Fruktansvärd saknad

Kära TS,

känslan som du lider av är förmodligen inte *saknad*, utan *ånger*. Du är ångerfull för något som du inte gjorde, som jag gissar. Sådana känslor är riktigt tuffa och kan ge massor av lidande.

Ånger kan man bearbeta genom förlåtelse - det svåraste, att förlåta dig själv misstaget - och genom att låta minnena vara, släppa dem. Ett seriöst och svårt arbete  som du kan hjälpa genom meditation, och praktiska övningar i mindfulness.

Men *om* du känner att *du* är saknad av den andra, rör vi oss i den sortens spirituella diskussioner som är lågt värderade i denna kultur. (En shaman skulle kunna hjälpa dig, kanske med ritualer som biter på dig; på liknande sätt som hypnos skulle kunna ha effekt. Dessa saker har inget värde i vår kultur).

Hur det än är, är lidandet ett problem, för det håller dig borta från att ta emot livet som det är. Är du på väg bort från din man? Har du bjudit in honom till den sortens diskussioner? Finns motsvarande ömma känslor mot den som du inte vill utsätta för att bli lämnad?

Att vara kvar hos någon för att man inte vill utsätta den för trauma, är två saker i ett:
* du skjuter ifrån dig ansvaret genom att skylla på empati
* du tar ansvar för den andras känslor och liv

Dessutom lägger du på en ytterligare aspekt:
* den andra saknar dig, inte tvärt om

Du har skapat en kil i ert förhållande och behöver reda ut det först - en sak som bäst görs genom uppriktiga samtal med din man. Om er relation bygger på respekt och kärlek, vill ingen av er skada den andra och ni kan då lita på varandra även när ni pratar om riktigt tuffa och intima saker, som ditt problem.

Ditt eget arbete måste innehålla ansvarstagande - för dina känslor och din längtan, ånger, osäkerhet, vilsenhet och andra som du kan identifiera genom att vända ditt resonemang, så att du ser dig själv.

TS, ta hand om detta, för du kan förstöra ditt liv med lidande eller med beslut som inte grundar sig i den du är.

Bamsekram.