Fördelning hushållsuppgifter

Att städa eller inte städa är ett val. Det finns roligare saker än att städa. Så din pojkvän behöver lära sig att städa även när han inte vill. Ju förr han lär sig det desto bättre. Han kommer att få ett bättre liv om han kommer till den insikten. Problemet är att han behöver komma fram till det själv.

Att han tar stort ansvar för hushållet om du försörjer er borde vara självklart. Ni behöver prata 

Varför betalar han inget?
Givetvis ska han göra hushållsarbete, jag förstår dock inte varför ditt förslag är att han ska göra allt? (Städa laga mat diska tvätta)

Självklar ska han göra 50% av sysslorna och betala 50% av mat, hyra, el, försäkring osv.

Ska en relation fungera i längden behöver den som tjänar mer betala mer. Allt annat är fullständigt orimligt på sikt. Man hjälper varandra.

Jag håller i stort sett med dig. Men om de bor dyrare än vad han har råd med så tycker jag att det är rimligt att TS tar en större del av boendekostnaden.

Det kan ju t.ex. hända att han förlorat rätten till bostadsbidrag när de flyttade ihop. Och jag tycker inte att det känns rätt ifall han går ekonomiskt back på att bli sambo samtidigt som TS går plus.

Tycker du det är rättvist att sambon kan spara sin CSN i stället för att betala för sig? Vansinnigt! 

@Anonym (Manne­n): Tack! Så jag ska inte ha dåligt samvete för fördelningen då...

@Jemp: Jag minns själv hur det var att plugga. Så minst tre skäl:

För det första går det inte att jämföra 100 % studier med chefsjobb där du har massa personalansvar. Den som vet, vet.

För det andra är det jag som arbetar för att bidra till hushållets boendekostnader samt mat och handlar.

För det tredje plockar jag undan efter mig. Skulle han göra det samma skulle det inte låta så illa. Då lagar han mat, diskar och tvättar. (Övrigt städ som damma, dammsuga o.s.v. kan vi göra tillsammans).

När det gäller att betala så går han på CSN och sparar en stor del. Jag tjänar cirka fem gånger så mycket efter skatt än honom, men det kräver också en hel del arbete för att komma dit.

Tycker du fortfarande att det låter orättvist, i så fall, varför?

@Dexter dot com: Han vill kunna spara pengar under tiden han studerar. Säg att det är så vi kommer överens, att han inte behöver stå för några nämnvärda kostnader. Borde han då inte göra mer i hushållet och om nej, varför inte?

Anonym (D): Han går alltså på CSN som det står och han sparar CSN-pengar. Det är inte samma sak som att gå ekonomiskt back.

Ja, jag tycker det låter orättvist att låta din sambo ta allt hushållsarbete för att du tycker du har ett tufft jobb. 
Har han ingen sysselsättning och blir försörjd kan han göra lite mer. 

Håller inte med dig alls! Varför ska han inte göra rätt för sig utan spara sina pengar? Om man ska hjälpa varandra borde han ju göra sitt yttersta för plugga klart och börja tjäna egna pengar men istället väljer han ibland att inte plugga alls dvs gör inget för att förbättra situationen. Jag tror han är helt nöjd med att TS betalar!

Tycker fördelningen låter rimlig.

Procentuellt är det förhållandevis få som jobbar som chef och ju större ansvar desto mer arbete och påfrestningar förväntas du hantera.

Den kognitiva belastningen är högst bland mellanchefer (andra och tredje linjen) och/eller de som både har operativt och strategiskt ansvar.

Det är cirka 2 % av arbetsstyrkan som ligger där statistiskt. Så många kan ha åsikter om detta utan att ha någon egentlig erfarenhet.

Fint att ni har viss flexibilitet och som i alla relationer behövs kommunikation och överenskommelser för att det ska bli tango. Fram till dess att ni båda upplever att överenskommelserna följs tydligt är det bra med mer hellre än mindre kommunikation från bådas håll: När funkar de? När funkar det inte? När behövs anpassning? När behövs ändring? 

Ibland uppstår hjärnspöken där orättvisor läggs in för att man själv känner sig liten eller otillräcklig. Forskningen visar att detta har blivit vanligare än att ens partner faktiskt beter sig olämpligt. Här gäller det att kunna tänka utanför sig själv och in i andras sits. Den förmågan kallas mentalisering knom psykologin och skulle behövas mer av i fler relationer.

Mvh,
Din privata psykolog online

Det var ett svar till en person som menade att man alltid ska dela 50/50.

Om han har råd ska han givetvis betala för sig.

Jag gör för tillfället alla hushållssysslor hemma, vi har flyttat tillbaka till min mans hemland och jag väntar på mitt visum innan jag kan börja jobba.

Min man åker hemifrån 6.30 och kommer hem 18.30 mån- tors och jobbar fysiskt hela dagen, fredagar jobbar han övertid men får välja lite när men brukar jobba 4-5 timmar.

Jag är hemma med vår 3åriga son och har 0 inkomst, därför gör jag för tillfället ALLT, det är verkligen inte kul och man känner sig som någon jävla hembetjänt som bara städar hela dagarna, och leker med sonen givetvis, detta är en överenskommelse vi har, och det är TILLFÄLLIGT.

