Tala om för kompisen att jag tycker personen är självcentrerad
Som alla andra skriver, det är bara att fasa ut, det finns absolut ingen som helst anledning att ta upp vad du tycker om henne
Som alla andra skriver, det är bara att fasa ut, det finns absolut ingen som helst anledning att ta upp vad du tycker om henne
Det där låter som min kompis, förutom delen om att "andra inte får komma till tals". Hon lyssnar, men sedan svarar hon alltid med sina egna erfarenheter och perspektiv.
Ett typiskt drag hos henne är att konstant prata om hur bra hon är, genom att berätta hur hon skulle ha hanterat olika situationer. Hon jämför sig ofta med andra och framstår som en besserwisser.
Hon verkar inte direkt "skämmas" utan erkänner öppet att hon har gått emot chefer, tagit kontroll och försökt lösa problem som slutat med ännu fler problem för henne. Hon medger att hon är "impulsiv" och tar kontroll, vilket ofta leder till svårigheter. Hon tycker att hennes sätt är bättre, men inser efteråt att det inte alltid var en bra idé att gå emot en erfaren chef.
När hon var ny på jobbet försökte hon ta kontroll och göra saker på sitt sätt, vilket slutade med stora problem för henne. Hon slutade på det jobbet och började jobba med event. Hon har ändå lyckats nå ledarpositioner, så hon är egentligen klok.
Jag har alltid uppskattat mycket med henne. När vi umgicks ensamma, började jag lägga märke till vad vi egentligen pratade om. När jag nämnde något om mig själv, jämförde hon alltid med sig själv och "satte sig över mig". Hon har sällan gett komplimanger, förutom om mitt utseende och kläder. Detta har fått mig att må dåligt och känna en brist på självförtroende, tills jag träffade andra människor som fick mig att må bra.
När jag träffade henne nyligen, såg jag henne på ett annat sätt. Precis som du reagerade, insåg jag: "Så självcentrerad hon är. Tänk att hon alltid varit så här, men att jag först märker det nu." "Det handlar alltid bara om henne."
När hennes kompis hade haft problem i flera veckor men sedan löst dem, reagerade min kompis med att rycka på axlarna och säga: "Jaha. Kul." Hon verkade till och med tycka att hennes reaktion var rolig. Jag började undra: "Har hon någonsin reagerat med glädje för någon annan?" Jag kan inte minnas att hon har. Hon blir glad om hon får lära ut och personen gör framsteg, men om någon lyckas på egen hand, visar hon ingen glädje. Hennes reaktioner är kalla och utan leenden för andra, bara för henne själv eller om hon varit inblandad och hjälpt till.
Jag har tänkt att min dåliga självkänsla och känslan av att vara ointelligent egentligen beror på henne. Det är först nu, när jag träffat andra människor, som jag inser det.