Funderingar kring särboskap och att ev. flytta ihop!
Jag är en kvinna som är tillsammans med en man som jag inte bor ihop med. Vi har varit tillsammans i över 1.5 år nu och det fungerar bra mellan oss. Man kan väl kalla oss särbos eller något sådant då vi inte bor ihop men träffas regelbundet. Vi har barn på varsitt håll, mina är äldre och min äldsta ska börja trean på gymnasiet och vill sedan flytta hemifrån så fort som möjligt. Min yngsta ska börja i ettan i augusti på ett yrkesprogram och kommer således bo hemma i flera år till. Min partner har tre barn som han har varannan vecka. Dessa barn är yngre, den yngsta ska börja femman och de två äldsta i åttan.
Nu till dilemmat! Eftersom vi inte bor ihop delar vi ju inte vardagen ihop heller. Jag har mitt och han sitt (varsin bostad). Min äldsta har uttryckt en önskan om att inte bli en del av en bonusfamilj och tvingas flytta ihop och den önskan uppfyller jag naturligtvis. Jag och min partner diskuterade det här med framtiden nyligen och vi båda är överens om att det är ju inte helt lätt att flytta ihop när man har barn på båda sidor. Det enklaste är väl om jag flyttar hem till honom när min yngsta också flyttat hemifrån vilket lär ske tidigast om tre-fyra år. Men nu börjar jag fundera på om jag vill flytta hem till honom, i hans hus som han och hans ex köpte tillsammans? Jag kommer ju bara bli en hyresgäst och således aldrig känna mig riktigt hemma där då det är hans hus. Samtidigt ser jag det som en naturlig del att vi flyttar ihop då vi i nuläget inte har möjlighet att träffas när vi vill pga våra barn, de kommer ju först såklart. Jag har också tänkt på det att när mina egna barn flyttar är jag barnfri och kan göra vad jag vill. Kanske är det så att jag ska njuta några år i min bostad och väntar tills hans barn flyttat, svårt det där! Jag vet i alla fall att min partner är rätt för mig, jag älskar honom djupt och kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Fler i samma sits och hur går i så fall era egna tankar?
