Inlägg från: Anonym (S) |Visa alla inlägg
  • Anonym (S)

    Min dotter på 16 har gjort abort. Jag behöver råd!

    Jag förstår att din dotter mår dåligt och behöver stöd.
    En jättegrej att gå igenom.
    Men hon har ju dig och kan ju få stöd av ungdomsmottagningen om hon behöver prata.

    Expojkvännen har ju sina känslor att hantera och kanske faktiskt inte kan hantera det på något annat sätt. Han är ju 16 och håller, precis som din dotter på att lära sig hur han ska hantera tuffa saker...
    Även om han inte går igenom det kroppsligt går han ju igenom något stort han med. Bara att göra slut är ju en jättegrej i den åldern och så händer detta med barnet.
    Du har ju bara halva historien kring vad som har hänt...

    Jag förstår att du vill hjälpa din dotter men att som vuxen kontakta honom som du har gjort tror jag faktiskt inte hjälper. Han hamnar i tydligt underläge och reagerar precis som tonåringar gör när vuxenvärlden går på, dvs sluter sig...
    Att din dotter har frågetecken kring deras relation och varför det tog slut är ju inget som du ska lägga dig i. Du behöver släppa....
    Kanske får hon svar en dag. Kanske får hon det inte. Att hantera sådant är ju en del av livet...

    Jag tycker inte heller att du ska kontakta hans mamma.
    I vilket syfte gör du det?
    Han är så pass gammal att det är upp till honom att avgöra om han vill anförtro sig till sina föräldrar....och gör du det i syfte att han ska få en uppsträckning så känns det mest illvilligt faktiskt...

    Mitt råd är att fokusera på att stötta din dotter i att hantera saker och ting och lägga pojkvännen på sidan..

  • Anonym (S)
    Aliona skrev 2024-07-16 08:55:50 följande:

    Pojken är 16 år - han är ett barn! Självklart måste du betätta för hans föräldrar om han inte gör det själv. Det är en sak att han undanhåller det men som pojkmamma hade jag blivit väldigt besviken om en annan vuxen inte framförde så vilktig information. Barnet behöver hjälp att hanterar liknande situationer, båda med att hantera sina egna känslor, och hur man behandlar andra. 


    Vad gäller din egen dotter så kan jag bara hålla med vad andra sagt. Hon verkar behöva mer hjälp att komma över aborten, och kanske komma över killen. Det finns psykologer knutna till abortmottagningen som hon först och främst kan vända sig till. Jag gick själv på flera samtal när jag gjorde abort, trots att jag var vuxen och mådde ganska bra. Det är viltigt att vårda inte bara det fysiska. Behöver hon mer hjälp så kan hon gå till ungdomsmottagningen eller skolkuratorn. Vad hon inte behöver är fler avviskningar från fd killen, så lägg ner de försöken. De är båda barn som går igenom något svårt, så de behöver vuxenstöd först och främst. 


    Jag förstår på ett sätt hur du tänker men samtidigt inte.

    Han är ett barn men inte i den åldern längre där föräldrar har rätt att veta allt som händer runtomkring honom.
    Det är hans val om han vill berätta.
    Det är inte alls säkert att hans föräldrar kan ge honom något stöd utan det kan faktiskt bli helt tvärtom...

    Ungdomsmottagning, skolkurator och dylikt har exempelvis tystnadsplikt i sådana här fall...
    Och även om man som exflickvännens förälder inte har tystnadsplikt kan man ju ha det som riktmärke...
  • Anonym (S)
    Anonym (Ber om råd!) skrev 2024-07-16 11:43:44 följande:

    Dottern går på P-piller men gjorde ett byta av sort då hon fick biverkningar som inte var så trevliga och missade en dag på kartan så som svar till den kommentaren så går hon på p-piller.

    Det finns absolut ingen risk för att hans mamma kommer skada honom. Snarare tvärtom är hon en väldigt snäll och förstående mamma som gärna hade hjälpt honom i denna situationen. 

    Ja han var oskuld när de träffades.

    Jag lägger mig i eftersom det är precis den hjälpen min dotter vill och behöver.

    Att vissa skriver att det inte är riktig kärlek är inget någon annan kan veta efter den lilla text jag beskrivit.
    Dottern hade en relation på 2 år innan denna.

    När han gjorde slut gick det till såhär :
    De stod utanför henne epa och han grät och sa att han älskar henne, kramade om henne och sa att han orkar inte mer då han är jätte stressad och hinner inte med sig själv och de saker som han vill just nu, va med vänner, gymma, umgås med sin familj, golfa osv. Han behöver fokusera på sitt eget mående. Han kysste henne och hon sa jag älskar dig. Han säger Jag älskar dig mer. Och sen att han behöver gå till gymmet för detta är det jobbigaste beslut han behövt ta och så gick han. 

