Samma namn ?

Är väl inte så konstigt, men kanske lite ovanligt, de båda ville hedra föräldern, i Sverige är andranamn inte direkt något man använder.

Jag vet en som har samma andranamn på alla sina 4 söner, det här namnet är väldigt betydelsefullt för honom som du kanske förstår ;)

så kan det va, då sambon inte heller själv vet hur detta fungerar vart det lite som en chock för honom. Det har tydligen aldrig heller varit någon diskussion kring det och då lill kusinen kom ett år efter tycker han dock att man kunnat nämna det. :) 

har bekanta som alla syskon har sin pappas namn som andra namn, men uppfattat det som en kulturell grej (något om att man ska veta vems son/dotter det är ) 

Min son har sitt andra och tredje namn efter sin pappa (som lever) och efter sin morfar (som lever). Morfar har också sitt andra namn efter sin pappa (som levde när han fick det). För mig är det normalt.

Som sagt, i Sverige använder vi inte riktigt andranamnen de bara finns där, oftast från någon släkting. Jag vet inte vad mitt ena syskonbarn heter i andranamn, vad mina kusiner heter har jag absolut noll koll på :)

Är det tilltalsnamn är det rätt ovanligt att två kusiner har samma namn, speciellt om man umgås. Andranamn är däremot vanligt.

Mitt ex och hans kusin har väldigt lika namn, det är bara ändelsen som skiljer dem åt. 

Det gör väl inget om kusiner har samma andranamn för t ex hedra samma farfar.

Förr i tiden var det så att förste sonen fick namn efter farfar, andre sonen efter morfar och tredjesonen efter sin far. (Ofta hade ju far och farfar samma förnamn.) Och det gällde tilltalsnamnet, så många kusiner fick samma tilltalsnamn. De bodde ofta i samma by också.

Hade jag fått en son så hade han nog fått andranamn efter sin morfar. Däremot fick inte vår dotter namn efter sin mormor; min mamma gilllade nämligen varken sitt tilltalsnamn eller sitt andranamn.

Min morfar hade ju barn, sex döttrar dock med flera olika mammor. Tre av dem har samma namn...... de är döpta efter honom, det är sonen också.

Hans bror gjorde samma sak, två söner med samma namn, de visste inget om varandra innan universitetet då de hamnade i samma klass. Underbar förvirring....

Jag och min bror har gett varsin av våra söner namn efter pappa, visserligen i andranamn. 

 

Hänger inte med riktigt på hur du menar?
Många kulturer har inte andranamn, men det är väldigt vanligt i Sverige.
Och det finns inga regler för andranamn här, men rätt  vanligt att ge barnet andranamn efter någon släkting, oavsett om släktingen är levande eller inte.
Tex vårt äldsta barn fick andranamn efter min morfar, andra barnet fick samma andranamn som hans pappa har, tredje barnet fick min mormors andranamn (ville ge henne mormors namn, men min syster hade redan "tagit" det namnet som andranamn till sin dotter, och tyckte det var konstigt om vi tog det namnet till vår dotter),  vårt yngsta barn är den enda som inte har ett andranamn som finns i släkten, hon fick andranamnet Liv, eftersom hennes tvilling dog i magen och det var ett tag osäkert om hon skulle överleva.   

Jaa förvirrande blir det, det är
nog det sambon är lite orolig för Skulle man säga. 

vart det något ni pratat om innan eller blev det bara så att era barn fick er pappas namn?  I vårt fall då vårt barn var första barnbarnet vart det lite som förväntad att barnet skulle få förälderns namn som tilltalsnamn för att hedra. men då det är ett udda namn så fick det bli som andra namn och i den tankegången att barnet får välja vilket Namn den vill ha när barnet  blir äldre. Och det har vi varit tydliga med sambons familj. 

jag personligen tycker att dem kunde ha berätta för
oss att dem vill och kommer ge barnet samma andra namn Istället för gå ut med det offentligt direkt till alla familj och vänner. 

 

Min son har samma andranamn som hans halvbror (pappans son sedan tidigare).
Själv har jag samma (unika) namn som min farmor.

Så länge det inte är ett tilltalsnamn så spelar det ingen roll.

Traditionellt har det varit vanligt att ge sina barn namn efter äldre släktingar. Den traditionen finns fortfarande kvar inom adelsfamiljer och andra i socialgrupp ett. Hos oss andra ändrades det ungefär från 60-talet. Numera vill många av oss ge vårt barn ett unikt namn. 

Andranamn är ju rätt annorlunda mot tilltalsnamn. Det är väl oftast bara närmsta släkten och en och annan vän som vet vad man har för andranamn. Knappast något problem om kusiner har samma eller om namnet är tilltalsnamn för en släkting som fortfarande är i livet.

Att två personer i släkten har samma tilltalsnamn kan däremot bli lite förvirrande. Jag minns när en kompis nämnde att hon varit på "Elsies begravning". Och vi blev alla bestörta över att hennes lilla systerdotter hade dött. Men det var visst gammelfastern, som den lilla var döpt efter, som hade kastat in handduken. 

Jag vet släkter där alla pojkar respektive flickor har samma andranamn. Typ alla pojkar heter Olof och alla flickor Karin. Sen har de så klart olika tilltalsnamn. I Sverige använder man ju typ aldrig andranamnen annat än till att tex hedra bortgågna familjemedlemmar eller skicka med barnet något med symbolisk betydelse. 

