• Anonym (Spader)

    Kommer jag bli av med vårdnaden?

    efter snart 13 års ?konflikt? med pappan till min dotter har han nu valt att stämma mig (enskild vårdnad). Han och jag har fram och tillbaka (snartrr 3 år ) gått i samtal hos både soc, familjerätten och samt familjeteam - där insatserna / samtal/ möten handlat om vår oförmåga att komma överens. Han menar att han är orolig över att vår dotter kommer bli som mig/ att jag utsätter henne för psykiska påfrestningar (att jag inte låter henne få tycka vad hon vill). Han menar också att jag är psykiskt sjuk/ lider av en depression som hämmar vår dotter till ett stabilt liv. I den sista utredningen av socialtjänsten menar även de, att de tvivlar till min förmåga som mamma pga depression men valde dock att avsluta utredningen utan insats. (Den har pågått i 1,5 år). 
    Jag har gått i väggen, och jag har varit ledsen i perioder. Mycket pga att inte känt att jag har förmågan att kommunicera med honom då jag känner att jag alltid blir anklagad / skuldbelagd om jag inte tycker/resonerar/ håller med honom.  Jag går även till en terapeut sen snart ett år tillbaka, jag har även aktiv kontakt med psykiatrin. Jag har även gått privat till en psykolog som är specialiserad inom familjeterapi och länge jobbat inom BUP. Den sistnämnde gick jag i för att få verktyg till att stärka min roll som mamma men också för att få råd i hur jag bör tänka och agera för att inte överföra något negativt på vår dotter.  Samtliga jag gått till - menar att jag är utsatt för psykisk misshandel. Dock löser inte det konflikten mellan pappan och mig, även om det är en förklaring till att mitt mående/ håglöshet. 


    ?Kort och gott?: Han har fått socialtänsten att tvivla på min förmåga som förälder pga depression. Han ska stämma mig och ansöker om enskild vårdnad. Vår dotter vill inte heller ha kontakt med mig och han har hälsat att hon sagt upp kontakten med mig: pga att jag är en notorisk lögnare, (Hans ord). Vår dotter har sökt kontakt med mig via telefonen, men då fick han sånt utbrott och tog telefonen från henne. 


    jag undrar om han har stor chans att ?vinna? denna stämning? Är livrädd att inte få kunna ha kontakt med henne och att han vänder henne emot mig/ att hon tror att jag inte finns här för henne. 

    Jag har alltid varit boendeförälder, fram till den senaste månaden, då hon inte längre får bo hos mig för honom.
    Han har även,  ganska nyligen blivit dömd för kvinnomisshandel och förgripelse mot polis. 

    Jag lider inte heller av psykiska åkommor enligt psykiatriker. Även gjort NP-utredning där ingen diagnos visades. 

    Bör således tillägga att jag INTE vill bråka med dotterns pappa, eller på något sätt ?knäppa honom på näsan?. Jag vill bara veta om någon tror att han kan få den här stämningen ?i hamn?.  

  • Svar på tråden Kommer jag bli av med vårdnaden?
  • Anonym (Tess)

    Svårt att bedöma utan att veta mer detaljer. Men om det varit konflikt mellan er länge och ni inte kan samarbeta runt vårdnaden så kommer en av er få vårdnaden ensam. Om det går att bevisa att någon av er föräldrar förhindrar barnet att ha umgänge och kontakt med den andra föräldern så är det något rätten ser ganska allvarligt på och kan ligga den föräldern till last i en vårdnadstvist. Om er dotter är 13 år så kommer hennes berättelse och önskan om var hon vill bo att väga ganska tungt.

    Du skriver att det är exet som fått dig att bli sjuk, det kan vara svårt att bevisa. Men om du kan bevisa att han är ett monster så kan det ligga till din fördel. Rätten kommer troligen föreslå att ni ska göra upp innan det går till förhandling även denna gång. Att få ensam vårdnad är ovanligt och det krävs mycket starka skäl för att få det. För att inte förlora vårdnaden är det en fördel att kunna visa att man själv är samarbetsvillig och försöker få ett samarbete med den andra föräldern och inte är den som saboterar.

