Olika syn kring tid på förskola

Jag har läst i princip samtliga studier som tittar på förskola och dess påverkan, och då menar jag läst dvs tittat på metodologi, dataset, korrelation vs kausalitet samt vad de som utfört studien tänker kring resultat, t ex fallgropar.

Dessa studier är inte applicerbara rakt av eftersom våra barn väljer mellan ?bra? och ?bra?. Det går inte att säga att barnen kommer ta skada i någon form för de går 4 dagar istället för 3. Allt annat är subjektivt och personlig preferens. 

Nej, detta var tyvärr inget vi pratade om innan vi var där. Har som sagt ?unnat? henne det sen äldsta började vid 2 års ålder men känner väl att det börjar bli dags att man hittar en lösning båda är nöjda med.

Jag håller med henne till viss del, men inte när de är så stora som 4 år. Då missar de massor med skoj, utflykter och umgänge med kompisarna. Gällande din frågeställning tänker jag att du kanske borde föreslå separat ekonomi under perioden där du känner att de borde gå heltid och hon stenhårt vill fortsätta jobba 80%. Ni tänker inte likadant i frågan och en kompromiss där man möts på mitten är bättre än att den ena ska slå ut den andra. 

Vilken egoistisk fru. Gör hon mer hemma då? Du kan väl säga att det är din tur nu, se vad hon säger. 

Man förlorar så mycket pengar plus att 80% är nästan heltid ändå. 

Jag räknade ut att i rena pengar skulle jag få 60 000 kr mindre om året. Det är slantar jag gärna hellre lägger på att ha roligt med familjen med när vi är lediga tillsammans. 

Deltid är en fälla. En riktig fälla rent lönemässigt och pensionsmässigt. Sedan gråter de över det orangea kuvertet. 

Självklart ska Sveriges gnälligaste yrkeskategori in och skriva föräldrar på näsan igen. 

Hej TS!

Jag tycker att du och din fru ska sätta er ner och diskutera er framtid. Vad har ni för önskningar/ mål? Hur sk ni komma dit? Går det att komma dit ifall hon fortsätter jobba deltid? osv. Fundera också på vad som är rimligt att ge upp för att en ska jobba lite mindre: det blir ju automatiskt minde pengar in. Jag tycker också att det är rimligt att prata om vad som görs under denna lediga dag. Att städa, handla eller åka till återvinningen är ju något hela familjen tjänar på eftersom man slipper göra det på helgen. Det är dessutom bra för barnen att få ta del av dessa vardagssysslor. 

Jag förstår din frus önskan att vara med barnen så mycket som möjligt när de är små och tycker nog att du ska tillåta henne detta (om du nu inte själv vill/ kan göra detsamma). Ni har gissningsvis 30-40 år till att jobba, om hon arbetar deltid ytterligare 5 år av dessa spelar kanske inte så stor roll. 

Prata med varandra, i vilket fall, och ta kanske hjälp av familjerådgivning så att det inte blir pajkastning åt något håll. Som du beskriver det verkar din fru väldigt fast  övertygelse.

(En liten grej bara, att er äldsta beter sig på ett annorlunda sätt mot din fru är inte konstigt och definitivt inte ovanligt. De där känslorna finns inom honom och din fru är en trygg person att spela ut dessa känslorna mot. Jag menar inte på något sätt att ditt barn inte är trygg med dig eller förskolan bara att det ofta är lättast att spela ut sitt register mot dem man spenderar mest tid med. När jag arbetade på fritids förr såg jag ofta barn bli som förbytta när föräldrarna kom. Det ser jag som ett tecken på trygghet, men det är såklart svårt att avgöra hur fallet är hemma hos er. Det kan ju såklart bero på uppfostran också.)

Hahah såååja, nu börjar den dubbelmoral som jag försöker lyfta komma fram i era diskussioner.

Kvinnan har rätt hit och dit men samtidigt ska allt vara jämlikt. Nu bor vi i Sverige och hon vill inte flytta (jag hade inte bangat) så att prata om hur saker är i andra länder är irrelevant. Vi måste ju förhålla oss till de sociala normerna som råder här eller vad i helskotta menar ni?

Min fru vill av egen vilja jobba, hon är driven av sin karriär det är verkligen inget jag tvingar på henne. Gällande hushållet och att ta hand om barnen (utöver mellan kl 08-16 på fredagar) så är allt uppdelat och eftersom vi bor i hus skulle jag nog estimera att jag har fler ?måsten? än frun, för husgöra är såklart mansgöra. Det förstår hennes naglar att göra något sånt ju?!

Så, ska jag som är född och uppvuxen i Sverige enligt våra sociala normer där jag blivit matad att kvinnor ska ha lika mycket att säga till om som mannen finna mig i en situation där det helt uppenbart snarare råder motsatsen?