Visst kan förmågan att stava och uttrycka sig spela en viss roll i relation till socioekonomisk status. Men jag tror mest att folk slarvar en del, vissa har tendens till dyslexi(typiskt för enda och ända tex) eller skriver på en liten mobil etc.
Det är ju inget CV eller C-uppsats man skriver här.
Fenomenet är knappast exklusivt för Familjeliv.
Jag jobbar som journalist. En yrkesgrupp man verkligen tror ska kunna sin svenska, eller hur?
Den här sommaren har jag tillbringat en orimligt stor del av mina arbetsdagar med att rätta våra sommarvikariers texter för att de överhuvudtaget ska gå att publicera. Nivån är förbluffande låg.
Det är stavfel, grammatiska fel, syftningsfel och särskrivningar överallt. Även etablerade uttryck som används helt fel (t.ex. skriva "björntjänst" för när någon gjort någon annan en stor tjänst, när ju björntjänst tvärtom betyder en otjänst). Det är den sortens fel man hade kunnat förvänta sig i skrivelser från mellanstadieelever; inte från vuxna människor med svenska som modersmål, och som dessutom valt ett språkrelaterat yrke. Flera av dem har dessutom magisterexamen i media-och kommunikationsämnen. Jag förstår inte hur de ens kunde få godkänt i A-kursen på gymnasiet och få behörighet för högre studier.
Om det är den nivån som de som ska vara "proffs" på svenska befinner sig på, kan man bara tänka sig hur det ser ut bland allmänheten.