Det är väl inget problem så länge som det bara är andranamn? Samma tilltalsnamn på kusiner är ju inte så bra, för då blir det en massa sammanblandningar. Jag vet en släkt där alla män hette Holger i andra namn, och en annan släkt där alla män hette Erik i andranamn och alla kvinnor Anna i andranamn - utom de som hette det i tilltalsnamn, och det var alltid den första som föddes i varje generation. Alltså oavsett om det första barnet i syskonskaran som fick egna barn var den äldste eller inte.  

Den gamla regeln (i bondesamhället) för släktnamn, var att första sonen döptes efter farfar, andra sonen efter morfar, första dottern efter farmor och andra dottern efter mormor. Detta var alltså tilltalsnamn, men man levde inte så länge då så det blev inte så många år som de båda "Olof" exempelvis gick omlott, och då kunde man alltid skilja på dem genom att kalla pojken "Lill-Olle" tills farfar hade gått bort. Eller tvärtom, att farfar fick heta "Gammel-Olof".

Hur menar du,  TS?
I vår kultur är det vanligt att ge barnet ett andranamn efter en släkting,  men det finns också föräldrar som helt enkelt bara väljer ett namn de tycker om.
Det är föräldrarna som bestämmer namn och andranamn.  

Jag älskar också det sätt att omnämna folk som man ofta gjorde förr, när det var ett ganska litet antal förnamn som förekom - att man kallade någon efter dens mamma eller pappa. Och behövde man förklara vem mamman var la man till hennes pappas eller mammas namn, och så kanske ett by- eller gårdsnamn på det. Då någon kunde kallas Krokens Annas Eriks Hanna, tex. Det är ju lite samma sak som när man idag kan ge pappans tilltalsnamn som andranamn till alla söner tex. Och det var ju så våra son-namn funkade från början. De berättade vems barn man var, vilket sammanhang man tillhörde. 

Så att TS barn och dess kusin har samma andranamn är ett rätt fint sätt att visa att de hör ihop, på ett sätt som man gjort under mycket lång tid. 

Det är verkligen inget konstigt att ge kusiner samma ANDRANAMN, oavsett kultur eller anledning. Vissa har ett släktnamn som alla får. Alla flickor i min släkt har samma andra namn, oavsett om de är syskon, kusiner, tremänningar, halvsyskon och hela baletten.
Om ni tycker att det är "fel" att kusinen bär det namnet för att ni bara ville att ert barn skulle vara ensam om det såå får du ta upp det med föräldrarna, men det är inget som är fel enligt tradition, snarare tvärt om.

Tack för svar ! 
Det har varit väldig intressant att få ta del av olika synsätt. När vi pratat om det här hemma med familj, vänner och släktingar så kommer det fram lite hur vi har det här hemma enligt våra olika traditioner och kulturella bakgrund. Vi har olika traditioner och kulturell bakgrund jag o sambon vilket skiljer sig och gör att vi har olika sätt att se på det. Sambon tar det typ personligt, då sambon är från den kulturen och traditionen att äldsta barnet och förstfödda barnet har första pling på namnet av bortgången förälder. Och från sambons sida var det dessutom  en del diskussioner från sambons familj att barnet typ ?måste? ta namnet efter den bortgångne föräldern. Vilket även var lite som förväntat av sambon Enligt deras traditioner. i dessa diskussioner har även sambons syskon närvarat och vetat om. Nu har min sambo fått en uppfattning att det är syskonets partner som gör ett litet övertramp här och kör sitt lilla race ( vanligt med flera andranamn/mellannamn) För när sambon tog upp det med sitt syskon blev svaret  att dem visste inte att vårt barn fått namnet Och spelade lite dum. 

sambons familj/ släktingar har även reagerat o frågat sambon om inte vårt barn fått  det namnet som tilltalsnamn eller andranamn då hen är först i skaran.

Från mitt håll så tycker jag att det är jättefint med  att ge barn namn efter släktingar som gått bort eller äldre för att hedra Men inget måste. Enligt vår kultur och tradition så uppfattar jag som att vi inte ger våra barn våra föräldrars namn innan dem gått bort i dagsläget. men liksom andra nämnt så för i tiden i landet där min pappa är från och som han och hans syskon växte upp i så hette alla barnen i andranamn farfars namn. o Andra sidan har jag en farbror som tillhör den senare generationen och som är ?multi-kulturel/traditionell? av sig gett farmors namn till ett av sina döttrar Medan farmor fanns hos oss. 

vidare vågar jag inte riktig yttra mig med om vad som är rätt och fel och börjar inse att alla har sina ?egna traditioner? och gör som dem vill. är inte heller så
traditionellt av mig.  Jag tänker även att detta börjat bli lite tramsigt och känner samtligt att dem kan väl hetta samma i andranamn för min del, men själv hade jag inte gjort ngn sådan ?övertramp? och hade vi velat ha samma Andranamn så hade jag bjudit hem till oss och förklarat som många ovan skriver att även vi vill hedra och lyft det fina med att två kusiner har samma andranamn. Jag har förstått att det inte är så ovanligt att kusiner har samma andranamn. försökt Ge sambon perspektiv på det och låter nu dem syskon emellan lösa det själva.