  • Anonym (lena)

    Mitt ex stämde mig, ville få ensam vårdnad men i slutänden fick jag ensam vårdnad och han fick ganske begränsad umgänge. Det är svårt att bedöma från din berättelse vad ska hända. Men barn har rätt till båda sina föräldrar. Om pappan låter inte dottern träffa dig eller prata med dig, kallas det för umgänge sabotage. Det är en allvarligt grej och det finns en stor chans för dig att få ensam vårdnad om han fortsätter sabotera för dig. Kontakta soc och gör orosanmälan, skriv att pappan låter inte dottern prata med dig. Vårdnadstvist tar ca. ett år, mycket kan förändras. Försöka att ta kontakt med dottern. 

  • Anonym (lena)
    Anonym (S) skrev 2024-07-20 08:24:49 följande:

    Varför ringde du inte polisen när han vägrade låta henne komma till dig?

    Tyvärr ser det ut som att du har risk att förlora vårdnaden.


    Vad ska polisen göra? De har gemensam vårdnad. Polisen hänvisar bara till tingsrätten. 
  • Anonym (J)
    Anonym (lena) skrev 2024-07-21 09:04:04 följande:

    Mitt ex stämde mig, ville få ensam vårdnad men i slutänden fick jag ensam vårdnad och han fick ganske begränsad umgänge. Det är svårt att bedöma från din berättelse vad ska hända. Men barn har rätt till båda sina föräldrar. Om pappan låter inte dottern träffa dig eller prata med dig, kallas det för umgänge sabotage. Det är en allvarligt grej och det finns en stor chans för dig att få ensam vårdnad om han fortsätter sabotera för dig. Kontakta soc och gör orosanmälan, skriv att pappan låter inte dottern prata med dig. Vårdnadstvist tar ca. ett år, mycket kan förändras. Försöka att ta kontakt med dottern. 


    Dottern är 17 år. Polisen kommer troligtvis inte göra något mot dotterns önskemål.  Om ett år ä hon myndig och bestämmer själv
  • Anonym (S)
    Anonym (lena) skrev 2024-07-21 09:06:03 följande:
    Vad ska polisen göra? De har gemensam vårdnad. Polisen hänvisar bara till tingsrätten. 
    Pappan får inte hindra ts och dottern från att träffas, det kallas umgängessabotage. Det som skulle ha hänt är att polisen skulle ha konstaterat att det var mammans vecka och sagt att dottern ska följa med.

    Hänvisa till vad? Att de har just gemensam vårdnad? Exakt!! Och därför har pappan ingen rätt att neka umgänge!
  • Anonym (J)
    Anonym (S) skrev 2024-07-21 10:20:13 följande:
    Pappan får inte hindra ts och dottern från att träffas, det kallas umgängessabotage. Det som skulle ha hänt är att polisen skulle ha konstaterat att det var mammans vecka och sagt att dottern ska följa med.

    Hänvisa till vad? Att de har just gemensam vårdnad? Exakt!! Och därför har pappan ingen rätt att neka umgänge!
    Om den 17 åriga dottern säger att hon inte vill följa med till mamman utan vara hos pappan ska det rätt mycket till för att polis ska ta till tvångsmedel. 
  • Anonym (S)
    Anonym (J) skrev 2024-07-21 11:21:02 följande:
    Om den 17 åriga dottern säger att hon inte vill följa med till mamman utan vara hos pappan ska det rätt mycket till för att polis ska ta till tvångsmedel. 
    Varför påstår du att dottern är 17 år?

    I ett tidigare skede var det så att pappan tog dotterns mobiltelefon och vägrade låta henne åka till mamman, trots att mamman är boendeförälder så ja, polisen hade nog haft en del att säga till om där ska du se.
  • Anonym (J)
    Anonym (S) skrev 2024-07-21 12:33:54 följande:
    Varför påstår du att dottern är 17 år?

    I ett tidigare skede var det så att pappan tog dotterns mobiltelefon och vägrade låta henne åka till mamman, trots att mamman är boendeförälder så ja, polisen hade nog haft en del att säga till om där ska du se.
    Ursäkta, blandade ihop trådarna.  Åldern är oklar.  
  • Anonym (Spader)

    Ja, alltså visst kan jag ringa polisen men det skulle göra det ännu värre då han kan bli väldigt arg, samt att jag inte vill utsätta vår dotter får mer traumatiska upplevelser med arga vuxna. 


