Jag är trött. Utmattad.

Jag är såååå trött. Utmattad. Trött på att behöva stötta och hjälpa alla i min närhet. ALLA i min närhet har olika problem, inte minst min egen familj. En kroniskt sjuk mor som varit sjukpensionär sedan jag var i förskoleåldern (nu 30+ år) som bor två timmar bort och som ständigt behöver hjälp med många krävande saker. Renovering, ommålning av hus/stuga, gräsklippning, kratta, storstädning, baka fika osv. En far som nyligen diagnostiseras med en kronisk sjukdom som såsmåningom kommer leda till hans död där man känner ett måste att spendera tid med honom. En egen stor familj (två vuxna och tre barn) där alla utom jag själv har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, två barn äter selektivt, ett barn har en ätstörning under behandling och depression och omfattande självskadebeteende. En sambo som har diagnoser som gör att han inte kan hålla struktur och rutiner, som mest sitter och spelar och behöver ständiga direktiv för att kunna sköta hushåll och barn. Mina vänner har problem med sina anhöriga eller sambos. Terapisamtal med dem, när man själv skulle behöva terapi. En är precis i en pågående separation, en har en mamma som precis fått cancer och en har en sambo lik min. 

 

Jag känner är jag är trött. Trött på att hjälpa alla. Finnas där för alla. Trött på att aldrig få tid för mig själv. Barnen kommer till mig med alla frågor, även frågor som rör sambon, då han är oförmögen att fatta beslut. "Får pappa bygga en koja med mig?", "Får pappa leka med mig i mitt rum?" och alla andra frågor "Vad ska vi äta?",  Vad ska vi göra?", "När får jag min veckopeng?". Pappa är här, men inte närvarande. Mellan detta ska man köra mellan hemmet och mamma för att hjälpa henne på all den lediga tiden man har. Gör man inte det, blir hon sur. Ifrågasätter aktiviteter man ska göra med barnen "Det är väl onödigt åka till badhuset när det finns en sjö här." eller "Vad ska ni lägga pengar på camping när ni kan vara här?" eller "Vad ska ni fira midsommar med X (kompis namn), ni kan ju komma hit och fira?" eller "Varför har ni köpt ditten eller datten?" eller varför inte att hon lägger sig i barnens svårigheter och tänker att hon vet allt. "Skicka hit X så nog börjar hon äta." eller "Alla får diagnoser idag." 

 

På det ska man arbeta heltid också. Sjukhusbesök, skolmöten, tandläkaren osv.

 

JAG ORKAR VERKLIGEN INTE!