Hur få är det som donerar sperma?

Du är ju anonym som donator. Det enda som kan få reda på din riktiga identitet är barnet när det barnet blir 18år gammal.

Prioriteringen på ensamstående för insemination är faktiskt olika från olika landsting. Men förstår inte vad det har med saken att göra egentligen, då kvinna/paret som blir inseminerad får ju aldrig reda på vem donatorn är.

Ja, det vet jag och det gör mig inget, att barnet får reda på vem jag är. Jag är inte oroad för något, utan det jag vill ha lite tankar kring är hur stor chans det är att det är ett barn som jag bidragit till.
Jag har fyra egna barn och de är alla lika mig.

Hade inte riktigt tänkt över att risken fanns att man själv skulle kunna räkna ut vem man varit upphov till utan räknade med anonymitet åt båda håll så att säga.

Det gör mig inget, men jag tänker att det är tur att jag är en rimlig person som inte skulle ge mig till känna ändå.

Och - vi måste väl vara så pass många att vi är nere på promillenivå och inte procentnivås chans, eller risk, om man säger

Vad jag har förstått så kan du ringa till sjukhuset och få reda på om dina spermier har gett upphov till graviditet. Du kan narurligtvis inte ta reda på om just det här barnet kommer från din donation, men om du får reda på att dina spermier inte använts eller inte gjort någon gravid än så kan du ju utesluta att det här barnet kommer från dig. 

Samtidigt kan du passa på att fråga om spermierna används på sjukhuset du donerat på eller om de skickas till andra sjukhus. Jag vet faktiskt inte det, 

Ensamstående prioriteras inte annorlunda än par. Man får köa för donationsbehandling och könummer baseras på datum man ställde sig i kö.

Kan också säga att läkaren matchar donator till ensamstående baserat på hennes utseende. De försöker välja en donator med samma hårfärg och ögonfärg och ibland samma typ av längd (lång/medel/kort). För par matchar de på samma sätt fast de matchar mot mannen/den kvinna som inte ska bära. Det är inte alltid de kan matcha helt men det är utgångspunkten i alla fall.

Tack för svar, det där med matchning av utseende, exempelvis ögonfärg, gör att jag nog inte var aktuell den här gången, det stämmer inte överens med modern.
Jag har lämnat vid sex tillfällen och blev sedan kontaktad igen, för att det önskades fler bidrag - jag antar till syskon. Då fick jag reda på att två barn blivit till med min hjälp, det känns fint. Sen behöver jag inte veta mer, om det blivit flera.

Det var bra gjort av dig att donera. Det är permanent brist på donatorer eftersom reglerna för donatorer förblivit desamma medan de successivt utökat vilka som har rätt till insemination. Jag har också donerat till klinik och då förutsatt att regioner byter med varandra så att barnen sprids ut jämnare, men jag vet inte om det faktiskt är på det sättet.

Det är lite frustrerande för mig att inte veta var de donatorbarnen finns. Jag vill inte ha kontakt med dem eller veta deras identitet, men jag hade viljat veta stad eller i alla fall län. Jag donerar ibland direkt till kvinnor och par och det gör det lätt för mig att se till att det inte blir för många barn i närheten av varandra

Tycker det är bra att det finns folk som väljer att donera, min dotter har en kompis som blev till på det sättet (ensamstående mamma som var 45 när hon föddes). Men samtidigt tänker jag (ännu mer när jag ser det här inlägget) att det måste finnas risk att barnen lär känna varandra och kanske i värsta fall blir tillsammans. 

Har läst om några gånger det har hänt , tror det var i USA. Min sambo som är pappa till min yngsta och barnet vi väntar nu pratade en gång om att han hade funderat på att göra det men jag blir lite tveksam. Tänkte hellre att han väntar tills våra barn är vuxna isåfall om han ens får fortfarande då. Risken finns ju (även om den är liten) att våra barn skulle träffa nått av dom barnen .. alla tar väl kanske inte reda på vem donatorn är heller. 

Hur tänker ni som donerar om sånt? 

Har också en kompis som har donerat ägg , funderade nån gång på att göra det förut (men nu är jag för gammal och dessutom gravid) .. men jag tyckte det skulle kännas lite konstigt för de barnen är ju biologisk lika mycket mina barn som mina barn jag har nu, skulle kännas konstigt på något sätt att inte vara med när de växer upp.  Hur kånner ni när det gäller det? Är väl mest nyfiken. Tycker det var fint gjort av min kompis att göra det. 

Jag litar på att de jag hjälpt att få barn kommer vara öppna gentemot barnen att de tillkommit genom donation. Jag sätter också min tillit till att barnen berättar det för sina framtida partners. Det som jag själv kan påverka är att det inte blir för många barn på samma ort. Folk flyttar förstås då och då, men det är rätt ovanligt att flytta utanför sitt eget län. De donatorbarn jag gett upphov till bor från Malmö i söder till Umeå i norr, från Göteborg i väster till Stockholm i öster.

Det krävs ett jäkla engagemang och viljestyrka att donera ägg jämfört med spermier. Kvinnor som väljer att göra det gör verkligen en uppoffring. Jag tror dock att mycket av moderskänslor som mammor känner växer fram under graviditetens gång, vilket jag förmodar gör det lika lätt för äggdonatorer att känna distans till barnen som det känns för mig

Det är nog ändå lite för mycket tillit till andra för att jag skulle vilja riskera det haha, vill inte få barnbarn som föds med tre huvuden typ för att mina barn råkar få barn med sina syskon . 

Nu tror jag iförsej inte han kommer göra det men om min sambo vill det när våra barn fortfarande är små tror jag att det är ganska slut mellan oss. 

Har du någon fru eller flickvän? Och egna barn?