Inlägg från: Anonym (F..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (F..)

    Känner mig annorlunda och ensam

    Det du skriver passar precis in på mig. 
    Jag har inga problem att prata med människor. Är ofta den som håller igång en konversation men jag kan inte skapa mer eller få vänner. Jag har försökt men it takes two to tango. 
    Ibland har jag räknat någon som en vän eller kompis men då fått höra denna benämna andra som sin kompis
    exempel "när jag är med mina kompisar" och jag har då förstått/tolkat det som att dit hör inte jag. Jag blir inte inbjuden och vill inte tränga mig på. 

  • Anonym (F..)
    Citerar: Oj vad intressant! Har du någon egen teori varför du hamnar där? Jag känner igen mig. 

    Jag har alltid tänkt att det beror på mig. Jag kan ta för mig i mitt arbete som yrkesperson men inte i mitt privatliv. Tänker att andra ser ner på mig, jag har inte utseendet, är inte intressant mm mm 
    Jag har barn som inte har detta problem tack och lov. Är gift och med min man kan jag visa mitt jag men med andra försöker jag passa in och det lyckas jag aldrig med. 

    Tänker mycket på vad jag sagt och hur det kan tolkas, har jag gjort bort mig. De tankarna har jag aldrig när jag arbetar men i alla andra sammanhang. I arbetet är jag nog inte så privat av mig men får ofta andras förtroende och är den som man vill prata med om bekymmer. De vill ha mina råd. 
    Jag har ibland fått kommentarer som satt sig. Min chef och jag hade en gång ett samtal där jag, för en gång skull, öppnade mig om en bekant och hon frågade då "var det för att du inte är lika fin?". Det kan jag inte glömma, det var som en bekräftelse. 
  • Anonym (F..)

    Det har blivit mer och mer tydligt ju äldre jag blivit. Nu är jag 50+. Tidigare hade jag hoppet om att få vänner men nu tror jag inte att det kommer ske. 

Svar på tråden Känner mig annorlunda och ensam