Hur gör man orosanmälan på grannens barn?

Har jag påstått att ingen blir slagen? Nej! Men du sitter där och rycker på axlarna åt orosanmälningar och skriver ett antal kommentarer om att man hellre ska anmäla en gång för mycket, att det där får soc utreda mm. Kanske bra om man först känner att man verkligen har grund för en anmälan så man inte utsätter en familj, i det här fallet dessutom en som redan har en tung vardag, för oro och en ev. utredning med alla följder det kan ge, och inte alltid bra sådana oavsett hur välmenat det än var från början!

En gång för mycket ÄR en gång för mycket!!

Att inte veta är INTE en grund för orosanmälan!! Vem vet, din granne som har barn kanske sitter och skjuter upp i armen just nu. Lika bra du gör en orosanmälan, för du vet ju inte. Är det så man ska resonera...? NEJ.

Nej det är det inte eftersom barn kan bete sig lite hur som helst utan att det betyder något. Har du barn själv?

Nej, det är inte hög risk bara för att någon slår i väggarna.

Jaså, det gör de? Det vet du inget om!Du måste sluta utgå från ditt eget trauma och fatta att inte alla familjer har problem bara för att de lever om mycket! Om grannarna stör genom att slå i väggarna ringer man hyresvärden och lämnar in klagomål, men det finns inget som tyder på att det behövs en orosanmälan. Då ska det verkligen bero på vad det är för slag och skrik man hör, om det är ett par som bråkar och gråter och vrålar åt varandra t ex, men inte för att barnen är stökiga!

Om du tror att du inte har trauma från din uppväxt så tycker jag synd om dig! Du bär med dig ett bagage som tydligen inte är bearbetat. Säger det uppriktigt!

Väl menat är inte alltid det som är bäst för en familj! Det räcker inte att höra smällande dörrar och slag i väggen för en orosanmälan för så ser många familjer ut.Eller så är jag inte det utan bara normalt funtad och har dessutom livserfarenhet både privat och genom jobb av olika situationer kring familjer, så pass att jag inser att det inte innebär att en familj har problem eller behov av stöd eller att någon far illa för att de är stökiga.

Så du jobbar på BVC. Ja det är ju allmänt känt att man måste ljuga för såna som er för att inte få en orosanmälan på sig så det förklarar en hel del kring ditt resonemang. I rest my case.

Nej, det är inte det enda du säger! Du säger att man hellre ska anmäla en gång för mycket än för lite och du fattar inte vad det kan ställa till med för en familj!

"Lite oroliga"...? Du har fan ingen aning om hur det är att leva med den oron dag ut och dag in dygnet runt i månader!! Och nej, det är inte "lugnt" bara för att det sedan inte blir mer eller att soc upptäcker att det inte finns oro!

Gå ur din bubbla och lär dig om hur verkligheten ser ut för de familjer som blir utsatta för detta!!

Jag har fått tre anmälningar på mig, från skolan. 

Alla tre ledde till att jag och dottern det gällde fick gå och prata med soc. Alla tre lades ner. Den sista gången var det högsta chefen själv som hade samtalet och som motvilligt fick tillstå samma som övriga kommit fram till: Nej, det var inte mitt fel att dottern inte gick till skolan, det var skolans fel. 

Motvilligheten berodde nog mest på att hon var vän med rektorn som skickat anmälningarna och det var väl jobbigt att behöva säga till rektorn att tyvärr, det är NI som felar. 

Så, jo, vi som blivit utredda kan ändå anse att det är bättre med en utredning än motsatsen för det kunde ju ha varit jag som var orsaken. 

Det kommer med 100% säkerhet bli ett rent helvete för familjen om ts lämnar in en helt ogrundad anmälan! 

Det är tydligen väldigt svårt för människor som inte blivit utsatta för soc att förstå. HELA familjen inklusive alla barn behöver genomgå ett rent helvete i X antal månader. 

PRATA med familjen istället som flera har föreslagit och även gett tips och råd om hur. Men du kanske är för feg för det och hellre skapar misär och förvärrar en redan jobbig situation med ett diagnostiserat barn.
Tur man slipper såna som dig som granne. (har inga barn dock men du känns farlig).

Kan inte ni som tjafsar om era egna erfarenheter av att blivit anmälda starta en egen tråd och ventilera där istället? 

Personligen tycker jag att det är bra att vi har ett skyddsnät för barn som far illa (jämfört med att vi inte skulle ha något alls). Inget system är perfekt och det kommer alltid vara tillfällen då en orosanmälan slagit fel. Men det betyder inte att systemet spelat ut sin roll. Vad skulle alternativet vara? Radera möjligheten att göra orosanmälningar för att enstaka familjer kan få en anmälan som var felriktad? 

Alltid när man pratar om orosanmälningar på forum så kapas trådarna av arga vårdnadshavare som blivit anmälda av misstag. Det var säkert en skitjobbig upplevelse, förstår det. Men det finns dom som fått hjälp också, både vårdnadshavare eller barn, dom hörs bara inte. Det är många anmälningar som varit 100% korrekta. Och i dom fallen är det ju jättebra att någon granne, släkting, fotbollstränare eller annat vågat orosanmäla. Räknar inte in skolpersonal och liknande här eftersom dom är SKYLDIGA ENLIGT LAG att orosanmäla varenda misstanke om att barn far illa. 

Jag har så(!) många vuxna i min närhet som berättat om gånger dom "borde" orosanmält något, ibland har dom till och med haft ganska mycket på fötterna, men inte vågat för att "ooh tänk om föräldrarna blir arga" eller "äh, sköt dig själv och skit i andra" eller "man ska väl inte anmäla i onödan".

Vårat samhälle har blivit alltför individualistiskt. Vi måste bry oss om varandra mer, inte mindre. Och ibland är det enda vettiga sättet att bry sig att skicka in en orosanmälan för ett barns räkning, och ja, hellre en för mycket än en för lite. Det kommer in för få orosanmälningar, inte för många. Om priset vi som samhälle får betala är att vissa föräldrar blir orosanmälda i onödan, ja, det kan jag tycka är ett lågt pris. Alla orosanmälningar är inte ens riktade till föräldrar för alla orosanmälningar handlar inte om bristande föräldraskap. Jag fattar att det varit skitjobbigt att behöva få en orosanmälan när det inte funnits fog för det, samtidigt har den skickats in för att någon bryr sig om ditt barn. 

Folk behöver inte bli mer varsamma och avvaktande, rädda för att göra fel. Tvärtom, folk måste våga agera mer. Gemene man är redan nojiga över att orosanmäla (hallå, denna trådstart).

Vet att jag säkert kommer få en hatstorm av soc-traumatiserade föräldrar på mig nu men... ja... då får det vara så.