Hur pallar hans psyke?

Hur har han tidigare reagerat på större händelser i eran relation? Är han generellt en mer strategisk människa som lägger upp planer eller styrs han av känslor? 

Själv är jag en sån människa att i akuta kriser och lägen kopplar jag på autopilot och köttar in i kaklet och roddar och fixar helt utan känslor för att ca 6 månader senare när allt är klart och andra tar över rasa ihop fullständigt och gå bokstavligen i kras ... 

Sen är det ju rätt vanligt att folk som tar initiativ till skilsmässa redan sedan länge bearbetat den sorgen och därmed kan ses rätt okänsliga när det väl genomförs. Då vill man liksom bara få det klart. 

Vadå pallar...? Vad är det han inte skulle orka menar du? Inte alla tar sina föräldrars diagnoser som någon dödsdom. Förälskelsen var väl bara en sexfling och att ni ska gå isär och sälja huset är ju bara positivt i hans ögon eftersom relationen har varit över i ca 9 månader. Även om han kanske sörjer den där gifta kvinnan lite grann så var det väl inte så att världen går under, och inte sjutton skulle han säga nåt om det till dig ändå.

Skulle gissa att han har någon ny som boostar honom med sex. Och skilsmässan har han nog redan bearbetat och kanske t o m upplever som en lättnad.

Tystnadskultur mestadels, ibland en ytlig reaktion. Men just att hans mammas besked skulle passera obemärkt var en stor förvåning.
Skulle nog säga att han normalt lagrar på sig istället för att kommunicera ut sådant som är jobbigt. 

Vad gäller vår relation så är jag fullt införstådd med att han är färdig och vill bli fri från mig. Det har han klart och tydligt framfört. Och jag accepterar beslutet fullt ut.

Alla river inte upp himmel och jord över en diagnos med osäkra prognoser. Många bearbetar såna besked först efter ett eventuellt dödsfall. Sen är det inte alla som orkar ta det till sig just där och då för att man ändå har egna mer brådskande saker att ta itu med först. Ni har en skilsmässa att ta er igenom med allt vad det innebär rent praktiskt.  

Kanske är det just tankarna på en ny framtid som håller honom uppe ?  

Att älskarinnan fått kalla fötter är en bagatell i sammanhanget.  Hon kanske kommer tillbaka.  Annars finns det nya..

Det verkar som att du vill se honom olycklig och miserabel , men han verkar inte agera som du tänkte dig. Det får du bara tugga i dig. 

Du har nog helt rätt.
Jag som är mamma och känslomänniska tänker på barnen varannan vecka och mammas diagnos. Men det är ju såklart min syn på saken. 

Du undanbad dig ju all kommunikation så det är väl inte konstigt han inte berättar saker for dig.

Många män verkar tycka att det är en lättnad att bara ha barn varannan vecka.... Iaf de som varit dåliga på att ta ansvar för barnen medan man hade en relation.

Ja han är ju en fri man nu som gör som han behagar.
Instämmer, skilsmässan är historia och var som sagt en befrielse.

Att han inte berättar är inte konstigt.
Men jag är förvånad att han håller sig över ytan eftersom jag känner honom som svag i det inre.

Men som andra påpekar såg kan friheten ge honom styrkan.

Eller så biter han ihop. Vägrar visa något för dig. Förälskelsen kanske inte betydde så mycket, eller så betydde den mer än han vill erkänna. Han kanske är helt färdig med er relation, eller så är skilsmässan jobbig. Han kanske njuter av att vara barnfri, eller så saknar han barnen mycket när han inte har dem. Han kanske inte tycker att hans mammas sjukdom är så jobbig, eller så har han ångest i det tysta.

Det kan vara vilket som helst av ovanstående, men att han är HELT oberörd tvivlar jag faktiskt på. Många män biter ihop tills de går in i kaklet, det därför de oftare har svårare att hantera livskriser. Samt att det finns ett stort mörkertal av psykisk ohälsa hos män. De pratar inte om det på samma sätt som kvinnor ofta gör. Inte heller söker de hjälp i tid.

Det är inte ovanligt att män mår ganska dåligt, ibland t om mycket dåligt, men utåt verkar de må finfint, eller i alla fall helt ok.

Kvinnor kan också uppträda så, men i mindre utsträckning.

Av det du berättar, tror jag INTE att ditt ex mår prima inombords. Därmed inte sagt att han mår jättedåligt.

Intressant och klokt inslag, såklart kan det vara mer lr mindre av ovanstående varianter.

Med andra ord så kommer facit i framtiden.

Tack för svar!

Vi är alla olika, så sant! Vi gör våra omedvetna val och prioriteringar.
Du har rätt i att en framtid utan min närhet ger honom styrka.

Så sant, det minsta jag vill se honom vara är lycklig. I sinom kan jag förlåta honom som person men inte gärningen. Lögnen har jag inte förmåga att förlåta.

Hur pallar han? Jag tror inte att han orkar....jag tror inte att han mår bra....
För barnens skull så tror jag det är bra om du faktiskt bryr dig, om hans mående...trots sveket....
Jag tänker på om han skulle må så pass dåligt att han faktiskt väljer att ta livet av sig... då skulle barnen förlora sin pappa....kanske ändå ska vara bekymrad att du kan uppmana honom att ta samtalshjälp även om du är arg på honom. Du kanske kan vara den starka i denna situationen!
Män har ju svårare generellt för att visa känslor pga att dom fått lära sig tidigt att bita ihop och vara stark....
Många män som vill separera letar efter någon annan för att dom har svårt att klara av att vara själv....vanligare att dom inte har en nära vän medan kvinnor har flera nära vänner....det är ju otrohet och fegt och sårande att inte vänta med att leta efter någon ny innan skilsmässan är över..... 
Men du får vara arg och ledsen och undra varför han inte visar något, men han kan ju knappast visa så mkt nu om ni inte har kommunikation mer än om barnen...
Prata inte illa om honom inför barnen, och låt barnen veta att dom inte är orsaken till separationen....och tänk på att dom ska ha det bra....det är tufft för dom också...

Jag förstår din förvirring. Jag var själv länge ihop med min man, vi har barn och jag trodde jag kände honom. Men så blir han kär i nycket yngre tjej och helt plötsligt är han helt känslokall. Bryr sig inte om mig som han känt i 15 år. I en handvändning var han en annan person. Men när jag tänker tillbaka fanns det ledtrådar.