du hade ÄL? enligt mina beräkningar skulle jag nämligen också vara i 8+0 idag så skulle va intressant o höra☺️

Det kanske finns en anledning till att det inte är så lätt att få ett tidigt ultraljud hos den allmänna vården (de vill väl helst göra det för att utesluta x eller om man haft många mf tidigare) - just för att det är svårt att mäta exakt. De vill väl inte "skrämma upp" gravida, men privata aktörer tjänar ju pengar på gravidas oro och därför gör det inget för dem att felmarginalen är rätt stor. Bara en tanke. Hoppas det går bra för er alla som fått veta att era embryon är mindre än förväntat på vul 🙏

Jag blev Inte mer klok av dagens VUL.. denna läkare hittade TRE (!!!!!) fostersäckar. Två av dom har tomma och i en av dom fanns ett embryo. Först säger han att embryot inte har växt nånting sedan förra veckan. När jag då säger att jaha med det är ju positivt för förra veckan fanns/syntes inte ens ett embyro! då säger han att ?mm okej ja men det är för litet för att vara i vecka 9? jag ba men JAG ÄR INTE I VECKA 9, vi har ju kommit fram till att jag är kortare gången. Då säger han nånting i stil med att embryot är 3 mm och att han tror att jag är i 6+1 idag och då borde embryot vara större plus att han inte kan se hjärtslag och det SKA man kunna göra från vecka 5 säger han. 

Jag har fått ytterligare en tid nu nästa onsdag men jag är på riktigt mer irriterad än ledsen just nu. Det står ju för fan på typ 1177 att embryot är mellan 2-4 mm i vecka 6, så varför är det konstigt att mitt embryo är 3 mm? det står dessutom att man oftast INTE kan se hjärtat förrän i vecka 7-8 ibland tom senare, så varför är det konstigt om hjärtat inte syns nu i vecka 6? Vet inte vad jag känner just nu. Nånstans har jag tappat allt jävöa hopp samtidigt som jag nånstans intr har det..

I morse var jag på uppföljning hos kliniken! Allt såg fortsatt fint ut och vi kunde se de lilla pickande hjärtat. Är så glad och tacksam efter tre års kämpande. Så 7+1 idag istället för 8+2. BF 16 april. Jag mår också så bra, vilket har oroat mig när man läser på hos andra. Fått några paniktrötthetsattacker men utför det, så är allt lugnt. längtar nu efter nästa milstolpe som blir NIPT. 

hoppas det går bra för er andra. 

Tredje och sista VUL idag och fick konstaterat MA. Vet inte hur jag ska gå vidare och ska självklart inte belasta er med detta i denna tråd utan byter såklart men är så trasig... Någonstans I denna bottenlösa sorg är jag ändå tacksam att jag helt utan anledning gjorde ett tidigt och SVINDYRT (haha) ultraljud, och därav inte behövt gå ännu längre utan att veta om att fostret är dött. 

Lycka till alla ni andra, kommer dock fortsätta följer er i denna tråden 🥺❤️

Jag kommer ta alla vaccin som min bm rekommenderar 

Hej alla♥️ Kände jag behövde hitta andra som är just där jag är även om våra historier ser olika och unika ut väntar vi alla på barnet i april nästa år. 

Jag är Snart 39 år, fyller 40 nästa år. Lever med sambo/pappan som är 8 år äldre än mig. Vi har en dotter som snart fyller 7 och jag har längtat och minst sagt tjatat om nr 2, som jag tids nog inte trodde skulle få bli till men sen kom det och vi blev gravida direkt vi planerade in det. ????🏼 

Efter jag fick min dotter 2017, fick jag en sinus trombos vilket är blodpropp i hjärnans vener. väldigt omtumlande och turbulent, trodde jag skulle dö när jag äntligen fått min efterlängtade bebis. Jag hade en kraftig viktuppgång under graviditeten på 55kg, vilket är allt annat än normalt men inget barnmorskorna på MVC gjorde eller reagera p på. 

Jag bär på ett anlag som kallas APC residens och det betyder att jag har vis ökad benägenhet att bilda proppar. vilket en sådan viktökning var extremt skadlig för min del. Apc residensen fick jag veta efteråt, inget de kollar förens det finns orsak/misstanke. Jag behandlades en tid med blodförtunnande. (6 månader) 

nu 7 år senare har Jag börjat med fragmin sprutor efter bekräftad graviditet och ska gå på detta veckor efter förlossningen. för att minimera att jag drabbas igen! 

idag är jag enligt uträkning i vecka 12+0 och ska göra KUB på måndag, livrädd nervös och börjar inbilla mig jag inte är gravid, fast jag känner det mycket väl. Denna graviditeten har jag endast varit öppen med graviditeten till få personer och min familj vilket också gjort att jag gått runt och knipit igen något som är och varit så efterlängtat av mig?. Men snart kommer jag inte vara tyst längre utan förhoppningsvis kunna njuta av att jag ska få barn igen och att jag förhoppningsvis inte mår lika skit som förra graviditeten över övervikt, viktuppgång (har övervikt idag) som skrämmer mig såklart?