Jag vet släkter där alla pojkar respektive flickor har samma andranamn. Typ alla pojkar heter Olof och alla flickor Karin. Sen har de så klart olika tilltalsnamn. I Sverige använder man ju typ aldrig andranamnen annat än till att tex hedra bortgågna familjemedlemmar eller skicka med barnet något med symbolisk betydelse.
Den gamla regeln (i bondesamhället) för släktnamn, var att första sonen döptes efter farfar, andra sonen efter morfar, första dottern efter farmor och andra dottern efter mormor. Detta var alltså tilltalsnamn, men man levde inte så länge då så det blev inte så många år som de båda "Olof" exempelvis gick omlott, och då kunde man alltid skilja på dem genom att kalla pojken "Lill-Olle" tills farfar hade gått bort. Eller tvärtom, att farfar fick heta "Gammel-Olof".
Jag älskar också det sätt att omnämna folk som man ofta gjorde förr, när det var ett ganska litet antal förnamn som förekom - att man kallade någon efter dens mamma eller pappa. Och behövde man förklara vem mamman var la man till hennes pappas eller mammas namn, och så kanske ett by- eller gårdsnamn på det. Då någon kunde kallas Krokens Annas Eriks Hanna, tex. Det är ju lite samma sak som när man idag kan ge pappans tilltalsnamn som andranamn till alla söner tex. Och det var ju så våra son-namn funkade från början. De berättade vems barn man var, vilket sammanhang man tillhörde.
Så att TS barn och dess kusin har samma andranamn är ett rätt fint sätt att visa att de hör ihop, på ett sätt som man gjort under mycket lång tid.