Jag kommer att börja jobba på en läkarmottagning deltid, jag kommer att sitta på en stol och skriva in patienter typ, inte fysiskt ansträngande öht, dock kommer jag INTE att fortsätta göra alla sysslor och det är vi båda väldigt medvetna om, jag kommer att ta merparten då jag kommer hem först och är hemma mest, så middagen kommer att falla på mig men han kan diska efter, dock så lämnar man ju inte ett berg, jag diskar undan det jag är klar med direkt (något jag började med för några veckor sen och det är så skönt, det blir aldrig "för mycket" och diskhon är tom), han är ansvarig att tvätta sina egna kläder och jag tar mina och sonens, dottern är 12 och tvättar sitt eget.

Jag tycker att det ligger för mycket press på vem som ska göra vad hela tiden, i mina förhållanden (1 samboskap och 1 äktenskap) så har vi helt enkelt hjälpts åt, den som ser att det behöver dammsugas tar fram dammsugaren helt enkelt, och om båda bara sitter i soffan så kan man ju säga typ "oj, vad dammigt det bar här, jag tar fram dammsugaren, kan du ta moppen?" Att han uppdelat sysslor känns lite som man gör för att barnen ska få veckopeng. Jag är dock väl medveten från vänner att en del verkligen behöver dela upp det svart på vitt men det blir så mycket enklare och skönare mentalt om man bara släpper på det lite, det behöver inte vara millimeter rättvisa så länge man hjälps åt, så tycker JAG iaf :)

Hej JessiL

Det låter som att du och din pojkvän behöver arbeta på att hitta en mer balanserad fördelning av både hushållsarbete och ekonomiska bidrag. Du tar på dig en stor del av de ekonomiska kostnaderna och vill att din pojkvän tar hand om hushållsarbetet, vilket kan kännas orättvist. Du rationaliserar detta med att du har ett krävande jobb och högre inkomst. 

Din pojkvän bidrar inte tillräckligt till att hålla ordning, vilket skapar frustration för dig. För att förbättra situationen kan ni arbeta med öppen kommunikation och ha en ärlig och öppen diskussion om era förväntningar och behov.

Tala om hur ni känner och vad ni behöver från varandra. Försök att hitta en balans där både ekonomiska och hushållssysslor delas på ett sätt som känns rättvist för er båda.

Till exempel, om du tjänar mer, kan det vara rimligt att du tar en större del av de ekonomiska kostnaderna, men samtidigt att hushållsarbetet fördelas mer jämnt. Båda parter behöver respektera varandras bidrag, vare sig det är ekonomiskt eller genom hushållsarbete.

Uppskattning och erkännande av varandras insatser är viktigt. Din pojkvän behöver bli bättre på att plocka undan efter sig själv för att minska känslan av stökighet när du kommer hem. Detta kan vara en konkret och enkel förändring som gör stor skillnad för din trivsel.

Skapa en gemensam budget där ni tydligt ser var pengarna går och bestäm hur ni kan dela på kostnaderna på ett sätt som känns rättvist för er båda. Gör upp en hushållsplan där ni delar på sysslorna, till exempel att ni tillsammans dammsuger och dammar, men att han tar ett större ansvar för matlagning, disk och tvätt om han inte bidrar ekonomiskt i samma utsträckning.

Planera regelbundna möten där ni diskuterar hur er fördelning fungerar och justerar vid behov. Detta hjälper er att hålla kommunikationen öppen och undvika att små problem växer till större konflikter. Genom att arbeta med dessa punkter kan ni skapa en mer balanserad och rättvis fördelning av både ekonomiskt ansvar och hushållsarbete, vilket kommer att gynna er relation i längden.

Må alla dina ansträngningar bära frukt!

Herregud, har han kommit hit i tidsmaskin från 1958!?

Under 1970-talet skulle ingen vettig kvinna ha accepterat en sådan fruktansvärd obalans, så gör dig själv en stor tjänst och sluta agera som om du vore hans förälder.

Eller kicka ut honom tills han lärt sig att ta hand om sig själv och plocka upp efter sig eller tills du träffer någon som verkligen tycker om dig på riktigt i stället för att bara parasitera på dig.

Risken är stor att han dumpar dig när han är klar med sin utbildning och får ett välbetalt jobb, och då står du där med alla uppoffringar och utgifter förgäves (nix, sambolagen skyddar dig inte i et här fallet, du ka aldrig få tillbaka vad du betalat).

Tänk på det: det som är ditt är ditt och hans är hans, när ni separerar (observera när och inte om, för så slutar alla dysfuntkionella och obalanserade förhållanden om det inte görs något åt det) så är det hans egna pengar han har på banken och du dina egna (smart grabb, I'll give him that much).

Jag hade en väninna en gång som tog ett stort lån tilsammans med sin sambo för att köpa en lägenhet. Hon hade ärvt en hel del pengar och han hade ingenting annat än sin lön. Hon kunde sitta och äta hummerstjärtar och dricka champagne på lördagkvällarna medan han fick äta blopudding som han sköljde ner lättöl, och det här pågick  flera år.

Fun fact: de delade på hushållsarbetet 50/50.

Ställ ett ultimatum och sparka sen ut den där självupptagna lilla barnrumpan om han inte skärper sig omgående, annars får du spela mammarollen och ta hand åt honom tills han dumpar.

Du verkar vara en vettig människa som förtjänar så mycket bättre än det här, så snälla gör inte så här mot dig själv.

Lycka till!
En som varit med förr