Jag ska konfrontera en kvinnomisshandlare.. hjälp.

Jag hade kontakt med mina syskonbarn fram till att han gick hem till min pappa och slog honom.

Systerns sambo har alkoholmissbruk och var stenfull och tyckte att min pappa inte hade hälsat när de gått förbi på gatan. Min pappa fick skynda sig in och knuffa systerns sambo för att inte ta sig in i lägenheten.. då han ville fortsätta. Knuffen har min pappa rapporterat till polisen.

Några minuter senare anslöt även deras son (8 år yngre än mig) och försökte ta sig in i mina föräldrars bostad via dörr och altan, försökte krossa rutan och spottade på rutan där min pappa stod innanför för att be dem sluta.

Mina syskonbarn tar sina föräldrars parti. Likaså min syster som jag initialt försökte få att inse att detta inte är
sunt.

Jag har alltså förlorat alla mina närmsta, min pappa har inte fått upprättelse.. och jag är nu den ensamma för att jag inte längre vill dalta med den sidan av familjen.

Glömde att tillägga att min pappa blev slagen i ansiktet och det blev blodigt. Jag fotograferade och skickade till polisen. 

Det du är inne på med förtal.. gäller det även om det är sådant jag vet är sant? Sådant jag har sett med egna ögon..?

Mycket bra fråga. Innerst inne vill jag bara skrika ut allt jag känner för dom allihop, vad de gett mig för livssituation, hur de tillsammans sett till att mina barn inte längre har en moster, osv. 

I mina drömmar blir han uppjagad på mig och jag får möjlighet att ställa mig framför honom och skrika i hans ansikte: ?Ska du slå mig också!!!!?! Gör det då!!! Vi vet båda två att du inte har något problem med att slå kvinnor?.

Väldigt gärna vill jag att detta ska vara öppet, gärna med så mycket grannar och så stora delar av familjen som
möjligt närvarande.

Jag vill bara få utlopp för mina känslor. Jag vet att det kan låta helt galet.. och kanske är jag det. 
Jag vill bara att han ska tappa ansiktet, gärna till den grad att de flyttar från vår gata - bara att jag inte vill göra något rättsligt fel. 

Mina barn ska inte behöva leka här ute och varje dag se sin moster som bara tittar förbi dem. De växte upp med henne och älskade henne djupt. 

Jag är arg och besviken. Även på henne. 

Har givetvis tänkt på denna aspekt. Och tänkt ta upp det i mitt skriktal till honom.. att om jag får reda på att min syster får ta konsekvensen av att jag för första gången ställer honom mot väggen för allt han utsatt oss alla för, så har jag redan ringt polisen och förvarnat om att jag skulle göra detta.

Vill såklart att deras egna, idag vuxna barn, är närvarande. Lägena finns det många av. De är ofta ute i lekparken här, tillsammans med min systerdotters 2-åring, som inte ens vet att vi existerar.

Min systers två barn var som mina syskon under uppväxten, vi gjorde allt tillsammans. De har nu blockerat alla kommunikationsvägar till mig efter att jag skrev ett meddelande till ena barnet i stil med: ?Hej. Jag har försökt bearbeta allt som hänt och allt det fört med sig och har skrivit ett brev till XXX - min syster - men jag vågar inte lämna brevet i brevlådan ifall det hamnar i fel händer. Kan du tänka dig ge det till henne?? 

Svaret: ?XXX vill inte ha något från dig? 

Sen vart jag blockad. Av min systerdotter. Som jag alltid älskat och skyddat.

Jag är mina föräldrars enda gemensamma barn. 

Min syster har helsyskon som tagit avstånd från mig och min pappa i sympati för min syster med familj. Även dessa har jag skalat bort från mitt liv som följd för att stå upp för det rätta.

Skall då tilläggas att även hennes helsyskon vet om misshandeln av henne, hans beteende i övrigt - full som nykter, sedan alla dessa år. 

Läser ju vad majoriteten här säger och det är klart att jag behöver ha min systers hälsa i åtanke, men jag kan inte låta det styra mig. Jag måste stå upp för vad som är rätt här. Jag har tappat alla, utöver mina egna barn och mina föräldrar, som betydde något för mig - sambon fick inte ens ett straff.. Snarare tvärtom.

Och jag behöver straffa honom. Jag behöver ge honom känslan av att straffet jag ger honom kommer vara livslångt och kännbart. Vet bara inte hur? Han älskar ju avståndet han skapat!! 

Känslostyrd, ja alla dagar i veckan. Jobbar på det kontinuerligt genom livet.

Grändlös, i mina drömmar kanske. Annars skulle jag säga att det är motsatsen till vad jag är. 

Jag vill inte göra något olagligt eller gränslöst även om jag mina innersta drömmar skulle vilja skada honom som han har skadat människor jag bryr mig om.

Jag hör dock. Ni är många som tycker som du och gränslöse jag behöver ta en funderare på vad det är värt.

Är av filosofin att mobbaren får flytta på sig, om någon ska flytta. Och jag skyddar mina barn så gott jag kan. Kan tyvärr inte skydda dem från födelsedagar, högtider osv utan någon släkt att bjuda in.
Det sitter i hjärtat. I minnen.