Har alla överviktiga sjukliga problem?

Troligen just för att de tycker att de varit duktiga och då kan unna sig lite igen.

Men det är ju fortfarande bättre att gå upp och ner 5 kilo årligen än att lägga på sig 5 nya kilon varje år.

Det finns flera anledningar men bland annat att om man varit överviktig länge så vill kroppen alltid tillbaka till den gamla vikten så den motarbetar nedgången genom att producera mer av hormonet som gör att man känner hunger och mindre av hormonet som gör att man känner mättnad när man äter (leptin och ghrelin tror jag att de heter?). 

Att gå ner är ofta lätt men att bibehålla den nya är svårare. 

Så jag förstår att du är stolt över att gått ned 20 kg och det är verkligen en bedrift som du ska vara stolt över. Men nu kommer det svåra. Att bibehålla den.

Gick ner 28 kilo på ett år med kaloriunderskott men efter jag slutade gick jag upp igen och lite till. Tror att man alltid måste hålla fast vid den diet man gått på om det ska hålla. Tyvärr. Jag slutade pga 3 graviditeter där barnen kommit med ett års mellanrum 

Du kanske kan svara på det själv om ett år eller så. Eftersom nästan alla enligt dig går upp, så kan det ju även i kludeta dig själv. Om inte, så har du svaret på hur man behåller vikten och motivationen under en längre tid.

Ahh, du är tillbaka igen.
Men sure, många äter fel, och det finns de som inte kan påverka sin situation pga sjukdom och läkemedel.

Morsan ätit bra hela livet, äter inga sötsaker och när sjukdomen och läkemedlen kom så ökade vikten i en rasande fart och helt omöjligt att stoppa.

Som överviktig och en gång smal några år kan jag definitivt se att olika människor har olika förutsättningar för att vara smala, eller tjocka.

Det är en sak att gå ner i vikt, första gången och sen att hålla den många år. Ofta har man ju en aptit och anledningar till att man lätt går upp i vikt, så det är inte enkelt på sikt.

Jag hade några år strax efter andra barnet då jag typ i princip jojo-bantade, utifrån att jag hade gått ned i vikt 10 år tidigare och att jag behövde/ville bli av med graviditetkilona. Då var jag i princip ätstörda. Att "ge upp" var typ ett måste. Utifrån att det inte fungerade att i princip alltid banta för försöka få en normal vikt. 

Så jag gav upp några år, och är nu tjock igen. Dock har jag bättre koll på att också hålla okej hälsa. För som människa är det viktigt att lära sig om vad man mår bra av, och vad som faktiskt är destruktivt för en själv. 

Jag är av åsikten att fetma i sig är en sjukdom. För kroppen anpassar sig och om man vill ner i vikt så kan det vara svårt att hålla vikten, eftersom kroppen tenderar att lätt lägga på sig kilon man kämpat för att bli av med.

Nu dyker dessa trådar upp igen. 
Någon har grov fettforbi. Jag tror det är samma person som spammar forumet med detta.

Dessutom måste man vara rätt efter. Om man inte förstår att alla människor har olika förutsättningar. Det är inte svårare än så. Alla äter inte onyttigt heller som är det.

Hur vore det om man skötte sig själv, och strunta i vad andra gör med sina liv? Jag tror att sådan här människor har något fel i huvudet. Missnöjda med sig själva.