Inlägg från: Anonym (Kört?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kört?)

    Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.

    Jag och min sambo har alltid klarat oss undan på existensminimum, antingen för att en av oss pluggat och inte velat ta lån eller för att en av oss varit arbetslös eller för att vår son inte kunde gå i förskola förrän han var 4 år av privata skäl så vi fick stanna hemma länge på en lön bara. Vilket som så har både jag och min sambo nu kommit på att vi måste plugga och kommit in till hösten på utbildningar. Jag är dessutom gravid med vårat andra barn efter många många års längtan. Men nu känns allt hopplöst, jag jobbar just nu senaste 8 åren heltid med fast anställning men tjänar inte mycket (ca 20 000 i mån innan skatt). Min sambo har haft 0 kr i inkomst senaste året för han har studerat, och dessutom tagit CSN lån senaste 2 åren dock inte så högt. Han har använt en del av sitt arv som han fick av sin pappa efter han dog. Men han har ca 3-5 miljoner i fonder och på sitt konto.  Jag kan inte fp ett lån för jag tjänar för lite och har 0 kr i spar. Och han kan inte få ett lån för att han har inte haft någon inkomst senaste året  är det kört dp alltså? 

  • Svar på tråden Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.
  • Anonym (Kört?)

    Vi kommer kunna köpa hus om ca 4 år, när vi är färdigutbildad och har fått jobb och hinner jobba ett litet tag men 3 år känns väldigt länge. Vi flyttade till nuvarande by för 3 år sedan i hopp om att byta skola hit och leta hus här. Först hade vi för höga krav på hus sen så sänkte vi kraven men då steg huspriserna tokigt mycket. Vi har separat ekonomi så även om han spenderar mycket på ett hus så måste jag kunna matcha det framöver iaf. Min sambo vill inte lägga alla sina pengar på ett hus. En del av mig tycker att det känns som att han inte accepterar att det är hans pengar utan känner fortfarande att det är hans pappas för om han använder pengar från hans konto så brukar han försöka föra tillbaka pengarna sen så att beloppet inte ska sjunka. 

    Jag jobbar på en bensinmack i en liten by som inte kan ge mig löneökning, kanske blivit mer 90% än 100% i ärlighetens namn men ja vilket som så sliter jag som ett djur på jobbet men tjänar inte mycket. Önskar att jag tjänade mer men finns inte många jobb här man kan ha som outbildad som ändå ger säkerheten att vara längre tid än ett år, jag har haft så många jobb som inte är trygga och går i konkurs eller liknande efter ett år eller två. Dessutom är det skönt att slippa pendla.

  • Anonym (Kört?)
    Anonym (O) skrev 2024-07-19 13:06:01 följande:

    Det låter som att problemet snarare handlar om er relation än om ekonomi. Helt separat ekonomi med två barn och samboskap förstår jag inte riktigt poängen med. Förstår inte heller riktigt hur ni kunde ha separat ekonomi när ni bara hade en lön in? 


    Vi hade inte separat ekonomi de första ca 14 åren ihop då hade vi delad ekonomi. Sen var det jag som fick nog på att jag aldrig hade råd med någonting och att han kunde vara arbetslös utan att ens försöka söka jobb för att vi precis klarade oss på min lilla lön. Så då satte jag ett ultimatum att nu får du betala för dig själv annars går vi isär. Sen så skaffade han ett jobb och 9 månader efter det så ärvde han pengar, och det kändes inte rätt av mig då att försöka ändra på nåt när det var jag som satte ultimatum. 
  • Anonym (Kört?)
    Anonym (Varför) skrev 2024-07-19 13:26:33 följande:

    Jag blir lite orolig när jag hör att han levde på dig utan att försöka skaffa ett jobb. Om jag var i din sits skulle jag vara rädd för att ta ett huslån tillsammans med honom.

    Om du tar ett huslån med honom och han sedan inte kan betala sin del varje månad,  så blir du skyldig att betala på hela lånet. Man är solidariskt ansvariga för att betala tillbaka hela lånet, inte bara halva.