    Därför känner min dotter att det är ju inte en relation som är "slut" egentligen. Inte känslomässigt. Kanske fel tid i livet absolut. 

    Jag förstår att all typ av kontakt är jätte jobbig för båda då dem har starka känslor för varandra och de bearbetar det olika. 

    Oavsett så tror jag att även han behöver en vuxen att samtala med om denna jobbiga situation.

    Min dotter har mycke support av mig. Hon berättar allt för mig. (Vi har en vän relation).


    Jag tror att du absolut bara vill väl och det är jättefint att din dotter känner att hon har stöd av dig.

    Men stöd är inte i alla lägen att gå in och ta över. 
    Du skriver att din dotter vill att du lägger dig men det är ju inte detsamma som att det är det rätta att göra.
    Det kan vara jätteskönt att mamma fixar och tar ansvar när man är 16 år och känner sig ledsen...men vad lär hon sig av det?
    Relationen är mellan dem och det är mellan dem att reda ut. Vill han inte det, så kan han ju inte tvingas till det.
    Ditt stöd kan istället handla om att hjälpa din dotter att hantera det. Hon kan komma att hamna i liknande situationer många gånger i sitt framtida liv...ska du ringa och fixa allt då också? 
    Jag förstår att det är lätt att hamna i känsla av hjälpnödighet när ens barn mår dåligt och man vill som göra allt man kan.
    Men hon håller på att bli stor och du behöver också anpassa ditt stöd utifrån det.

    Och du har inga mandat att fatta beslut vad han behöver.
    Om han inte vill berätta för sina föräldrar får du faktiskt respektera det...
    Han kanske landar i att söka hjälp på egen hand (måste ju inte vara föräldrarna) men om du lägger dig i kanske han sluter sig ännu mer...

    Det svåraste som förälder är de stunder då man måste backa, inte göra mer än lyssna och låta barnen reda ut det själva
  • Anonym (S)
    Anonym (Realist) skrev 2024-07-16 15:22:34 följande:

    ?Detta var ingen tillfällig relation! Det var riktig kärlek?!! Men liksom???..de är ju barnungar!!


    Vad många som hakar upp sig på detta....

    Vad är behovet att lägga ett vuxetperspektiv på deras relation. Även sk barnungar (obs inte mitt ord) kan ha djupa känslor...

    Sällan har jag väl varit så förstörd som när min sommarkärlek dumpade mig när jag var 17.....han ville inte ha distansförhållande och gjorde slut...jag grät och grät och grät...sorgen var avgrundsdjup...vad hjälpte det att vuxna klappade mig på huvudet och sa att jag är ung, det går över, ni var ju bara ihop några veckor...jag kände ju som jag kände....

    Jag tänker att det är jättefint att TS som mamma tar hennes känslor på allvar och förstår att för henne är det jätteledsamt-både med separationen och aborten....
  • Anonym (S)
    Anonym (K) skrev 2024-07-17 21:42:50 följande:

    Tycker du ska berätta för pojkens mamma. Det är ett barn du pratar om och går han ut och ligger utan skydd så kan han nog behöva stöd och att föräldrarna pratar om sex, relationer och preventivmedel med honom. Skulle min son göra någon gravid och sen ignorera tjejen efter en abort hade jag önskat att få veta för att kunna stötta honom och ge honom rätt förutsättningar för att tänka på skydd i framtiden. 

    Men efter det så tycker jag ni bara ska strunta i den pojken. Bättre att fokusera på att stötta din dotter.


    Det är möjligt att du (och förmodligen de flesta föräldrar) skulle vilja men rent krasst har du ingen rätt att veta.
    Han är inte ett barn i den bemärkelsen längre. Du får ju inte läsa hans journaler heller.
    Och även om du får veta så går det inte att prata med någon som inte vill...risken är som sagt att han låser sig och sluter sig ännu mer...

    Mitt bästa råd, är att göra som TS. 
    Se till att skapa en relation med 
    barnen, oavsett kön, i vilken de känner sig vana, bekväma och trygga med att komma kring det som är tufft i livet.
    Finns inga garantier att de kommer ändå om de hamnar i liknande situationer men chansen ökar ju ialla fall...
    Och då behöver man inte förlita sig på att andras föräldrar berättar...
    Ett komplement till detta är ju att lära sina barn att söka annan slags hjälp om man inte vill prata med sina föräldrar om allt, som BRIS, skolkuratorn eller ungdomsmottagningen...
Svar på tråden Min dotter på 16 har gjort abort. Jag behöver råd!