    Jag förstår att att det ligger till hans fördel att ha socialen mer på sin sida. Att han skulle få enskild vårdnad hade inneburit en försämring för vår dotter, då han inte har förmågan att passa tider, förnya recept, hjälpa till med läxor/ plugga inför prov, föräldramöten/ läkartider/ aktiviteter/ mediciner (han tror inte på sjukdomar och därav inte heller på medicin).  Han är också en slags livsnjutare där hans utekvällar och resor är viktigast, och han har lämnat vår dotter ensam på nätterna (periodvis),  sen hon var 10. (Ja, soc vet om det)
    Jag hoppas det sker en förändring hos honom nu, och att vår dotter kanske får lite lugn och ro nu när han slipper samarbeta med mig som lägger sig (sjukligt kontrollbehov/ svartsjuk enligt honom). Att han blir mindre arg nu. 


    Jag skriver inte för att jag på något sätt vill smutskasta honom, men jag har en inte oro samt sorg över att inte få ha kontakt med henne. För bara tre veckor sen tyckte hon om mig och bodde hos mig. klarar knappt av att gå in i hennes rum. 


    Och han nekar till att han hindrar henne från att ta kontakt. Så det är ingen idé att ge tips om polis/ anmäla. Jag vill bara överleva för att finnas kvar för min dotter. 


     

  • Anonym (S)

    Det låter som att du bara ger upp och lägger dig platt i detta. Tyvärr stor risk att du blir av med vårdnaden och följden blir att dottern får betala priset. Innan du skulle lyckas få gemensam vårdnad igen kommer det att ha gått lång tid, kanske år!

    Visst, synd om dottern skulle se sin pappa arg men å andra sidan till din fördel om polisen bevittnar det.

    Varför kämpar du inte för din dotter?!

  • Anonym (Spader)

    Jag har kämpat sen hon föddes, med att ha honom i livet. Det har varit strider/ soc/ faniljeteam/ familjerätt sen vår dotter fyllde 1. För snart tre år sedan stämde han mig för gemensam. Trodde det skulle lugna ner sig när han fick som han ville, men det är som att det aldrig är nog. 


    Jag är rädd att det kommer eskalera ännu mer om jag stämmer honom tillbaka, eftersom det då innebär att han och hans familj kommer prata illa om mig framför vår dotter. (Framkommit att de gör/gjort det i tidigare utredning).
     Hans agg gentemot mig / men också min oförmåga att kunna resonera med honom har trasat sönder henne. Därav tänker jag om det är bättre att kanske förhandla fram att han får bli boendeförälder men att jag motsäger honom enskild vårdnad. 

  • Anonym (S)
    Anonym (Spader) skrev 2024-07-21 20:54:28 följande:

    Jag har kämpat sen hon föddes, med att ha honom i livet. Det har varit strider/ soc/ faniljeteam/ familjerätt sen vår dotter fyllde 1. För snart tre år sedan stämde han mig för gemensam. Trodde det skulle lugna ner sig när han fick som han ville, men det är som att det aldrig är nog. 


    Jag är rädd att det kommer eskalera ännu mer om jag stämmer honom tillbaka, eftersom det då innebär att han och hans familj kommer prata illa om mig framför vår dotter. (Framkommit att de gör/gjort det i tidigare utredning).
     Hans agg gentemot mig / men också min oförmåga att kunna resonera med honom har trasat sönder henne. Därav tänker jag om det är bättre att kanske förhandla fram att han får bli boendeförälder men att jag motsäger honom enskild vårdnad. 


    Eskalera hur...?? Och vad tänkte du stämma honom på? Om han har ansökt om enskild vårdnad så är processen redan igång så du behöver bara haka på tåget och göra ditt bästa. Viktigt att lyfta att han ägnar sig åt umgängessabotage, att han manipulerar dottern genom att prata illa om dig och allt annat sånt! Snackar skit om dig gör de redan så det kan inte bli värre där iaf.

    Tror du att du har minsta lilla att säga till om gällande vårdnaden...? Om du ger med dig frivilligt så kommer det bara tas som att du anser att det är rätt beslut att hon bor där och du har ännu mer emot dig! Den enskilda vårdnaden lär han ha som i en liten ask då, men redan nu tyvärr stor risk att han får det.

    Du tror att du ska skydda henne på något sätt. Det enda som kommer att hända är att de kommer att intala henne att du skiter i henne, att du har gått med på det här frivilligt och att du har övergett henne.
Svar på tråden Kommer jag bli av med vårdnaden?