    Vi måste reda ut lite ekonomiskt i våran relation. För frågan är vad som gäller juridiskt om vi äger hus ihop. Jag vill att det ska kännas rättvist från båda eller att vi kan med trygghet känna oss som att vi lägger in lika stor effort i relationen när det kommer till arbete och sysslor. Jag tror inte han är helt omöjlig till att säga att vi kan gå över till delad ekonomi igen, men jag tror också att han inte vill känna att jag då inte kan matcha honom pengamässigt. Personligen så kommer jag också ärva framöver väldigt mycket pengar men det har jag inte pratat om direkt, och vill inte tänka på för jag har mina släktingar i livet fortfarande. Men det är inte så att jag alltid kommer att ha så pass lite som jag har nu. 
  • Anonym (Kört?)
    septembermamma2022 skrev 2024-07-19 22:55:20 följande:

    Om ni prioriterar att lägga era resurser på annat som tex att få barn, studera utbildningar som inte leder till jobb med högre inkomst än ni har eller vara hemma med barn utöver vad föräldraförsäkringen täcker så är det ju inte så konstigt att ni inte har råd att köpa hus.

    Om man vill köpa hus måste man spara till det och ha tillräckligt hög inkomst för att kunna låna resten. Det innebär att man får prioritera bort annat.

    Är det tex verkligen klokt att plugga samtidigt båda två nu när du är gravid? Kommer era utbildningar att leda till jobb med bättre betalt eller kommer det bara vara tid och pengar i sjön?


    Vi har självklart pluggat i hopp om att kunna få jobb med högt betalt, men har av olika själ inte känt att det var rätt karriärvägar eller att vi klarat av utbildningen etc. Ang hemma från förskolan så var det för att sonen fick en sjukdom som gjorde det svårt att ha han på förskolan då han aldrig åt. 

    Jag skulle inte plugga utan att ha inkomst och jag skulle heller inte ta CSN lån, jag har inga lån eller skulder. Jag skulle isf plugga utan CSN samtidigt som jag tar hand om bebisen och sen gå tillbaka till jobbet och plugga heltid samtidigt för det är så jag gjorde förra gången jag studerade. Men jag har med mig att det kanske inte går men isf får jag hoppa av då, jag vill försöka iaf. 

    Ang om det är klokt för min sambo eller ej, nej men jag har ingen kontroll över honom, han vill studera och sålänge han betalar sin del av räkningarna så får han göra vad han vill.  Jag medger att det är en märklig relation och vi har det såhär för att det inte känts rättvist förr och det gör det väl inte nu heller. Men det är svårt när man har så olika ekonomiska förutsättningar och han vill hålla hårt på hans pengar och jag vill inte känna att jag kämpar för inget. Jag har ingen aning om detta är slutgiltigt hur vi har vår ekonomi resten av liven men jag kan mycket väl se att vi kör på något annat system framöver. 

    Men ska jag välja mellan att ha ett hus eller att ha barn så väljer jag barn, ska jag välja mellan att ha hus eller att få vara hemma med mina barn så väljer jag att vara hemma med mina barn. För mig är det viktigast i världen. Vi bor i en stor och bra lägenhet med en bra tomt till så egentligen bör jag kanske bara vara nöjd och inte försöka sträva efter en idyll vara för att jag växte upp i hus.
  • Anonym (Kört?)
    Anonym (U) skrev 2024-07-20 23:37:35 följande:

    Tycker det här låter jätte märkligt. Speciellt när ni har varit tillsammans i mer än 14 år, och du har försörjt honom tidigare under lång tid. 


    Självklart är det fullt rimligt att han köper er ett gemensamt hus, för en del av fondpengarna. Med tanke på hur du beskriver att ni bor på liten ort, med litet utbud rörande jobb. Så antar jag att det inte råder galna huspriser för vanliga normalsunda hus? Han kan väll försöka jobba lite extra också, under studie tiden. 


    Tänker bara på hur man med lätthet får en vanlig familjevilla för mellan 400.000-1.000.000kr här omkring där vi bor, i den närmsta lite större byn. Ca 3.000 invånare. Vårt hus köpte vi för 210.000kr för 10 år sedan. Vi bor dock långt ut i glesbygden, i en liten liten by, inte ens 100pers bor här, så pendling till jobb är 7mil enkel. Behövdes ett stambyte, men annars ser allting fortfarande bra ut med grunden, fasaden och taket. Så vart ingen ruckel precis. 


