Ja jag börjades kortison (dock säger läkarna att det inte är därför) så då gick jag upp nästan 10 kg på 8 mån.
Känner mig stel, fått lite fettvalkar på ryggen, mer fett på magen och armarna. Inte vig som innan. Fått celluiter.
Alltid varit smal och nu är jag inte det, 71 kg på 176 cm. Känns ovant. Men folk runt mig säger att det är finare på mig. Håller dock inte med.
Rundare i ansiktet också
Ont i rygg, nacke och axlar men iofs har jag väl haft det sedan jag var 20. Men det är värre nu.
Hej. Jag har tyvärr gått upp 19 kg på 11 månader.
Jag vägde 72 kg i augusti 2023 och nu i juli 2024 väger jag 91 kg.
Jag är så ledsen för detta.
Min energi tog slut fullständigt för lite drygt ett år sedan, jag gick in i väggen. Dock är jag småbarnsförälder och jobbet som förälder finns det ingen sjukskrivning för, det finns ingen som kan hoppa in och göra mitt jobb som mamma. Så jag började att äta stora mängder fett och socker för att kompensera för den energi jag saknade. Och visst funkade det! Mitt skyhöga intag av fett och socker har fått mig att kunna stå upp på benen under ytterligare ett år, det hade jag aldrig klarat annars. Det har alltså hjälpt mig till att kunna pusha mina gränser ytterligare så att jag har kunnat ta hand om mina barn. För som småbarnsförälder finns det inga lediga dagar. Det är arbetsdag 365 dagar om året.
Dock har jag fått inflammation vid knän, fotleder. Fått dålig hy. Allt är tungt, mycket tungt. Men jag fortsätter att äta eftersom jag måste kunna ta hand om mina barn. Jag skulle behöva åka till en öde ö för att vila upp mig under ett halvår. Skulle alltså behövt göra det redan för ett år sedan. Men det gick ju inte då. Och det går inte nu heller. Kan inte svika mina barn.
Hur funkar det om du äter långsamma kolhydrater? Och riktig mat? Kött, havregrynsgröt, ägg osv. Möjligtvis skulle du kunna ta lite koffein då och då.
Vad mer specifikt menar du med fett och socker? Kakor, godis?
Hm. Undra vad det är i chokladen som gör att du orkar.
Du kommer ju för övrigt alltid antagligen vara behövd? Det där lät väldigt konstigt. Man kan ju inte bara låta barnen växa upp och sedan är allt klart. Min mamma valde att blockera mig, strunta i mig fullständigt så fort hon fick möjlighet för hon inte orkar. Jag hoppas inte det är så du menar. Då borde man smarte söka hjälp. för det lät bara hemskt.
Har man valt att vara förälder så är det något man alltid får vara och även när barnen är vuxna.
Orkar du Inte så ta hjälp av en psykolog på vårdcentralen. Tips.