Jag är trött. Utmattad.

Det låter som att du är en person många räknar med ska ställa upp, och där behöver du nog sätta gränser för att orka i längden, precis som fler varit inne på:

Barnen- de enda du egentligen har ett ansvar för. Bra att ni får barnvakt ibland, men finns det fler vuxna i omgivningen som kan ställa upp? 

Sambon- hur ser er relation ut utöver det du skrivit? Ska man vara krass låter han knappt vuxen, eller har han blivit van vid att du gör allt? Finns det delar han kan ta ansvar för i hushållet? Finns det sätt att underlätta så att han klarar t.ex att laga några enkla rätter själv? Har ni möjlighet att betala för t.ex städhjälp?

Pappa- skulle jag prioritera att träffa nu om jag vore du.

Mamma- Tala tydligt om att du inte hinner hjälpa henne som tidigare utan behöver prioritera din egna familj när läget är som det är. Hon får flytta till lägenhet, kanske få hjälp av hemtjänst med städ, tvätt, mat m.m och köpa fika. Tråkigt med sjukdomen och huset såklart, men det är inte hållbart att leva så om man inte fixar så mycket själv. Är ni fler syskon som kan hjälpas åt förresten?

Vänner- bra med vänskap,  men fundera också på om detta ger eller tar energi nu. Kanske behöver glesa ut kontakter lite med vissa eller så kanske du kan dra nytta av dem om ni kan t.ex hjälpas åt med saker/ byta tjänster ibland.