    Vet att huspriser mm kan se väldigt mycket annorlunda ut än här. Men OM ni bor på en ort likande vår? Då förstår jag inte alls er dynamik i ekonomin, och tankar kring husköp. Fattar inte hur han kan vilja traggla på såhär, i jag förmodar trång hyresrätt, och med ett till barn påväg. Så länge man inte köper ett renoveringsobjekt, är ändå en fastighet en investering och kan ni köpa ett helt vanligt hus utan att behöva låna tex? Så VADFAN väntar ni på!? Hade jag varit din snubbe hade jag sagt, nu köper vi ett hus. Jag skiter i om du ej har pengar att lägga. Det är dig och vår familj jag vill spendera livet med. 


    Vi bor i en liten by utan 2,5 mil utanför en stad som är medelstor men saknar totalt jobbmöjligheter. Mitt jobb ligger i byn där jag bor väldigt nära. Här kostar villorna mellan 3-5 miljoner beroende på hur fint du vill ha det. Ska du köpa ett renoveringsobjekt och då menar jag verkligen renovera eller riva så går det på 1-2 miljoner. Jag vet inte vad som hänt med dessa byar men jag tror vi har de dyraste huspriserna i vårat län jämfört med vad folk tjänar. Nästintill alla våra släktingar bor här så vi vill inte flytta. I lilla byn jag växte upp som vi verkligen vill bo i,  ligger en mil härifrån ännu längre in i skogen finns det just nu 2 hus ute till försäljning. På de senaste åren har det endast säljes ca 5 hus där och husen kostar nu 5,2 miljoner och 4, 6 miljoner. Kan tillägga att detta är norra Sverige i skogen så jag kan inte förstå huspriserna alls.  

    Våran relation har varit krångligare senaste åren så en del av mig känner att vi har försökt dela på oss mentalt så att vi inte blir lämnade utan nåt efter det tar slut, dock så är detta en periodstanke som kommit då och då. Det är väl kanske också något som stoppar husköpet, är man inte 100% så känns det dumt att köpa hus ihop. Vi har nästan varit tillsammans i 20 år och jag var sagd av läkare som infertil så den här graviditeten var välkommen men oväntad. Vårat barn som vi redan har är 11 år nu. 
    Vi bor i en rymlig 4a nu så vi klarar oss även med tillökning, men hyran är rätt hög och det har känts som bortkastade pengar. Sen har jag väl mest känt att jag svikit min son då jag flyttade till denna by i hopp om att hitta ett hus i närheten och nu har det gått flera år. Dock så har vi ju haft det trevligt och har en tomt här ute med även om den delas med grannar.
  • Anonym (Kört?)

    Existensminimum är väl fel uttryckt för att förklara hur vi lever just nu, det stämmer med hur vi levt under våra flesta år ihop men vi har ju ett prviligeie nu som är att om våra pengar tar slut så tar han av sparpengar. Så vi har ingen oro hängande över våra huvuden och vi unnar oss resor ibland osv så jag skulle säga att vi lever rätt gott just nu, men jag har inget över till sparande alls.

  • Anonym (Kört?)
    Anonym (U) skrev 2024-07-21 20:16:35 följande:

    Låter som ni bor typ runt Åre, Vemdalen, Kiruna, Umeå, Östersund trakterna. Eller någon av dom mer populära semesterhus trakterna. Vet det har skenat sanslöst på vissa enstaka ställen i Norra Sverige. Lönerna här uppåt är ju inte i kalibern med södra Sverige, och pendlingen lång för dom allra flesta. Så det är egentligen ganska skevt med tanke på det. Hur det blivit med prisutvecklingen. 


    Om ni faktiskt bor trivsamt nu. Så ja, då kanske det här med boendet mest är någonting som är en onödig källa till missnöje. Skulle snarare tänka i banorna att det som skapar frustration och jobbiga känslor hos dig, handlar om er skeva och orättvisa ekonomiska obalans i förhållandet i så fall. 

    Att det liksom krävdes ett hot, för att han ens skall bidra och sen sitter och hoardar ett mångmiljon arv efter det. Trotts att du försörjt honom tidigare, utan att han visar en vilja att frivilligt och av omtanke gottgöra för det där? Ah. Det hade verkligen skavt hos mig i alla fall. För det hade känts som om man inte egentligen är ett riktigt team då, och är man inte ett team efter 20 år?! 


    Skulle han gå med på parterapi? För det låter som att ni har en del att reda ut egentligen. Ta hjälp av någon för att rensa luften, och finna ut vad ni egentligen vill med er framtid. 


    Jättebra svar! Tack så mycket Jag ska prata med honom om det, du gissade för övrigt helt rätt på var vi bor. 
Svar på tråden Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.