En gång strulpelle, alltid strulpelle?

Det som låter mest oroväckande är att han inte verkar ha något säkerhetstänk. Han lämnar saker framme som katten kan skada sig på. Skulle han vara lika slarvig med barnet? 

Jag skulle inte våga lämna honom med barnet om han inte tänker sig för . Man måste ju ha konstant koll på små barn och ha ett genomgående säkerhetstänk. 

Om du vill ha barnet får du nog vara beredd på att du måste ta det absolut största ansvaret. Då kan ni lika gärna separera. Jag är ensamstående på heltid och det är en annan sak än att gå omkring och vara konstant frustrerad på en annan vuxen människa som tar mer energi än ger. 

Du måste ta ett allvarligt samtal med honom och förklara det du skriver här, att du överväger att lämna honom och kanske till och med göra abort på grund av den otrygghet han skapar med sitt beteende. 

Han behöver nog gå i KBT för att lära sig att inte agera så impulsivt och hitta strategier för att hålla ordning. Det är ju inte för mycket begärt efter allt han har ställt till. 

Men snälla nån, alla har inte diagnoser. I varenda tråd där någon beskriver ett problematiskt beteende så kommer spekulationer om diagnoser som ett brev på posten.  

Vem är egentligen ?normal? i så fall? Får man inte ha några egenheter och ovanor för att betraktas som normal?

Det är verkligen viktigt att de som har NPF får en  diagnos och rätt hjälp men det kan inte vara det enda svaret på alla problem.