Olika syn kring tid på förskola

Du kommer undan med det här för att du bor i genusfeministiska Sverige. I andra länder skulle folk säga typ: "Kan han inte försörja familjen själv, måste han skicka ut sin stackars fru, och när dom har så små barn fortfarande också? Stackarn."

Jag var helt hemma när barnen var små, och arbetade sedan ungefär halvtid under första skolåren så att de slapp fritis. Skulle min man ens ha antytt något sådant som du skriver här, så hade det varit slut på vårt äktenskap. 

Ja, om min son skulle behandla min svärdotter på detta vis, så skulle jag tycka att jag har misslyckats med min uppfostran. 

Jag har faktiskt rått min dotter att flytta utomlands när hon är klar med sina studier, och bilda familj där. Vi har kontakter i länder där man ser annorlunda på detta, och även språkkunskaper, så det är ingen omöjlighet. För jag tycker absolut att kvinnor ska ha RÄTT att arbeta utanför hemmet och göra karriär, och det tror jag att min dotter också kommer att vilja i och med att hon satsar på en lång och svår universitetsutbildning. 

MEN - jag tycker att detta ska vara kvinnans eget val när hon är gift och har familj! Den här tråden gör mig faktiskt illa berörd. Som att det skulle vara en norm eller ett tvång för även gifta mödrar att arbeta heltid utanför hemmet, och att mannen ska kunna hacka på kvinnan för att hon vill dra ner till 80 procent (som är väldigt mycket det också under småbarnsåren).

Så jag tänker, att det är mycket bättre att bo i ett land där normen är tvärtom - att mammor ska vara hemma - eller ännu hellre där det är 50/50 yrkesarbetande mödrar/hemmafruar, och kvinnans eget val om hon ska arbeta utanför hemmet eller inte. Det är mycket tryggare och lugnare för kvinnor att leva sina liv i sådana länder. Sverige har blivit hemskt på många sätt. 

Det sa jag väl inte heller. Jag sa att hon måste få bestämma över sig själv. Det är ju inte klokt att mannen ska tycka sig ha rätt att skicka ut kvinnan att arbeta heltid, om hon inte vill det!

När man är gift har man alla pengar tillsammans. Då finns det inget som heter "försörja sig själv". I andra länder tänker folk inte så. 

Fast det där är ju svensk socialistisk propaganda. Jag känner flera svenska kvinnor som är gifta med män utomlands - antingen infödda män i det landet, eller svenskar som utflyttat eller utstationerats. T.ex. i Dubai och Schweiz. De har verkligen ingen dålig självkänsla, det som karakteriserar dem är att de har mycket bättre liv än sina medsystrar här i Sverige, som måste gå upp klockan 6, dra upp barn ur sängen som får för lite sömn och som så väl skulle behöva sova, och släpa iväg dem till ett daghem i novembermörkret. 

Sverige är det avvikande landet här. Jag har kontakter på UD också, och därför kan jag berätta, att deras motsvarigheter i andra länder tycker att vi är konstiga, när det alltid måste ordnas ett arbete åt den medföljande frun också, när en svensk man skickas ut. Även om det bara är ett "låtsasjobb", men hon MÅSTE ha ett så att hon kan säga att hon har ett, typ. 

Ja, vi blir så hjärntvättade här, att många - som inte har några kontakter utomlands - inte kan tänka utanför boxen. 

Håller med, jämställdhetshysterin har gått för långt i Sverige. Ibland ser man till och med tidningsartiklar där de har kollat på pappaledigheten i olika län, och så står det att X-länet (där papporna tar ut mest pappaledighet) har de "bästa" papporna, medan Y-länet (där papporna tar ut minst pappaledighet) har de "sämsta" papporna. Det är så fyrkantigt. Och så förmätet att påstå något sådant.

Det måste man inte alls. Lite civil olydnad är alltid bra!