Är det ”trendigt” att bryta kontakten med sin förälder?

Jag försöker bryta med min mor och syster samtidigt. Det är en både fånig och komplex historia. Kanske jag orkar skriva ner den senare. Vi är psykiskt sjuka alla tre, så jag kanske inte är bättre själv.

Mamma har fått i sitt huvud att hennes alkoholiserade pojkvän har en idé som kommer göra dem rika. Men hon är skuldsatt, pojkvän med och de behöver "låna" pengar. Eftersom jag inte vill ge bort pengar till ingenting så är det mitt fel att hon inte är rik. Så hon är full/flöddrig på benzo arg och skriker, kallar mig h*ra och golddigger. Hotade med att visa porr jag spelat in tidigare för min svärmor, bad om ursäkt men började skrika om.pengar igen och kalla mig fula saker som att jag är värdelös och enda anledningen att jag har pengar är min man (det är sant men det svider ändå att bli kallad såna saker).

Min syster som bor med mamma beskyller mig för allt som är fel. Jag får inte ha på mig åtsittande kläder, stå på vissa sätt, gäspa för då mår hon dåligt över sin övervikt, skär sig, skickar foton på att hon skurit sig och säger att det är mitt fel. Hennes pojkvän som är ett as runkar till min porr och jag förstår att det gör henne ledsen men jag kan inte göra något åt det. Det är hans fel inte mitt...men hon ser det inte så.

Jag har själv diagnoser (bla EIPS) så jag pallar helt enkelt inte med dem mer. 

Ursäkta men det där måste ju se helt absurt ut så här i text...

Jag har förstått vilken underbar far jag hade. Mamma skvatt galen, syrran skvatt galen och jag med. 3 borderlinehäxor kunde han (oftast) kompromissa mellan, prioritera. Han satte aldrig sig själv först. 

Jag xäxte upp med en syn på män som är väldigt falsk (generellt) där män är stabila, snälla och löser allt. Kvinnor kan ingenting, vi behöver inte kunna någonting, bara konkurrera om mäns uppmärksamhet där den som beter sig sämst vinner.